I Loved and hated you

#34 Olivia & Adrian Real Life

Jag började gå mot Adrians och min lägenhet efter min lilla träff med Nicki.

Jag kände att någon gick bakom mig, men tänkte inte mer på det.

Tills jag kom närmare vår lägenhet. En blixt gjorde så att jag hoppade till.

"Olivia!" Skrek såklart en papparazzi. "Can I get a picture?"

Såklart att dem har följt efter mig hela dagen. Jag täckte mitt ansikte med min hand, jag orkar inte nu.

För det första; jag har varit vaken sen halv fem imorse. För det andra; klockan är snart elva på kvällen och för det tredje; han hade inte behövt följa efter mig enda hit.

"Smile for the camera!"

"Please I'm not in the mood!" Sa jag till honom.

"Just one picture!"

Jag kunde se hur han filmade så varför behövde han en bild på mig? Han har redan en film.

"I'm very tired! So, no!" Sa jag bestämt.

Det är inte så att jag inte uppskattar det. Men inte när klockan är så här mycket. Jag gick in på min mobil och tryckte på Adrians nummer.

"Come on!"

"Fuck off!" Skrek jag åt honom precis när Adrian svarade.

"He- vad händer?" Frågade han.

"Bara stanna i luren," sa jag och fortsatte gå mot vår lägenhet.

"Olivia! Just one!"

"Omg leave me alone!" Suckade jag.

"Är det en papparazzi?" Frågade Adrian som hade varit tyst en stund för att lyssna.

"Ja, jag uppskattar det. Verkligen. Men jag har varit uppe sen halv fem imorse. Han lämnar mig inte ifred i heller." Sa jag till honom.

"Hur långt är det kvar till hemma?" Frågade Adrian och jag hörde på hans röst att han var orolig.

"Jag ska bara svänga några gånger sen är jag hemma." Suckade jag.

"Olivia!"

"Men snälla någon!" Suckade Adrian. "Sätt på högtalare för helvete!"

"Nej Adrian!" Sa jag. "Jag vill bara ha någon att prata med tills jag kommer hem."

"Sätt på på högtalare!"

Jag suckade och satte på högtalare och skruvade upp på högsta volym. Papparazzi var bara en meter bredvid mig.

"Can you please leave my baby alone?" Sa Adrian högt så att han skulle höra. Han hörde tydligt. Men fortsatte. "Put the fucking camera down and leave her alone or I call the police."

Papparazzi tittade surt på mig och la ner kameran. Jag började gå snabbt där ifrån.

"Du behövde inte göra det där," sa jag när jag hade mobilen mot örat igen.

"Behövde jag visst!"

"Okej. Men jag klarar mig nu okej?" Sa jag.

"Nej. Jag stannar." Sa han bestämt.

"Du vet väll att jag kan lägga på själv?" Sa jag och skrattade.

"Okej då! Men sms:a när du kommer hem!" Sa han.

"Okej. Älskar dig."

"Älskar dig mer älskling!" Sa han och jag la på med ett leende på läpparna.

Han är bara min.

*

Jag kom hem och tog av mig mina skor som jag har haft på mig hela dagen. Jag sms:a Adrian snabbt innan jag somnade.

Me 23:59
Hemma! Love you!❤️

Adrian ❤️ 23:59
Bra! Puss, love you❤️

Jag skrattade åt att han svarade direkt. Jag tog av mina kläder och tog på mig en av Adrians t-shirts.

Efter en liten stund somnade jag.

*

Adrians perspektiv

Nästa dag

Jag hade precis kommit fram till min och Olivias lägenhet.

Jag fick komma hem tidigare av min manager. Så nu står jag utanför vår lägenhet och ska överraska Olivia.

Jag fick upp mina nycklar efter ett tag. Sen låste jag upp. Klockan var nog nio på morgonen. Låt mig gissa Olivia sover fortfarande.

Jag kom in i vårt sovrum och såg mycket väll en sovande Olivia i sängen. Inte förvånad.

Jag la mig försiktigt bredvid henne utan att väcka henne. Sen somnade jag bredvid henne.

*

"What the?" Hörde jag Olivia säga och vända sig om i sängen. "Adrian!"

"Godmorgon på dig med!" Sa jag med min väldigt hesa morgonröst.

"Vad gör du här?" Frågade hon. "Du skulle vara hemma om en vecka!"

"Nej, jag kan åka igen!"

"Nej nej!" Sa hon och la sig på mig nästan. "Jag har saknat dig!"

"Jag vet!" Skämtade jag."Jag har saknat dig med."

Hon gav mig en liten kyss på munnen innan vi typ somnade igen. Klockan var nog tolv nu. Men skitsamma.

Jag är hemma hos min älskling.