han i trean ➳ noel flike

40

Philippas perspektiv

Allt som finns i min skalle just nu är

herregud

Idag tar jag studenten. JAG TAR STUDENTEN. Det är så sjukt och jag kan knappt tro det. Trots alla motgångar har jag nu överlevt dessa tre åren på gymnasiet och nu börjar ett nytt kapitel av mitt liv. Jag är ganska taggad, det måste jag medge, men jag är nog till största delen väldigt nervös.

Vår lärare står vid dörröppningen och kommer vilken sekund som helst ge oss tecknet att det är vår tur att springa ut. När hon väl gör det, stannar mitt hjärta fullständigt. Det känns precis som att hela verkligheten försvinner på något sätt.

Vi i klassen rusar ut från skolan tillsammans i våra studentmössor. Jag har på mig en vit klänning och ett par vita sneakers. Först tänkte jag ta ett par klackar men insåg ganska fort att det var en dum idé. Allas familjer, släkter och vänner jublar och tutar när vi hoppar upp på den lilla scenen.

Allt känns så overkligt.

När jag först blev mobbad av i princip alla i början av gymnasiet trodde jag aldrig att jag skulle klara av det. Men med lite hjälp av Noel så har allt gått bra.

Och Noel är den första jag kramar om när vi gått av den lilla scenen.

"Du klarade det älskling, jag är så oerhört stolt över dig!" säger han och kramar om mig hårt. Jag ställer mig på tå och kysser honom på läpparna. Kyssen pågår i flera sekunder och när vi drar ifrån ser jag hans blanka ögon och en tår som rinner ner längs hans ena kind.

"Jag älskar dig Noel" säger jag och nu är det min tur att få tårar på kinden.

"Jag älskar dig med Philippa" säger han och tar en liten kort paus. "Mer än du någonsin kommer att förstå".

THE END

TACK TACK TACK FÖR ALL FIN RESPONS JAG FÅTT PÅ DENNA BOKEN!!! NI ÄR SÅ GRYMMA ASSÅ WOW!! Ni är så underbara & kommer aldrig kunna tacka er nog!
OCH TACK FÖR 900 FÖLJARE!!!!