»f.s« All That Matters

Kapitel 22

"2017-08-23 05:16 Jag är fortfarande kvar på flygplatsen. Deras plan gick för sexton minuter sedan och jag har precis slutat gråta hysteriskt. Jag skäms inte över att säga det. Jag älskar honom. Fyra veckor utan Felix kommer bli som en livstid. Jag behöver honom lika mycket som ni Foooers behöver dem. Tack till alla Foooers som kom fram till mig och kramade mig och sa att allt kommer bli okej. Jag uppskattar det, verkligen. André försöker just nu få med mig härifrån. Han vill sova men jag orkar inte gå. Hur ska jag klara mig utan Felix? Min älskling, min andra halva. Jag ska i alla fall försöka resa mig och gå nu. Puss och kram. – Alina."

Sakta stannar Felix framför mig och vänder sig om. Han ser på mig och jag känner hur ögonen fylls av tårar. Jag vill inte att han åker. Jag vill att han ska vara här med mig. Jag kommer inte kunna sova utan honom. Jag har inte sovit många nätter utan honom under de här två månaderna vi har haft tillsammans och nu ska jag spendera nästan trettio ensamma nätter i min säng.

"Jag älskar dig, Ina." Säger han och lägger händerna på mina höfter. Jag låter honom kalla mig Ina trots att jag inte tycker om det så länge han inte gör det för att retas. Det verkar vara det namn han föredrar att använda.

"Jag älskar dig också, Felix." Viskar jag och han böjer sig ner och kysser mig samtidigt som första tåren lämnar mitt öga. Han lämnar mina läppar och ser in i mina ögon. Hans blick är sorgsen.

"Jag har lovat dig att ringa varje dag och det ska jag göra. Oroa dig inte ifall jag inte ringer. Jag vet inte vilka tider vi jobbar och jag vill inte ringa dig när du sover, tiderna är helt annorlunda i USA, jag minns hur det var sist. Den sjugosjunde skypear vi och firar två månader och den sjätte måste vi prata om ultraljudet. Jag vill veta allt." Säger han och ger mig ett litet leende. Jag är oförmögen att besvara det, men nickar.

"Lovar du att ingenting ändras mellan oss, vad som än händer?" Frågar jag tyst och han ser oroligt på mig innan han nickar.

"Oavsett vad som händer är det du och jag. Om du väljer att prata med något av dina ex och råkar kyssa honom så finns jag kvar här, för dig." Säger han och ler. Jag vet att han skämtar och jag vet att han vet att jag aldrig skulle göra något sådant mot honom.

"Jag skulle aldrig göra det mot dig, skulle du?" Han skakar snabbt på huvudet och kysser mig igen.

"Aldrig någonsin, jag skulle aldrig ens tänka tanken på att kyssa något av mina ex. De är ju ex av en anledning." Säger han och kramar mig hårt. Jag kommer sakna alla kramar och pussar, jag kommer sakna Felix. "Jag älskar dig och jag hoppas att du har förstått det nu. Ifall någonting händer mig i USA ska jag be Daff att fixa så någon ringer dig, men ingenting ska hända mig i USA." Säger han bestämt. En klump bildas i min hals och jag sväljer hårt.

"Jag kommer sakna dig så mycket." Säger jag och känner att jag snart kommer börja gråta igen.

"Jag kommer sakna dig så mycket mer." Säger han och kysser mig på munnen. Länge står vi så med läpparna pressade mot varandra, bara njuter av varandras närhet. Här skulle jag kunna stå för alltid. Jag vill inte att han åker. Jag har bara fått vara med honom i två månader och nu ska han försvinna iväg i en hel månad. Den viktigaste månaden. "Se till att du sköter om dig själv och barnen, äter som du ska och går till läkarna när du behöver. Om de säger att du inte ska vara där så ska jag personligen ringa dem. Du vet att du betyder allt för mig och just nu bär du på två små saker som betyder minst lika mycket som du. Jag älskar dig så sjukt mycket och jag älskar våra små lika mycket. Om någonting händer med dem eller med dig så ska jag stämma varenda jävel som är inblandad." Säger han bestämt, men orden utstrålar ingenting annat än kärlek. Kan det verkligen vara möjligt att jag och de små betyder så mycket för honom? För mig betyder de alla tre mest av allt.

"Åh Felix." Andas jag ut och han skrattar till.

"Det är sant älskade Alina, jag är beredd att göra vad som helst bara för att du och barnen ska må bra, främst du. Jag är beredd att riskera mitt jobb för dig och våra små. Nu lät jag väldigt mycket som någon jobbnarkoman och jag vet inte ens varför jag tog det som exempel, men jag älskar er i alla fall väldigt mycket och skulle kunna riskera allt för er." Säger han och jag ler mot honom. Jag är lyckligt lottad som har honom i mitt liv, som kan kalla honom för pappan till mina barn.

"Jag älskar dig också Felix och jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig nu när du åker. Jag vill följa med." Säger jag och lägger armarna om hans midja. Jag vill verkligen inte lämna honom här, jag vill inte att han ska lämna mig.

"Jag tror inte du vill följa med, du vill att jag stannar, men du vill inte följa med. Jag skulle aldrig riskera att ta med dig heller. Du bär på våra barn och flygning är aldrig bra för dem. Jag vill i alla fall att du tänker på vad jag har sagt och jag lovar att ringa dig direkt när vi är framme om klockan är okej här. Jag ringer inte efter tio ikväll. Du måste sova. André tar hand om dig, han har lovat mig det." Han vänder blicken bakåt och ser sedan tillbaka in i mina ögon med sorgsen blick. "Jag måste gå in nu, killarna och crewet väntar, men jag lovar att ringa dig. Jag älskar dig." Säger han och tårarna börjar rinna i floder nerför mina kinder. "Gråt inte. Det är inte bra för barnen att gråta. Puss." Säger han och jag nickar innan han pressar sina läppar mot mina. Än en gång står vi så i vad som känns som flera minuter och kysser varandra innan han drar ifrån.

"Jag älskar dig, Felix." Säger jag med sprucken röst och kramar honom hårt.

"Jag älskar dig också, Alina." Säger han och kramar mig hårt tillbaka. "Jag saknar dig redan." Säger han och backar ifrån mig.

"En sista puss." Ber jag och han ler innan han kliver framåt och kysser mig igen.

"Jag måste verkligen gå nu." Säger han och jag nickar uppgivet. Han måste gå. Med blicken fäst i mina ögon backar han ända fram till att han måste vända sig om. Han vinkar åt mig innan han försvinner in bakom bommarna. Där var han försvunnen och jag ensam kvar.

-

*Redigerad*

25/7-14