Du sitter bredvid mig på lektionen.
Längst bak.
Jag stänger ögonen för jag mår illa.
Väldigt illa.
Trots att jag inte åt.
Kanske ännu en biverkning av cellgifterna?
Hur mår du?
Du tittar lite oroligt på mig.
Det är bra.
Jag har bestämt mig för att dölja mina känslor för dig.
För hur skulle jag kunna göra dig så illa att jag lät dig förstå hur ont jag har?
YOU ARE READING
Farväl- Axel Liljefors Jansson
Poetrylite tid, några månader det är så lång tid vi får du och jag det är den tiden som är kvar av vår relation trots att den inte ens har börjat för jag har knappt någon tid kvar förlåt för att jag inte sade det direkt men du var så glad och jag var s...
