En ensam vecka för Raiden hade gått. Det ända han hade klarat av att göra var att läsa på sitt rum. Bara gamla, tråkiga sagor.
Han satt tyst i besöksrummet och väntade på Devlin. Klockan tickade snabbt. För snabbt för att vara riktiga sekunder. Ena Raidens ben darrade. Han var så spänd. Allt han ville var att få se Devlins leende igen. Han saknade hans kramar, kyssar. Det var väldigt frustrerande att inte röra den man älskar. Tiden gick och Raiden började tappa tålamodet. Gun gick sakta fram till Raiden.
"Han kommer nog inte idag." sa hon.
"Jo, han sa det. Snälla, bara 5 minuter till?" bad han desperat.
Hon nickade.
Devlin... Vart är du?
Devlin kollade ner på klockan och sen upp på trafiken.
"Kom igen!!" sa han frustrerat och tutade.
Varför var jag tvungen att försova mig just idag?? Jag skulle hunnit om det inte var för den här trafiken!!... Ugh... Jag är väll tvungen att vända om... Det är ändå för sent.
Devlin hade verkligen sett fram emot att se Raidens vackra ansikte, bara för en stund. Det var allt han behövde, nästan allt. Ett omfamnande hade också suttit fint.
