𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

30.Misstag med vinst

Utan att tveka för en sekund transfererade jag mig. Jag dök upp precis ovanför Dracos ryttarlösa kvast och landade hårt på den, innan jag med en rivstart styrde den neråt. Vinden susade i öronen på mig och dränkte ljudet från publiken. Fortare än jag någonsin flugit tidigare dök jag rakt ner med siktet inställt på Draco. Den gröna marken under oss närmade sig som en vägg, men jag saktade inte ner det minsta.
I sista stund fick jag tag i Dracos arm och girade undan. Hans fötter svepte över gräset medan jag försiktigt bromsade in med den plötsliga extravikten.
Draco höll sig stående när vi till slut stannade och jag landade bredvid honom. Jag räckte honom hans kvast med en gång samtidigt som Flint landade bredvid oss. Draco såg chockat på mig och var ovanligt blek i ansiktet. Jag hörde att Jordan kommenterade händelsen och publiken var högljudd, men adrenalinet susade så mycket i öronen att jag inte hörde vad som sades.
”Upp i luften med dig igen. Se till att få tag i kvicken”, sa Flint till Draco som lite skakigt tog emot kvasten från mig. ”Jag ser till att hon hamnar på läktaren igen”, tillade Flint och drog upp mig på sin kvast.
Draco gjorde som han blev tillsagd, även om han fortfarande såg chockad ut medan Flint flög tillbaka mot läktaren med mig i famnen.
”Snyggt, Devltree. Förbaskat snyggt. Du och jag ska ta ett litet snack efter matchen. Okej?” sa han och släppte ner mig vid Snape.
Flint gav mig en nick innan han flög iväg och återgick till spelet.
Snape gav mig en hård blick. ”Transferering? Tyckte du verkligen att det var en bra plan? Vi har hela läktarna fulla med lärare som kunnat göra något, men du väljer att transferera dig inför alla. Det enda positiva med det hela är att nog ingen såg att du inte använde trollstav”, muttrade Snape och drog ner mig så att jag satte mig med en duns på läktaren bredvid honom.
”Förlåt. Jag fick panik”, mumlade jag skamset.
”Hm... Vi får se om någon blir misstänksam. Det är inte riktigt vanligt att en tredjeårselev kan transferera sig, men vi kan säga att dina föräldrar tränat dig. Att transferera sig till fallande position som du gjorde är inte heller särskilt vanligt och då menar jag bland vuxna. Vi får verkligen hoppas att det inte blir en stor grej av ditt lilla tilltag.”
Jag såg ner i golvet en stund, innan jag vågade kika upp mot spelet igen. Draco var i alla fall i luften igen och han verkade ha återgått till sitt vaktande över Potter.
Plötsligt dök Potter mot Slytherins lag som försökte blockera målringarna för Angelina Johnson.
Johnson lyckades göra mål och Gryffindor ökad sin ledning med åttio poäng mot Slytherins tjugo.
Plötsligt dök Draco efter kvicken. Potter var snabbt efter och hela publiken höll nästan andan medan de väntade på att se vem som skulle få tag i den först. Det blev en tajt kamp, men Potter tog kvicken och segeryran bröt ut på läktarna, förutom bland Slytherins elever. Där jag satt hördes klagomål, suckar och stön och många muttrade surt om hur fuskigt det var när Potter hade en Åskvigg.
Snape sneglade strängt på mig och vi reste oss samtidigt för att gå. Snape sa inget om att vi behövde diskutera mitt misstag mer, så jag smet ifrån honom för att springa ut på planen till Draco. Draco såg besviken ut, men slog armarna om mig och kramade mig hårt när jag kom fram till honom.
”Du är ju helt fantastisk”, viskade han i mitt hår. Jag log lite och kramade honom tillbaka.
”Till omklädningsrummet, killar”, sa Flint och såg sur ut.
”Devltree. Jag vill att du håller dig i närheten tills vi är klara. Det är en sak som jag måste diskutera med dig”, tillade han till mig.
Jag nickade bara och stod kvar medan folk började lämna planen. Gryffindors elever stod länge kvar och firade högljutt och närgånget med varandra, men snart lyckades deras lag lösgöra sig ur mängden för att gå till sitt omklädningsrum.
Del blev ganska tyst på planen när den tömdes på folk.

