I Loved and hated you

#60

Nu står jag här vid altaret och väntar på min blivande fru.

Jag tittade ut över hela ladan där vi ska gifta oss. Lila och vita rosor satt på stolarna som stod ytterst där Olivia och alla brudtärnor ska gå sen. Stolarna var vita och nästan alla var fulla.

Vi var inte så många. Typ tjugo stycken. Jag började räkna alla gäster.

19, 20, 21, 22.

Vi är tjugotvå och alla har kommit. Hälften av gästerna är Olivias vänner och familj. Och andra hälften är mina vänner och familj.

Olivias ända släktingar som fortfarande lever är tyvärr bara Lukas och Pontus. Men hon har många vänner. Hon har till och med sagt att dem är hennes släktingar.

Den kvinnan är så jävla godhjärtad.

Mina tankar avbröts när någon la sin hand på min axel. Jag tittade bakom mig och såg pappa.

"Det är dags," sa han med ett leende.

"Verkligen? Slå till mig, detta är säkert en dröm." Sa jag nervöst. "Jag kommer vakna innan jag får se henne."

"Nej Adrian! Detta är ingen dröm!" Skrattade pappa precis när musiken sattes på.

(Lyssna på Can't help falling in love med Haley Reinhart)

Jag kände hur mina tårar redan började forsa ner för mina kinder. Ida kom in först och kastade ut lila blad från rosorna på den vita mattan.

Sen efter det kom Signe och Daniel, Camilla och Anton, Molly och Leo.

Efter dem hade kommit fram till mig och pappa kom hon med Lukas och Pontus på varsin sida. Jag skrattade när jag kom ihåg hur hon övertalade Pontus att gå med.

Hennes tårar rann ner för hennes kinder också och allt jag kunde göra är att gråta av glädje också.

Dem kom fram och jag tog Olivias hand.

"Du är så vacker," viskade jag och hon log med röda kinder. Vi ställde oss mittemot prästen.

"Tar du Adrian Michael Nilsson, Olivia Novalie Petersson som din hustru och älska henne i nöd och lust?"

"Ja."

"Tar du Olivia Novalie Petersson, Adrian Michael Nilsson som din man och älska honom i nöd och lust?"

"Ja."

(Jag vet inte vad prästen säger egentligen så vi går direkt till löftena. Olivia börjar.)

"När vi för första gången träffades. Så var det väl mest du som var intresserad av mig." Alla gästerna skrattade med Olivia och mig. "Men tillslut blev jag din, efter många om och men. Och du har haft mig ända sen dess. Jag trodde bara att du var en egoistisk, självupptagen idiot. Men det visade sig att jag hade fel. Jag trodde aldrig när jag var sjutton arton år att jag skulle stå här ett år senare med just dig. Efter mina föräldrars död fick du mig att andas ut igen och du skyddade mig mot allt det onda. Du räddade mitt liv. Och jag ska älska dig till jag dör, och efter det. Jag älskar dig Adrian Michael Nilsson i nöd och lust."

Jag suckade och torkade bort några tårar. Olivia började torka bort sina också och vi skrattade.

"Jag ska vara ärlig här nu. Jag trodde aldrig jag skulle någonsin gifta mig när jag var nitton. Men här står jag ett och ett halvt år senare, framför min livs kärlek och den vackraste kvinnan jag vet. Den kvinnan som har fått mig att tro på kärlek igen." Jag tittade mot mamma och pappa sen tillbaka på Olivia. "Du har fått mig att tro på kärleken igen. Och om du aldrig hade kommit in i mitt liv hade jag nog inte heller stått här idag. Jag hade aldrig hittat min livs kärlek. Men nu står du här, och vi är snart man och hustru, och jag kan inte tro att detta händer just nu. Så Olivia Novalie Petersson jag älskar dig och jag kommer älska dig i nöd och lust."

Olivias perspektiv

Jag började gråta ännu mer av glädjen, av nervositet, av dem fina orden och av att jag ska gifta mig med världens finaste kille.

"Ringarna," viskade Adrian mot Ida och vi började skratta när hennes ögon blev stora som tennisbollar.

Vi fick våra ringar och just nu kunde jag inte höra någonting. Och nu var det bara jag och Adrian i rummet. Han tog min vänstra hand och satte på mig ringen.

Jag tog hans vänstra hand och satte på han ringen.

"Ni är nu man och hustru, du får kyssa bruden." Sa prästen.

Adrian log sitt upphetsade leende och la en slinga av mitt hår bakom mitt öra. Sen lutade han sig framåt och gav mig en lång försiktig kyss.

Vi hörde hur alla jublade och vi drog ifrån och skratta. Vi kysstes ännu en gång och alla reste sig upp sen kastade dem massa lila rosblad över oss.

Helt plötsligt var jag över marken och vi var påväg mot husen som vi skulle göra oss iordning för den stora festen.

"Adrian! Släpp ner mig nu!" Skrattade jag när vi kom in i huset.

"Aldrig!"

"Jag måste få av mig denna klänningen!"

"Jag hjälper dig gärna," skrattade han och satte ner mig försiktigt. Jag såg upp på honom med ett stort leende. "Jag älskar dig."

"Jag älskar dig mer," sa jag.

"Omöjligt!" Sa han och vi gick mot det rummet vi skulle byta om i.

*

Kväll

Camilla och Leo står och äter upp varandra just nu. Men det gör Adrian och jag också. Så shhh.

Min klänning är lite smidigare än den förra. Den förra var rent för stor att ha nu på festen. Jag hade tagit på mig en nästan likadan men inte lika mycket fluff och den satt tajt.

Vi hade redan dansat vår dans till Can't help falling in love. Och klockan är just nu jättemycket. Men ingen vill åka hem.

Jag och Adrian ska faktisk åka till Bora Bora igen. För vår smekmånad, vi åker imorgon.

Jag knuffade bort Adrian som tittade förvirrat på mig.

"Kan du spara lite till inatt?" Skrattade jag och han gapade stort. Jag skrattade och drog honom till mig igen. "Ta så mycket du vill."

"Det ska jag," viskade han och attackerade mina läppar igen.

"Herregud skaffa ett rum!" Hörde vi Anton och Adam skrika. Både jag och Adrian räckte vårt ful finger mot dem och fortsatte att dela saliv.

*

"Kom igen ditt fullo!" Gapskrattade jag när vi kom in på hotellrummet.

"Du ska inte säga något! Duuuu ääär ooockså full! Diiit fulloooo!" Halv skrek Adrian och jag började skratta ännu mer.

"Jag kan i alla fall prata normalt," sa jag och knuffade ner honom i sängen.

"Kom hit!" Sa Adrian och drog ner mig i sängen. Vi började med att äta upp varandra igen och sen hettade grejer till.

Ni vill nog inte veta.

Jaha, detta var min och Adrians kärlekshistoria. Väldigt upp och ner med mycket drama. Men vi klarade oss igenom det.

Vi klarade oss igenom allt.

A/N:

😱😱😱