Hur mår du?
Undrar du.
Det kanske är det man gör när någon står ensam utanför en fest.
Du verkar faktiskt bry dig.
Så jag berättar allt om ensamheten, ångesten och oändligheten.
Inget om att jag är sjuk.
Du behöver inte få veta det än.
Du lyssnar.
Du förstår kanske inte hur det är.
Men du förstår hur det känns.
Hur det känns att vara ensam fast du är med människor.
Hur det är att ha ångest från att du vaknar tills du somnar och allt däremellan.
Hur stor oändligheten är.
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
