han i trean ➳ noel flike

3

Philippas perspektiv

Efter ännu en lektion, och denna gången en hel lektion, är det nu dags för lunch. Min mage har kurrat högt hela lektionen så det är av en stor lättnad som vår lärare släpper iväg oss. Jag och Max går tillsammans till matsalen, tar vår mat och sätter oss sedan ner vid ett runt bord. Våra samtal är blandade och handlar om det mesta mellan himmel och jord. Plötsligt spärrar Max upp ögonen mot något bakom mig och jag vänder mig om. Noel och hans gäng kommer gåendes i min riktning. Toppen, får jag inte ens äta ifred utan att han ska komma och störa mig.

"Hon ska käka med oss idag, tack nörd" säger Noel och klappar till Max hårt på axeln så han kvider till lite. Varför är Noel så himla taskig? "Jag vill käka med honom, du äger inte mig" säger jag irriterat till Noel och åter igen ler han hånfullt mot mig. Om det är något jag ogillar så är det hans hånflin, det skrämmer mig nästan och ger mig rysningar genom hela kroppen. 

"Käka du med dem, vi ses sen" säger Max plötsligt och reser sig upp. Han lämnar oss ensamma och jag tittar nervöst bort mot Max. Han vänder sig snabbt om och ler ursäktande mot mig. Jag har verkligen börjat förstå hur mycket respekt Noel har av alla här på denna skolan. Och att jag har förstått det gör mig inte ett dugg mindre nervös än vad jag var tidigare. 

Jag har en känsla av att den kommande veckan kommer vara hemsk. Om inte hela första året med Noel här. Jag kommer verkligen knäckas mentalt av detta. Inte för att jag vet att han har gjort något sådant tidigare, det är bara en känsla jag har.

"Kom" säger Noel och tittar mot mig. "Jag är mitt i lunchen?" säger jag och fortsätter att äta min mat. Noel sätter ner sin hand alldeles intill mig på bordet och lutar sig mot mitt öra. "Lyssna noga, jag skiter fullständigt i ifall du äter eller inte, du ska med oss, och det är nu" säger han tyst och en rysning sprider sig genom hela min kropp.

Trots att jag inte vill det följer jag Noel och hans gäng ut från skolan och bort till idrottsplanen där vi tillslut sätter oss ner under läktarna. Min blick är sänkt mot marken och jag leker lite med gräset framför mig. Om jag är tyst tillräckligt länge kanske Noel tröttnar på mig och lämnar mig ifred, ett tag iallafall.

"Det är en fest ikväll" säger Noel. "Ja vi vet" hör jag hur Dante säger men jag håller fortfarande kvar blicken mot marken. "Men idiot, hon vet ju inte det" säger Noel en smula irriterat och jag kan inte låta bli att småle lite.

Jag tittar upp mot Noel. "Måste jag ens veta det?" frågar jag. Han nickar och ler mot mig, som vanligt är det hans hånflin som visas. "Du ska gå" säger han bestämt och jag tittar chockat på honom. "Nej? Den festen jag måste gå på är väl imorgon?" säger jag och Noel skrattar till. "Jo du ska gå, och ja den festen är imorgon, men jag vill ha lite kul. Därför ska du gå ikväll, vad är ditt nummer?" säger han och plockar fram sin mobil.

"Du kommer inte få mitt nummer" säger jag och biter mig nervöst i underläppen. "Hur ska jag då kunna hämta upp dig?" säger han och jag rycker på axlarna. "Det löser du väl på något sätt" säger jag och reser mig upp. Alla fyra killar har sina blickar på mig.

"Vart ska du?" frågar Noel medan jag borstar av smutsen från mina byxor. "In, ni skrämmer mig, eller ja, iallafall du Noel" säger jag och börjar flytta mig bort från killarna. Innan jag har kommit allt för långt bort blir jag stoppat av Noels röst. "Vänta" säger han högt och jag vänder mig om.

"Vad heter du?" frågar han och jag biter mig nervöst i läppen. Han kan glömma att han får mitt riktiga namn. "Lova" säger jag snabbt och jag ser hur Dante ler stort, men han säger inget. Han såg mitt namn på schemat tidigare idag.

Och det är inte Lova. 

//
Kanske ett litet kortare kapitel men blev ändå ganska nöjd med detta trots allt :) hoppas att ni tyckte om det :)
kram