𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

11.Tågresan

Sista dagen hos Malfoys gick oerhört fort och snart gick jag och Draco med våra koffertar på en gemensam bagagevagn som vi knuffade tillsammans på King's Cross.
Narcissa och Lucius gick strax bakom oss, men hejdade sig lite och lät mig och Draco gå genom biljettspärren själva, innan de följde efter.
Vi kom till en perrong som var inbäddad i ånga som det stora röda loket släppte ut. Skugglika skepnader skyndade runt i ångmolnet och man kunde höra ugglor hoa, folk som pratade och ropade och runt fötterna på folk kilade katter runt.
Jag gick tätt intill Draco för att inte bli allt för överväldigad av alla intryck. Det var som om ett kaos bröt ut runt mig och jag kände mig för ett ögonblick lamslagen tankemässigt när jag inte var van.
Draco där emot verkade inte störas alls, utan lotsade med mig till bagagevagnen för att lämna våra koffertar där. Narcissa och Lucius kramade oss båda innan vi steg på tåget och vi vinkade åt dem från ett av fönstren, innan vi gick för att hitta en kupé. Jag kände mig lite omtöcknad av allt som pågick, men snart hade jag och Draco hittat en kupé att sätta oss i och lugnet återfann sig långsamt igen. Från fönstret i kupén kunde vi vinka lite till åt Lucius och Narcissa, innan vi avbröts av att två storvuxna killar som kom in i vår kupé.
"Crabbe och Goyle. Roligt att se er igen. Det här är Evelina Devltree", presenterade Draco oss för varandra. "Trevligt att träffas", sa jag artigt. "Öh... Hej", fick Crabbe fram. "Goddag", sa Goyle.
De såg inte så trevliga ut, men skenet kanske bedrog. De var ju inte direkt otrevliga mot mig i alla fall. Draco gjorde en gest mot sätet för att jag skulle få sätta mig först, närmast fönstret. Jag slog mig ner och Draco satte sig bredvid mig. Crabbe och Goyle damp ner på sätet mittemot.
"Är hon din tjej, eller nått?" undrade Goyle och sneglade lite på mig.
"Det kan vi nog säga att hon är. Ni får hjälpa mig att hålla ett öga på henne så att ingen är otrevlig mot henne eller så. Okej?"
De nickade båda snabbt för att visa att de förstått. Tåget kom i rörelse och vi lämnade perrongen bakom oss medan vi långsamt ökade farten. Jag lät blicken svepa ut genom fönstret på alla som stod och vinkade, men min blick riktades mot dörren när den plötsligt öppnades.
En mycket välbekant, svarthårig tjej stod i dörren. Hon log direkt mot Draco.
"Hej. Finns det plats för en till här?" undrade hon.
"Visst", sa Draco med en axelryckning. Hon kom in och satte sig bredvid Draco med viktig min.
"Vet Eveline vilket elevhem hon ska tillhöra?" undrade Pansy.
"Nej. Hon ska sorteras in med förstaårseleverna, men kommer att gå i vår årskurs sen", sa Draco.
"Så vi vet inte vilket elevhem hon kommer att tillhöra?"
"Jag tycker det är ganska uppenbart var hon hör hemma", sa Draco med ett självsäkert leende mot mig.
Jag log lite mot honom och var glad att han gav mig stöd när jag behövde det.
Pansy verkade inte nöjd med svaret, men hade inget att komma med själv.
"Vad har ni gjort i sommar då?" frågade Draco Crabbe och Goyle.
Det blev början på en mycket trög diskussion. Crabbe hade varit ute och rest med sina föräldrar, men att komma på vad ställena de varit till hette gick inte så bra, för att uttrycka det milt. Jag lutade mig tillbaka och betraktade landskapet som susade förbi utanför fönstret. De sista delarna av London passerade innan mer och mer landsbyggd började visa sig. Några förorter susade ibland förbi, men snart började landskapet bli mer och mer öde. Skogar, fält och sjöar avlöste varandra medan mina tankar fick vandra fritt.
Plötsligt märkte jag att Draco pratade med mig.
Jag mötte hans blick.
"Va?"
Han log lite snett.
"Du lyssnade inte, va?" retades han. "Nej. Förlåt. Vad är det vi pratar om?" "Godisvagnen går förbi om en stund. Vill du ha något?"
"Jag vet inte... Vad har dom på den?"

