"Kom igen Olivia," sa jag medans jag försökte mata Olivia. "Du måste äta!"
"Jag äter när Adrian är vaken!" Sa Olivia och knuffade iväg gaffeln jag hade i min hand.
"Kan du i alla fall dricka? Och sen kör vi till Camillas lägenhet så att du kan duscha?" Frågade jag.
"Jag åker inte dit där igen," sa hon.
"Om jag hyr ett hotellrum?" Frågade jag. "Jag kan hämta lite kläder och sånt till dig."
"Okej," sa hon tillslut. "Men det måste gå snabbt! Jag vill inte missa något på sjukhuset!"
*
"Klar?" Frågade jag Olivia när hon såg klar ut.
"Ja," sa hon och gick ut från hotellrummet utan förvarning.
Jag suckade och gick efter henne. Envis unge.
Olivias perspektiv
Jag kom in i Adrians rum igen och satte mig ner på samma stol igen.
"Det har inte hänt något medans jag har varit borta?" Frågade jag tjejerna.
"Nej," sa Molly lugnt.
Jag suckade.
"Kan du snälla vakna, jag saknar dig. Vi saknar dig," sa jag till Adrian och tog hans hand. Jag tror nog att han inte hör mig, men men.
Mina tårar kom igen...
"Åh Olivia! Gråt inte," sa tjejerna och kramade om mig alla tre samtidigt.
"Kan alla sluta tycka synd om mig? Det är Adrian det är synd om!"
KAMU SEDANG MEMBACA
I Loved and hated you
Fiksi RemajaBok två av "Hate me or love me"! (Ni kanske måste läsa första boken först, annars kommer ni inte fatta)! Det har gått ett år sen Olivia sa hejdå till Sverige, och hon har börjat med sin artist karriär! Men vad händer när hon får reda på att Adrian...
