𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

13.Första intryck

Precis när hatten bars ut av den lilla trollkarlen kom en äldre dam med strängt utseende in i salen och stegade iväg till huvudbordet. Efter henne kom en svarthårig kille och en tjej med tjockt, burrigt brunt hår som satte sig bredvid en rödhårig kille vid Gryffindors bord.
”Vilka är dom?” viskade jag till Draco. Draco hade tittat på något annat och vände på huvudet när jag frågade. När han fick syn på de jag menade flinade han.
”Det där är Harry Potter och hans besserwisser till kompis, Hermione Granger. Rödtotten som de satte sig bredvid är Ron Weasley. Professor McGonagall är lärare i förvandlingskonst och föreståndare för deras elevhem. Hon har säkert hört att Potter svimmade på tåget”, småskrattade han skadeglatt. ”Välkomna!”
Våra blickar drogs mot huvudbordet där en man med silverskimrande skägg stod. Jag visste direkt att det här var professor Dumbledore. Det kunde inte vara någon annan.
”Välkomna till ett nytt år på Hogwarts! Jag har några saker som jag vill meddela er allesammans, och eftersom en av dem är mycket allvarlig är det nog bäst att få den överstökad innan ni blir alldeles omtöcknade av vår utomordentliga festmåltid...”
Han harklade sig och fortsatte.
”Som ni nog alla är klara över efter deras genomsökning av Hogwartsexpressen, är skolan för närvarande bevakad av en skara dementorer från Azkaban. De är här på uppdrag av Trolldomsministeriet.”

Dementorerna skulle tydligen bevaka alla ingångar till skolområdet. Vi varnades för att provocera dem, som om vi skulle komma på tanken.
Sedan presenterades två nya lärare; professor Lupin i försvar mot svartkonster och Hagrid i skötsel och vård av magiska djur.
”Har dom ingen standard för lärare alls på den här skolan?” muttrade Draco.
Verkade som att han hade nya personer att tycka illa om.

Maten serverades på magisk väg och vi tog för oss av den. Jag insåg hur hungrig jag var och lät mig väl smaka. Efterrätter var något jag inte fått mycket av tidigare, så att kunna prova en uppsjö av dem var en mycket lyxig känsla.
När maten dukades bort på samma väg som den dykt upp blev vi tillsagda att gå till våra elevhem. Prefekterna ledde förstaårseleverna, men själv lät jag mig lotsas av Draco.
”Kom, så ska jag visa dig var grupprummet ligger och vill du hitta någonstans senare så hjälper jag dig gärna”, sa han varmt.
Jag började få en känsla av att jag var en av få som var förskonad från Dracos förakt. Han verkade inte ha mycket till övers för andra och framför allt inte för folk som han ansåg ovärdiga av hans närvaro.
Mina känslor var lite blandade angående den saken och jag var fast besluten om att bilda min egen uppfattning om folk. Själv hade jag valt att inte låta mig förblindas av mina föräldrars åsikter, men Draco såg upp till sin far och hade nog tagit in betydligt mer av den fientliga sidan av honom. Jag klandrade honom inte för det. Han hade bara fått en bättre uppväxt än mig och inte lärt sig att vissa föräldrar var bristfälliga som förebilder. Med lite tur kunde jag försiktigt jobba med honom och med tiden svänga lite på hans tankesätt.