Draco lovade att köpa lite av varje åt mig då jag inte ätit en stor del av det som fanns på vagnen.
Mina föräldrar var inte mycket för att köpa godis. Hälften hade jag bara hört talas om och en del visste jag inte ens att existerade.
Pansy rynkade lite på näsan åt mig när jag inte visste vad vissa saker var, men hon sa inget.
Snart satt jag och delade godis med Draco. Crabbe och Goyle hade köpt en hel del var och det var nästan intressant att se dem äta det.
Jag hade aldrig sett någon äta på det viset. Kittelkakor och pumpapastejer brukade ta flera tuggor att få i sig, men att se dem ta dem i en eller max två var nästan fascinerande.
"Vill du dela en chokladgroda?" undrade Draco.
Jag slet blicken från Goyle som på något sätt lyckades tugga en hel kittelkaka utan att kvävas av den. "Okej."
Draco tycktes vara van vid dem, för han fångade den livliga grodan precis när han öppnat asken. Kvickt tog han en tugga av den, innan han höll fram den andra biten framför min mun.
Jag sneglade som hastigast på den innan jag mötte hans blick.
"Tur för dig att du tog bakändan på den. Det hade nog känts lite ofint om du erbjudit mig en grodrumpa." Draco flinade och höll grodhalvan närmare min mun. Jag förstod gesten och lät honom mata mig med den.
"Någon som vill dela en groda med mig?" undrade Pansy.
"Du kan fråga Crabbe. Han gillar dom", sa Draco, medan han undersökte kortet som legat i chokladgrodans ask.
Pansys min sade en hel del, men om hon trodde att Draco skulle dela en chokladgroda med henne precis efter att han delat en med mig så hade hon nog inte använt huvudet så mycket. Jag log lite för mig själv medan jag långsamt tuggade chokladen.
Utanför fönstret började det skymma och några stjärnor tändes på den sammetsblå himlen. Det var rätt mysigt att åka tåg.
Jag övervägde att luta mig tillbaka och tillåta mig att slumra till en stund när en obehaglig känsla svepte förbi mig. Reflexmässigt sträckte jag ut handen och tog tag i Dracos arm. Han såg frågande på mig.
"Kände du det där?" undrade jag.
Han såg ut att känna efter en stund innan han skakade på huvudet.
"Nej... Vad kände du för något?"
Min blick drogs mot fönstret.
"Jag vet inte, men jag gillade det inte..." mumlade jag.
"Är du mörkrädd?" undrade Pansy. "Inte direkt... Det var något annat..." Plötsligt bromsade tåget in. Alla såg sig om med fundersamma miner. Crabbe och Goyle slutade äta och tittade dumt på varandra.
Snart hade tåget stannat och det blev med ens mörkt.
"Vad i hela?" muttrade Pansy surt. "Varför stannar vi här? Det här är inte perrongen."
Hon fortsatte hon att klaga.
"Sch!" väste jag åt henne.
"Hör du något igen?" undrade Draco med ett lågt mummel.
"Det är något på tåget", viskade jag.
Vi satt som statyer och lyssnade en stund, innan Pansy till slut reste sig. "Jag ska prata med lokföraren. Det här är inte okej", sa hon surt.
Jag hoppade upp från min plats och fick tag i hennes arm innan hon hunnit ta tag i dörrhandtaget.
I samma stund spred sig en isande kyla runt oss.
Även Pansy stannade och hejdade sig innan hon hunnit protestera mot mitt grepp om hennes arm.
Något kallt och mörkt närmade sig oss. Jag kunde känna närvaron som ren ondska som sakta kom glidande.
Långsamt backade jag och Pansy bort från dörren medan våra andedräkter blev till vita moln i den kalla luften. Pansy sjönk ner på sätet där hon suttit tidigare. Själv fick jag ett par knän mot mina knäveck, innan ett par händer tog tag om mina höfter.
Jag drogs ner i Dracos knä medan jag släppte Pansys arm.
Med bultande hjärta sjönk jag ner i hans famn och lät honom lägga armarna om mig. Något mörkt kom glidande i korridoren utanför de frosttäckta fönstren. Ingen av oss rörde oss medan varelsen långsamt passerade oss och gled vidare i korridoren. Minuterna passerade olidligt långsamt, innan jag kände den obehagliga närvaron lämna tåget.
Jag tog ett lugnande andetag precis innan belysningen tändes i taket igen. "Det där var läskigt..." mumlade jag och slappnade långsamt av.
Pansy fick syn på mig och Draco, vilket fick hennes ögon att mörkna avsevärt igen.
Crabbe verkade ha glömt att han hållit en flaska med pumpajuice i handen och satt och hällde den långsamt över sitt ena ben. Med ett ryck rätade han upp sig så att några droppar stänkte på Pansy. Hon fräste till och borstade ilsket av sig juicen. Sedan reste hon sig och satte näsan i vädret.
"Jag går och ser om jag kan hitta något papper att torka upp den här röran med", sa hon surt och lämnade kupén. Draco såg på mig med lite orolig uppsyn.
"Är du okej?" undrade han.
Jag nickade.
"Det där var väl en dementor?" undrade jag.
"Det måste ha varit det. Jag vet att pappa pratade om Sirius Black under sommaren. Dementorerna letade helt klart efter honom, men fråga är varför de skulle leta efter honom här på tåget."