han i trean ➳ noel flike

19

Philippas perspektiv

När jag plockar upp min mobil igen ser jag ett sms från Samanthas mamma. 

Charlotte;
Hej hjärtat, Imorgon kommer vi samla nära och kära hemma hos oss och begravningen är på onsdag 14.00, hoppas att du kan komma. Saknar dig enormt mycket!

Min energi är inte på topp just nu så jag bestämmer mig för att messa mamma istället för att gå ner till nedervåningen. 

Philippa;
Kan vi gå på Samanthas begravning? Och de har någon samling imorgon hemma hos dem..imorgon.. Begravningen är på onsdag 14.00, snälla mamma. 

Jag funderar lite över om jag borde skriva något till Noel men bestämmer mig sedan för att inte göra det. Och bara några sekunder senare har jag fallit in i en djup sömn. 

***

Att säga att samlingen hemma hos Samantha går bra är en lögn. Jag kan inte sluta gråta hur mycket jag än försöker så går det inte. När jag först klev in hos dem flög tankarna runt i min skalle. Jag kan inte ta till mig att min allra bästa vän har dödat sig själv. Att min bästa vän nu ligger i en kista och ska begravas imorgon? Nej. Det går bara inte att ta till sig. 

Mamma var den personen som blev tvungen att ta bort mig från Samanthas kista som är placerad i deras vardagsrum. 

Jag är både arg, ledsen och förtvivlad. Allt känns som en enda stor mardröm, vilket det också är men detta är ju på riktigt. 

Jag gick upp tillräckligt tidigt idag för att hinna messa Noel att han inte behövde hämta mig. Han skrev till mig att allt skulle gå bra och att allt kommer bli okej. När jag först fick smset trodde jag väl honom...men nu vet jag ärligt inte. 

Det kommer inte att bli okej. Nu har jag ingen som vet om mina djupaste hemligheter längre. Jag hade ingen som kan göra mig glad när jag är ledsen. Jag och Samantha har gjort precis allt tillsammans. Precis allt. 

Jag saknar henne. Och att se henne ligga där i sin kista gör ont. Det gör svinont i mitt hjärta faktiskt. Jag frågade hennes mamma om hon lämnade något meddelande eller något, men nej, det hade hon inte gjort. 

Direkt när jag kommit hem kollapsar jag på min säng. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag kan inte göra något för att få stopp på dem. Plötsligt börjar min mobil ringa och jag hör på signalen att det är någon som ringer mig på facetime. När jag ser Noels namn på skärmen accepterar jag samtalet direkt. 

"Hej Noel" säger jag med en sprucken röst. 

"Gråter du igen? Åh Philippa jag är så ledsen att detta har hänt"

Jag biter mig lite i läppen. "Allt var bara så konstigt, jag såg henne idag. Hon låg så stilla och kall i sin kista. Jag försökte nästan bära ut henne och slå till henne så att hon kunde vakna igen. Hon såg så..så..så fridfull ut och det gjorde mig nästan arg. För hon mår så bra och jag mår skit av det. Hur kunde hon ens göra något sånt här mot mig?" säger jag och tårarna börjar rinna åter igen. 

"Jag önskar att du var här" säger jag tyst. "Om det inte är konstigt då.." lägger jag fort till när jag insett vad jag nyss faktiskt sa. 

Han skakar på huvudet. "Nej, det är okej. Jag hatar att se dig ledsen"

"Vi har varit vänner i typ en dag"

"Sant, men vi har känt varandra i två veckor"

"Den första veckan var det du som fick mig att gråta in public, två gånger" 

Han suckar och jag kan se en strimma av ånger i hans ögon. "Det var verkligen inte meningen Philippa"

"Jag saknar henne så mycket Noel" säger jag efter ett tag. 

"Jag förstår det, det är okej att känna så nu..efter detta har hänt"

"Jag måste gå nu, mamma kommer bli orolig om jag inte snart visar mig levande där nere" säger jag med en suck och Noel nickar på huvudet. "Jag förstår det, men vi ses, och ta hand om dig nu"

"Jadå" säger jag tyst och avslutar sedan samtalet. 

Men jag går inte ner till mamma. Jag börjar gråta igen och även nu slutar det med att jag somnar ganska omgående. Jag är verkligen helt slut nu efter de senaste dagarna. 

***

Denna gången vaknar jag åter igen av min mobil. Men nu är det ingen ringsignal utan en sms-signal. Åter igen kommer meddelandena från Noel. 

Noel;
Hej, vad gör du?

Philippa?

Jag har tråkigt :(

Vart är du?

Är du okej?

Jag låter säkert som en klängig pojkvän just nu herregud klockan är fyra på morgonen. Sorry...

Jag skrattar lite för mig själv innan jag sedan skriver in ett svar. 

Philippa;
Nejdå det är okej, jag sov nyss därför har jag ej svarat hahah, förlåt

Noel;
Du behöver inte be om ursäkt!!! Du behöver vila, godnatt sötis, sov så gott <3 

Philippa;
Godnatt Noel, tack för att du är min vän

Innan jag vet ordet av har jag åter igen somnat..och denna gången djupare än tidigare. 

//
godmorgon :)) 

vinnaren av tävlingen är @johnssoneden !!! grattttiiissss ! Kommer kontakta dig snart ang boken som du kommer bli huvudroll i!!

och tack till alla ni andra som deltog!! Ni är bäst!! Och jag kan meddela att jag kommer från och med denna veckan bli bättre på att uppdatera!! 
kram