han i trean ➳ noel flike

8

Philippas perspektiv

Att säga att det snurrar i mitt huvud är något som stämmer väldigt bra. Det flimrar lite för mina ögon och jag har svårt att gå rakt. Och det är väl egentligen det som är Noels plan. Han ska få mig stupfull så jag inte klarar mig själv och sedan lämnar han mig. Jag hade inte blivit förvånad ifall det var så iallafall.

Dock ser jag Noel vart jag än tittar. Oftast sitter han ner i en soffa och tittar på avstånd hur jag snubblar runt och spiller ut drickan från min mugg, lite i taget. 

Jag såg Max för ett tag sedan, men någon drog iväg honom i samma sekund som jag började känna mig lite trygg iallafall. 

Det är ganska jobbigt nu. Den varma känslan som jag fick av alkoholen var en känsla som jag börjar avsky. Det känns så konstigt och jag har en känsla av att jag inte har kontroll över min egna kropp eller skalle. 

Mitt mål med kvällen är att försöka att inte göra bort mig. Än så länge funkar det ganska bra, vad jag kommer ihåg iallafall.

Någon sträckte fram ännu ett glas med alkohol i och jag sveper allt med en gång. Det är lika bra. Med en suck försöker jag slingra mig genom folkhavet och letar mig ut till trädgården. Jag är i stort behov av frisk luft om man säger så. Precis när jag kommit fram till ytterdörren känner jag hur någon tar ett hårt tag om min handled och plötsligt flyger jag rätt in i personens bröst. 

Personen aka Noel. 

Han tittar ner på mig med en sträng blick. Jag måste medge att jag nästan blir lite skrämd av honom. Han är ganska mycket längre än mig och jag är ganska chanslös mot honom. Jag hade försökt backa undan från honom om det nu inte hade varit så att han hade haft sin ena hand längs nedre delen av min rygg. 

Han lutar sig närmre och närmre mig, precis som om han vill kyssa mig. Medvetet låter jag hans ansikte komma närmre och närmre mitt och sedan lyfter jag upp min hand och slår till honom hårt på kinden. Min hand lämnar ett rött märke på hans kind. 

Jag slog till honom så hårt jag kunde och lyckades få honom att backa undan några steg. Jag är inte tillräckligt stark för att få honom till att snubbla men jag måste medge att han ser väldigt chockad ut. 

Jag känner hur folk stirrar mot oss. Normalt brukar jag skämmas och vilja gömma mig men denna gången var det faktiskt inte jag som skämdes. Utan Noel. 

Hur vågar han ens försöka kyssa mig efter hur han har behandlat mig? 

Jag hånflinar mot honom och går in i hans axel när jag ska försöka gå bort från honom. I köket plockar jag på mig ett glas med vatten och sedan pressar jag mig ut till hallen igen och sedan ut till trädgården. Längre bort vid gräset ser jag Max så jag går fram till honom och sätter mig ner. 

"Är det inte blött i gräset?" frågar jag och sätter mig ner. "Nej, inte jätte" säger han och tittar mot mig. "Ja vill bara gå hem nu, men jag kan inte komma hem i detta skicket" säger jag med en tung suck. Jag lutar mitt dunkande huvud mot hans axel och sluter mina ögon. 

"Du kan ju alltid komma med mig hem? Klockan är över tre på natten så de kommer inte stoppa oss om vi börjar dra oss hemåt" säger han och jag märker på hur stabil hans röst är att han inte har druckit lika mycket som jag har. 

"Tack, men jag tror det är bättre att jag ändå försöker ta mig hem till mig, du kan ju följa med? Snälla, jag klarar mig inte själv" ber jag och öppnar mina ögon igen. 

"Okejdå" säger han och vi reser oss upp. Det går betydligt lättare för han att ställa sig upp än vad det gör för mig. "Men kommer de inte bli sura då?" frågar han och jag rycker på axlarna. "Vi kan säkert smyga oss in och imorgon har vi migrän eller något" sluddrar jag fram och vi börjar gå hemåt mot mig. 

Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket vägen hem. Det enda jag kommer ihåg är att innan jag smög igenom ytterdörren kysste Max mig på kinden och sa att vi ses imorgon.