»f.s« All That Matters

Kapitel 13

"2017-07-05 15:04 Hej, jag vaknade precis. Somnade inte förrän runt fyra. Han kom hem till mig, han sov hos mig. Vi är sams igen, det var vad jag ville säga. Förlåt att jag lägger över allt på er här, jag borde blogga som jag brukade, blogga om hur jag löser min vardag som singel och gravid. Jag är ju inte singel längre, Felix är med mig. Jag hoppas att ni är med på vändningen här. Jag bloggar inte längre som förut och det är antagligen såhär jag kommer fortsätta. Jag måste väcka Felix nu. Hejdå, älskar er. – Alina."

Försiktigt stänger jag ner skärmen på min dator och ställer tillbaka den på nattduksbordet. Eftersom jag tittade på filmen igår och satt och grät så somnade jag inte förrän klockan fyra. Felix var väl vaken i tio minuter med mig. Vilket innebär att han hann se några av de värsta scenerna. Det var när de träffar den där lilla svenska pojken som jag kollade om han var vaken. Då sov han. Han andades tungt på rygg och några minuter senare började han snarka. Inte sådär extremt, men han snarkade.

När jag bestämde mig för att sova var klockan 03:56. Då låg Felix vänd med ryggen emot mig så jag la mig med ryggen emot honom. Så vaknade jag också och så ligger han nu.

Försiktigt drar jag min hand över Felix rygg och han mumlar något innan han vänder sig om med ansiktet mot mig. Ögonen lämnar han stängda och jag smeker hans kind.

"Låt mig vara." Mumlar han och trycker ner huvudet i kudden. Jag suckar och lägger armen om hans midja så våra bröst kolliderar. Sakta öppnar han ögonen och blinkar några gånger innan han lämnar dem öppna. Jag pressar mina läppar mot hans och han kysser mig försiktigt tillbaka innan han drar ifrån.

"Varför väckte du mig?" Mumlar han och blundar igen. Jag pussar honom på kinden innan jag sätter mig upp.

"För att jag är kissnödig. Jag har varit på toa två gånger i natt och du har inte vaknat då. Dessutom är klockan tre." Säger jag och reser mig helt. Jag går genom rummet fram till min garderob.

"Men jag ligger kvar." Mumlar Felix. Jag suckar och kliver in i garderoben. Mina kläder som jag tidigare i år har använt dagligen får jag inte på mig längre. Nu får jag använda linnen, mjukisbyxor, mjukisshorts och större T-shirts.

Jag drar ut ett nytt linne och ett par mjukisshorts innan jag letar reda på underkläder. Jag klär av mig och slänger allt i tvättkorgen innan jag klär på mig de nya kläderna. En liten blick i spegeln ger mig en syn på hur jag nu ser ut. Magen har inte växt så jättemycket ännu, men den finns och den syns. Mina vanligtvis gröngråfärgade ögon är nu röda efter gårdagens gråtande. Jag är faktiskt ganska nöjd med mina ögon, men bebisarna borde få Felix. Felix blå färg är så underbar. När man tittar in i de ögonen vill man inte titta bort. Världens vackraste.

Jag vet att jag själv har en smilgrop på vänster sida av min mun när jag väl ler, därför är jag ganska säker på att barnen kommer få det.

Mitt hår är just nu mörkbrunt men jag vet att jag var blond när jag var liten. Alla i min familj har olika hårfärg. Pappa är egentligen mörkblond, men hans hår har nu inslag av grått. Mamma har samma hårfärg som mig och mina närmaste syskon, det vill säga familjens trillingar. Både Alicia och André har mörkbrunt hår precis som mig. Jag och Alicia är egentligen identiska. Det finns ingenting som skiljer oss åt. När jag går med henne och André på stan så frågar ofta människor om vi är tvillingar, André frågar de inte om även om han är extremt lik oss också. Eftersom han är kille tror folk att vi är tvillingar eftersom trillingar är så sällsynt. André är också mycket längre än oss.

I alla fall är Oliver ljusbrunhårig och Hampus mörkblond. Det finns ingen annan än Oliver som har ljusbrunt hår, mormor har det i grund och botten enligt mamma.

"Du är så fin." Jag hoppar till och kollar på Felix som står i öppningen till garderoben. Jag vänder tillbaka blicken till spegeln och han kommer upp bakom mig. Nära min rygg ställer han sig och lägger armarna över mina axlar och ner på magen.

"Vad tror du det blir?" Frågar jag tyst och möter hans blick i spegeln.

"Hur menar du?" Frågar han och lägger ner huvudet på min axel.

"Kommer det bli en pojke och en flicka eller två flickor eller två pojkar?" Frågar jag. Han kollar fundersamt på mig innan han verkar bestämma sig.

"Okej, jag vet inte vad det kommer att bli men jag tror att jag vill att det ska vara två pojkar, eller två flickor. Nej vänta, om det blir en flicka och en pojke så har vi en av varje så det måste ju bli bäst. Men jag skulle nog tycka det var roligare med två pojkar för då kan jag dela mina intressen tillsammans med dem. Men vad tycker du?" Han kollar in i mina ögon och jag harklar mig.

"Jo, alltså precis som du sa. En flicka och en pojke vore nog bäst. Då kan jag dela med mig av mina erfarenheter till dottern och du till sonen så inte den ena av oss bara umgås med dem utan något djupare innehåll. Men jag vill ha döttrar. Att handla kläder till och fixa med håren. Det har alltid varit det jag längtat efter med barn. Att få köpa sådana där söta klänningar med massor av paljetter och glitter." Säger jag drömmande. "Men jag vill ha söner också eftersom du är pappan. Det vore ju hemskt synd om du dog ut, eller alltså inte så. Jag tycker bara att det är underbart att titta på dig så några fler Felixar skulle ju inte skada." Han flinar och pussar mig på kinden.

"Vi vet ju inte ens hur barnen kommer se ut. Jag har ju träffat dina syskon och din äldsta bror är ju ljusbrunhårig. Våra barn kanske inte kommer se ut som mig, kanske inte ens som oss. Jag skulle dock älska om våra barn fick dina ögon. Det är alltid så underbart att titta in i dem. Jag lyckas aldrig riktigt lista ut vilken färg det är. Mest grönt men det finns ju en liten kant runt det gröna som är blågrå. Sen har vi ju den där lilla ringen runt pupillen. Brunt. Jag älskar dina ögon." Jag ler mot honom och vänder mig om så vi står öga mot öga.

"Jag älskar dina ögon. Om någon har underbara ögon så är det du. Jag vill absolut att våra barn ska få dina ögon." Säger jag och sträcker på halsen så mina läppar nuddar hans. "Vill du att vi kollar kön på barnen sedan eller vill du att det blir en överraskning?" Frågar jag. Han rycker på axlarna.

"En överraskning skulle nog vara mysigt." Säger han och ser fundersam ut. Jag nickar lätt, jag håller med honom.

"En överraskning får det bli." Säger jag innan mina läppar sammanlänkas med hans igen.

-

*Redigerad*

21/7-14