Vägen till Slytherins elevhem gick neråt.
I källaren följde jag mina nya klasskamrater till en till synes helt vanlig vägg i mörk sten. En prefekt sa lösenordet och väggen ställde sig på tvären så att vi kunde gå in.
Draco höll en arm om mig medan jag steg in och kunde ta in alla intryck av rummet.
Grönt och svart var nog det första intrycket då det fanns många saker att se. Väggarna var i grovhuggen mörk sten, men det fanns mängder med kolonner och dekorationer.
Längst in stod en enorm öppen spis som knastrade hemtrevligt. Ovanför den fanns en vacker urkarvning av Slytherins emblem och på spiskanten under den låg en rad skallar från olika djur. På var sida om spisen fanns höga, smala fönster som under den sena kvällen inte hade annat än mörker att uppvisa. Överallt stod stora, svarta bokhyllor med mängder av intressanta föremål och en hel del böcker.
På väggarna hängde tavlor med berömda personer som gått i Slytherin.
I rummet stod flera svarta lädersoffor och många mindre bord med högryggade stolar runt sig.
Skulle jag ge ett helhetsintryck av rummet skulle jag kalla det kusligt mysigt. Häftigt var det i alla fall.
Lamporna som hängde från taket gav ett lite grönaktigt sken som gav intryck av att vi befann oss i ett sjunket skeppsvrak från 1800-talet eller liknande.
”Vad tycker du?” undrade Draco.
”Jag älskar det”, svarade jag med ett leende.
Han log mot mig och tog med mig vidare till en gång som tydligen ledde till sovsalarna.
”Här är tjejernas rum. Jag ska nog inte valsa in dit, så härifrån får du klara dig själv. Men vi ses i morgon.”
Han kysste mig snabbt på kinden, innan han gick till killarnas sovsal som låg strax intill.
Jag såg efter vilken dörr han gick in i, innan jag gick in till det som nu var min sovsal.
Fyra tjejer fanns i rummet. Pansy och Daphne kände jag igen från sällskapet vid bordet, men det fanns två tjejer till. En storvuxen tjej som såg ut att kunna ge stryk åt de flesta och en lite mindre, mager tjej med blont smålockigt hår.
”Hallå. Du hette Devltree, va?” sa den storväxta tjejen och kom fram till mig. Jag nickade bara och avvaktade på hur hon kunde tänkas reagera på mig. Till min lättnad räckte hon fram handen åt mig för att skaka hand. ”Millicent Bulstrode, men du kan kalla mig Milli.”
Jag skakade hand med henne. ”Eveline, men jag kallas Evi.”
Milli nickade och gjorde en gest mot den blonda tjejen.
”Det här är Tracy Davis. Pansy och Daphne satt du med vid bordet såg jag, så dem har du ju träffat”, fortsatte hon.
Jag skakade hand med Tracy och vi hälsade kort på varandra.
”Det här blir nog din säng, för den stod inte här i fjol”, tillade Milli med en gest mot en säng nära dörren.
Min koffert låg vid fotändan av den, så det verkade logiskt.
”Ja, det är ju mina grejer, så jag antar det.”
”Varför började du inte med oss redan första året?” undrade Tracy.
”Mina föräldrar hemskolade mig medan vi reste runt. Pappa jobbar med handel och de ville ha mig med när de jobbade.”
”Vad för handel?” undrade Tracy. ”Inget som jag borde prata högt om”, sa jag med ett snett leende.
Flera av tjejerna flinade förstående. Säkert visste de vad jag pratade om, utan att behöva fråga mer.

Det var sent, så vi pratade inte mycket mer. Jag gick till min säng och bytte om till pyjamas. Då min säng stod vid hörnet direkt till höger innanför dörren så kunde jag skapa ett eget litet utrymme genom att dra för de mörkgröna förhängena mot Millis säng som stod närmast min. Hörnet blev då att kännas lite som ett eget rum, vilket inte var helt fel. Mellan min säng och väggen fanns ett högt, smalt fönster, så det passade ypperligt som eget hörn. Sängbordet stod på andra sidan av sängen, men det planerade jag att ändra på följande dag, efter att ha frågat om Milli var okej med det förstås.

Trött efter den händelserika dagen kröp jag ner i den sköna sängen och sträckte ut mig. Mitt nya liv som Hogwartselev hade börjat och jag såg med spänning fram emot lektionerna. Jag såg även fram emot att få utforska det enorma slottet och omgivningarna, men med dementorerna lite överallt fick jag nog nöja mig med slottet till en början.
I vilket fall som helst så skulle det bli riktigt roligt.
Det kunde inte bli värre än mina föräldrars lektioner i alla fall.