han i trean ➳ noel flike

23

Philippas perspektiv

Jag vaknar upp med ett leende på mina läppar, tänkandes på att jag hade min första kyss igår. Och att det var med Noel Flike, som för tre veckor sedan hällde en smoothie över mig. 

Och med tanke på att jag har vaknat upp tio minuter senare än vanligt sitter han väl redan utanför och väntar på mig. 

Jag sätter på mig en ljusgrå hoodtröja och ett par slitna jeans. Mitt hår sätter jag snabbt och slarvigt upp i en boll på huvudet och sminket blir samma som vanligt. 

Efter att jag sedan har käkat frukost går jag in till badrummet för att borsta mina tänder. Nästan direkt lyckas jag få tandkräm på min tröja. En liten suck slinker ur min mun. Det var väl typiskt.

Stressat skyndar jag tillbaka in till mitt rum för att hitta en annan tröja att ha på mig. Jag tar av mig min tröja och slänger den på sängen innan jag sedan går fram till min garderob. Plötsligt mitt i allt mitt stressande hör jag hur någon öppnar dörren in till mitt rum. Jag snurrar runt och ser Noel stå och titta på mig, som för övrigt endast har en bh på min överkropp. 

"Noel! Vänd dig om!" 

Han skrattar till lite och täcker sina ögon med händerna. Jag vet att han fortfarande kan se mig så jag vänder mig tillbaka om mot min garderob. "Förlåt, jag vet inte vad jag ska ha på mig!" säger jag. Jag kan höra hur han rör sig i rummet men orkar inte vända mig om och se vad han håller på med. 

"jag skulle haft den gråa hoodien men spillde tandkräm och nu vet jag inte vad jag ska ha" säger jag irriterat och avslutar med en suck. "Ta denna" säger han och jag vänder mig om. Han håller i en blå college tröja med texten "I'm into singers" på. 

"Varför?" frågar jag honom. 

"Den är söt, och du vet aldrig vem som sjunger" säger han.

"Precis därför borde jag ju inte ha den? Du vet att det finns skumma människor på vår skola" 

"Oroa dig inte, jag känner bara till en, och du gillar honom" säger han och blinkar med ena ögat mot mig innan han sedan kastar över tröjan till mig. 

***

Ludwigs perspektiv

Noel kommer sent till lunchen men det är inte så direkt att ingen av oss inte vet vart han har varit. Förmodligen någonstans med Philippa, det är vi säkra på. 

Det är precis som om han är hennes beskyddare, eller åtminstone försöker vara det. Han tog en blåtira för hennes skull, vilket han inte hade gjort för mig och då ha vi ändå känd varandra i flera år. 

"Jag har hittat dem, de är så jävla söta" säger Axel och jag tittar upp. "Svär inte! Hon är inte så gammal" säger jag och småskrattar. Noel håller sin arm om hennes axlar och hon går lutad mot honom. Båda två har enorma leenden på sina läppar. 

"Herregud vad söta de är!" säger Dante och jag nickar. "Verkligen".

Philippa börjar rusa mot oss och Noel jagar henne hela vägen tills de har kommit fram till oss. Jag småskrattar lite när jag ser hennes tröja. "Snygg tröja Philippa" säger Axel. Till en början ser hon nästan rädd ut. Vi har aldrig direkt pratat så mycket med henne, hon brukar mest sitta tyst och lyssna. 

"Tack?" säger hon efter ett tag och Noel ler.

Han vet precis vad han har gjort. 

***

Noels perspektiv

Jag sätter mig ner på marken och Philippa sätter sig intill mig. Ludwig ler för sig själv. Förmodligen angående tröjan som hon har på sig. Jag slår till honom lätt i huvudet och Dante skrattar.