»f.s« All That Matters

Kapitel 11 Del 2

Jag ställer mig i kön, längst bak efter närmare tjugo människor. Min hand landar som vanligt på min mage och jag ser mig omkring efter någon jag känner och kan prata med. Inte en människa. Jag är rastlös, gravid och kissnödig.

Jag bestämmer mig för att helt enkelt hålla blicken framåt och titta när person efter person kommer ut från toaletten och nästa går in.

Personen framför mig är en tjej, av håret att döma. Hon har inte vänt sig om under de fem minuterna vi har stått här, men nu, bara för att jag tänkte på det så vänder hon blicken bakåt och möter min.

"Alina?" Frågar hon chockat och jag nickar besvärat. Jag kan se på hennes mage att hon har en ganska tydlig buckla. Jag kan dock inte avgöra om hon är gravid genom att bara se magen. "Jag läser din blogg. Den hjälper mig jättemycket." Säger hon och lägger handen på magen precis så som jag står nu. Hon är alltså gravid.

"Åh, jag är glad att höra det." Säger jag och hon ler. Hennes blick hamnar bakom mig och sekunden senare känner jag en hand på min axel. Jag ser bak och möter de där ögonen jag inte ville se.

"Kan vi prata? Snälla." Ber Felix med sorgsen blick och jag skakar hastigt på huvudet.

"Jag har pratat klart med dig." Säger jag irriterat och puttar bort hans hand.

"Jag hann inte ens prata klart." Säger han menande och jag ser på honom med en blick som jag hoppas skrämmer honom lite.

"Ursäkta mig? Du hade inte ens tänkt prata med mig från början." Säger jag och han suckar. Jag vänder mig om och tittar fram i kön igen, den har nu minskat drastiskt och tjejen framför mig står nu nästan två meter före mig. Snabbt går jag ikapp henne och tittar bak på folket bakom mig med en ursäktande blick. Felix hade försvunnit, skönt.

Tjejen framför mig går in på toaletten och jag går fram till hennes plats. Det dröjer inte länge innan dörren öppnas igen och hon kommer ut. Hon ler mot mig och jag tar tag i dörren för att gå in.

Jag kliver över tröskeln och släpper dörren, men den går inte igen. Istället kommer Felix in och drar igen den innan han låser. Jag ser frustrerat mellan honom och toaletten innan jag bestämmer mig för att jag verkligen måste kissa. Jag drar ner shortsen och sätter mig på toaletten medan Felix ser på.

"Alina, du förstår inte. Allt blev för mycket för mig. Jag ville bara ha en liten paus. Jag vet att det inte funkar så i ett förhållande och att ifall jag ville ha en paus så skulle jag pratat med dig, men jag tog chansen när vi ändå bråkade." Säger han. Jag svarar inte utan torkar mig bara innan jag reser mig och spolar i toaletten. Medan jag tvättar händerna fortsätter han prata. "Jag vill bara att vi ska fungera. Vi har knappt träffats innan och nu väntar vi barn, så om det här förhållandet ska fungera så måste vi lära känna varandra bättre."

"Vilket förhållande?" Med de orden låser jag upp dörren och börjar gå tillbaka till plattan. Jag drar upp telefonen ur fickan och ser att jag har flera missade samtal från Felix. Alla är från mellan 10:32 och 10:53. Mellan att jag ringde honom från Ogges telefon och att han träffade mig här. Det nyaste på telefonen är ett meddelande från Hampus som säger att de som håller i uppträdandena har börjat prata och att han och Ogge står kvar på samma plats som när jag lämnade dem.

Jag nickar för mig själv innan jag ökar på mina steg. Inte långt efteråt kan jag skymta Hampus och Ogges ryggar. Jag försöker ta mig emellan människorna mellan mig och dem men blir stoppad innan jag hinner ända fram. Jag vänder mig om och förväntar mig att se Felix där, men det gör jag inte.

"Hej, du är Alina, va?" Frågar killen som jag identifierar som en av de två jag inte kan namnen på i The Fooo. Jag nickar till svar och han ser fundersamt på mig. Inget leende och inget tecken på att han ska börja le. "Jo, Oscar heter jag till att börja med, om du inte visste det. Jo, alltså du kom ut ganska snabbt från toaletten och Felix kom efter. Han bröt ihop strax efter och vägrade berätta vad som hände." Säger han försiktigt och jag ser undrande på honom.

"Och..?" Frågar jag för att han ska fortsätta.

"Kan du göra det klart för mig eller något? Jag känner att jag borde veta, eller det kanske är privat och så men Felix sitter i ett hörn inne på ett köpcentrum och gråter." Säger han menande. Jag suckar och ser ner i marken. Varför måste den här killen veta? Jag förstår ändå inte vad han har med det att göra.

"Om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad som hände." Säger jag. Det är delvis sant. Jag vet inte om jag gjorde slut med honom. Det kändes så, men vill jag verkligen det? Nej, jag vet att jag inte vill det.

"Så, vad sa du till honom? Vad sa han?" Frågar killen framför mig. Jag tittar irriterat på honom innan jag backar ett steg.

"Som du sa, privat. Du har inte med det att göra. Inte alls. Vill jag lösa mitt och Felix problem så gör jag det, men just nu kommer jag att strunta i honom precis så som han struntade i mig." Säger jag bestämt innan jag vänder mig om och lämnar honom med en snopen min bakom mig. Han sa ju själv att det kanske var privat. Klart som fan att det är privat. Hur skulle han känna om jag kom fram till honom när han hade grälat med sin tjej? En okänd människa. Jo, visst, han är Felix kompis. Men om Felix inte vill prata om det, varför skulle jag då vilja?

Jag är ganska säker på att direkt när jag kommer hem så kommer jag att bryta ihop. Det här bråket kan inte vara bra för bebisarna inuti min mage. Gråtit har jag gjort två dagar i rad. Saknaden är stor. Felix kyssar, Felix kramar. Felix underbara händer. Hans hand i min. Vi har hållit händerna väldigt ofta. När vi sov tillsammans förra veckan höll vi händerna. Jag saknar det.

-

*Redigerad.*

20/7-14