Vi kommer till parken.
Du sätter dig på marken.
Men det är blött så du ställer dig snabbt upp.
Jag skrattar när du svär över att du kommer bli kall och blöt.
Jag tar min jacka och lägger den på en bänk.
Vi sätter oss på den.
Bredvid varandra.
Du tar min hand igen.
Jag tittar ner på våra händer.
Och ler.
Du frågar om mig.
Mitt liv.
Mina känslor.
Jag hoppas att du förstår hur mycket det betyder för mig.
Att du vill prata med mig.
Att vi sitter här tillsammans.
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
