Vi sitter i matsalen och jag rör knappt min mat.
Cellgifter minskar tydligen matlusten.
Du och dina vänner sätter sig vid mitt bord.
Varför äter du inte?
Jag är inte hungrig.
Ingen frågade något mer.
Inte ens dina vänner som visste.
De är väl rädda att säga något fel.
Men inte ens jag visste vad som var fel att fråga.
Men det var skönt att de inte sa något.
Jag orkade inte förklara.
Förklara något ni aldrig skulle förstå.
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
