Ett år senare...
Raiden vaknade av en lång kyss. Han bara blundade och log.
"Godmorgon älskling." sa han förälskat.
"Godmorgon Baby!" svarade Devlin glatt.
Han smekte sakta hans kind.
"Klockan är bara 6... Jag som ska till jobbet klockan 9." sa Raiden och suckade.
"Ja, vi har ju köpt en ny säng. Vi kanske... Ska inviga den nya lägenheten?" svarade han flörtigt.
"V-vad menar du?"
Devlin kastade sig över honom och kysste hela hans hals intensivt. Det var bara början...
En timme senare gick Raiden ut i köket med ruffsigt hår och knallrött ansikte.
Devlin följde glatt efter och frågade:
"Ska jag göra pannkakor?"
"JA!" sa han exalterat.
Han ställde sig och började ta fram ingredienserna medans Raiden satt sig vid det lilla köksbordet.
"Det är så skönt att vi fick den här lägenheten."
"Ja, men det tog sin tid." svarade Devlin.
"Det var värt det."
Han dansade fram bland pankakslagandet och sjöng högt.
"Du sjunger som en gitarrlärare jag hade när jag var liten." båstod han fnittrigt.
"Tackar~"
"Det var ingen komplimang."
Han skrattade länge.
"Oj vad du måste vara trött då..." sa han lite retsamt och vispade smeten.
"Ja... Det blir ganska långa dagar på ålderdomshemmet." svarade han och kliade sig i huvudet.
"Men älskling, ta inte kål på dig."
Raiden jobbade som hjälpreda på ett ålderdomshem. Fast tjänade inte så mycket. Devlin var däremot arbetslös.
"Hur går jobb letandet?" frågade han nyfiket.
"Inte så bra..." svarade han och suckade.
Raiden svarade inte.
"Men vi måste hålla hoppet uppe!" sa han positivt.
Han nickade som svar.
Hela rummet började lukta nygräddade pannkakor och Raiden nästan dreglade.
"Smaklig måltid~" sa han och ställde ned pannkakorna på bordet.
"Tack!"
Raiden högg in. Han tröck i sig maten tills han nästan kvävdes.
"Du, man måste tugga maten."
