Du öppnar dörren.
Ser orolig ut.
När du stängt dörren kysser jag dig och du kysser tillbaka.
Du är inte arg än.
Berätta vad som händer.
Viskar du mot mina läppar.
Jag tar ett djupt andetag.
Jag är sjuk.
Tårarna bränner bakom ögonlocken.
Du tittar mig djupt in i ögonen med den blicken.
Den blicken du har när du är orolig.
Hur sjuk?
Jag har cancer Axel.
Jag gråter tysta varma tårar.
Du tittar på mig.
Snart kommer du börja skrika.
Jag känner det på mig.
Förlåt.
Varför har du inte sagt något innan?
Förlåt Axel.
Svara bara på min fråga, jag måste få veta.
För att jag är rädd.
För?
Både för att du ska vara arg och att dö.
Va?
Att dö Axel, jag är rädd för att dö.
—
Tror ni att han är arg eller inte.....?
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
