Det kanske inte är värt det.
Eller så är det värt det.
Oavsett vad så kan jag inte avstå.
Vi sitter i ditt kök.
Musik spelas på låg volym.
Fler och fler kommer upp och säger hejdå och grattis igen.
Klockan är över ett och jag borde gå.
Rebecka har fortfarande inte kommit upp och jag måste prata med henne.
Hon kanske redan har gått men det vore inte likt henne.
När klockan snart är två kommer hon äntligen upp och jag drar med henne in i badrummet och berättar.
Vet han inte om det?
Nej, jag vet inte hur jag ska säga det.
Du måste berätta snart, annars gör jag det.
Jag ska det.
Snart.
Förlåt Axel.
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
