Bok två av "Hate me or love me"!
(Ni kanske måste läsa första boken först, annars kommer ni inte fatta)!
Det har gått ett år sen Olivia sa hejdå till Sverige, och hon har börjat med sin artist karriär! Men vad händer när hon får reda på att Adrian...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
OliviaPeter ❤️❤️❤️
11 825 713 likes
Comments are unavailable
"Du kan släppas om några timmar," sa doktorn och nickade mot oss sen gick hon.
"Vad jag vill hem!" Suckade Adrian.
"Sorry men du får inte åka flygplan än," sa Lukas och tittade menande på honom.
"Jag vet," suckade han.
"Jag hyrde ett hotell rum för ett tag sen, ni kan stanna där ni två." Sa Lukas och tittade på mig och Adrian.
"Vi tar det!" Sa jag innan Adrian fick svara.
"Jag fick inte ens svara?"
"Shhhh!"
*
Ett par timmar hade gått och Lukas kom med kläder till Adrian.
"Dags att åka ifrån detta helvete," sa Lukas och Adrian skrattade. Han gick till toan och byta om.
"Hur är det med dig?" Frågade Lukas mig.
"Fokusera inte på mig nu," sa jag och viftade med handen.
"Men just nu gör jag det! Alla har brytt sig om Adrian i tre veckor, så nu undrar jag hur det är med dig!" Sa Lukas bestämt.
"Det är bra," sa jag.
"Säkert?"
"Ja!" Sa jag irriterat.
"Jag går ut och väntar i bilen," sa Lukas och gick.
"Är du klar?" Frågade jag och knackade på dörren till toan.
"Eh ja?" Sa han frågande. Jag öppnade dörren och såg hur han krånglade med sin tröja.
"Oj vad du var klar!" Skämtade jag.
"Jag vill inte besvära dig mer," suckade Adrian när jag kom fram till honom.
Jag tittade ner mot hans mage...
"Titta inte där Olivia, jag vill inte att du ska se det." Sa han och jag tittade upp på hans ansikte.
"Ska jag hjälpa dig med tröjan?" Frågade jag och han nickade.
*
"Välkommen in," sa jag och öppnade dörren till hotellrummet.
"Tackar," sa Adrian och gick försiktigt in genom dörren. Han satte sig ner i sängen och tittade på mig när jag la in våra väskor i garderoben, så dem inte skulle ligga på golvet.
Jag tittade inte på honom en ända gång.
"Olivia?" Sa han frågande.
"Ja?" Svarade jag darrigt.
"Hur är det?" Frågade han. Såklart att han såg att jag inte mådde bra. "Kom."
Jag gick mot honom och satte mig försiktigt bredvid honom.
"Du är inte okej," sa Adrian och kramade mig.
"D-du v-var nära p-på at-t d-d-dö," grät jag i hans famn. "Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig."
