Jag är inte arg på dig Astrid, såklart är jag inte det, du vet väl att du kan berätta allt för mig?
Jag gråter ännu mera.
Varför är du så fin?
Du frågar om jag vill sova hos dig.
Jag nickar.
Får knappt fram ett ord mellan tårarna.
Någonstans där.
I din säng.
Vid tolv på natten.
Någonstans där ändrades vi.
Våra hjärtan blev lite lättre.
Vår kärlek blev mer än bara kärlek.
Den blev allt.
Du var som hemma.
Trygg.
Jag var som en storm.
Som snart skulle vara över.
Jag älskar dig.
Jag älskar dig.
Vi var klyschiga.
Vi var lyckliga.
Vi var hopplös tonårskärlek.
Vi var allt.
Tack Axel för att du är modigare än vad jag någonsin kommer vara.
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