Efter en ganska lång väntan kom Flint ut till mig i sina vanliga kläder. Han hade ett par svarta byxor och en grå huvtröja. I handen höll han sin kvast. Resten av laget kom ut ur omkläd-ningsrummet bakom honom, men de styrde alla av stegen mot skolan utan att följa med honom. Draco såg länge efter honom och flackade med blicken mot mig, men Flint måste ha bett honom att gå till skolan och inte följa med.
Jag väntade tills Flint var framme vid mig. Han stannade bara någon meter ifrån mig och mötte min blick.
”Du är förbaskat snabb på en kvast. Jag hade ingen aning om att du kunde sånt”, sa han tankfullt.
Jag ryckte på axlarna.
”Draco lärde mig flyga i somras, men jag har inte satts på prov tidigare, så jag är lika överraskad själv.”
Han log lite mot mig.
”Jag har faktiskt ett krav till dig”, fortsatte han sedan.
”Ett krav?”
”Nästa år vill jag att du är med i laget... Jag tänker inte ge dig så mycket att fundera på. Vi behöver någon som dig. Dessvärre så är inte jag kvar här då, men jag har pratat med min efterträdare och Montague ska se till att du blir en jagare nästa år.” ”Montague?”
”Ja. Jag tänker låta Graham Montague ta över som kapten efter mig. Han är helt med på noterna att du får bli jagare och eftersom jag slutar nu efter den här matchen så är det min plats som blir din... Den här blir också din.” Jag stirrade på kvasten som Flint höll fram till mig. Hans Nimbus 2001. ”Säkert? Du behöver ju inte ge mig den. Jag är säker på att mina föräldrar ordnar en kvast åt mig om de hör att jag kommit med i laget.”
Jag var inte helt säker på att de skulle göra det, men om Lucius redan köpt alla kvastar till laget året innan så skulle han säkert köpa en till åt mig också.
”Jag hade en hyfsad kvast innan jag fick den här och den duger gott nu när jag slutar. Jag lär inte satsa på quidditch efter skolan så jag behöver ingen häftig kvast mer. Ta den du. Då har du en likadan som alla andra.” Han kom lite närmare med kvasten, som för att övertyga mig att ta den. Jag tog tag i kvastens skaft och han släppte den.
”Du får gärna ge mig något för den förstås...”
Hans flirtiga försök var tillbaka.
”Jag tror inte att Draco skulle gilla det”, svarade jag med en liten grimas. Flint suckade djupt.
”Nä... Det skulle han nog inte... Men en kram är ganska oskyldigt...”
Jag tvekade.
Jag litade inte särskilt mycket på Flint. Han hade flirtat lite för mycket med mig för att jag skulle känna mig bekväm med närmanden från honom. Fast å andra sidan visste han att jag kunde skvallra för någon om han tog sig friheter.
Jag gick med på att krama honom. Han hade ju trots allt gett mig en mycket dyr kvast utan att begära något annat.
”Se till att göra många mål med den”, log han sedan mot mig.
”Jag ska göra mitt bästa”, lovade jag och vi gjorde sällskap till kvastskjulet för att ställa in kvasten där.
Platsen där min kvast stod hade fortfarande Flints namn ovanför, men det var min kvast nu.
Det kändes lite lyxigt. En egen kvast och en riktigt bra Nimbus dessutom.

Vi sällskapade till elevhemmet där Flint tillkännagav min plats i laget samtidigt som han avslöjade vem hans efterträdare var. Draco blev i alla fall glad för min skull och såg fram emot att ha mig med på träningar och tävlingar.
De flesta såg faktiskt ut att gilla idén, så även om vi förlorat pokaler och matcher så firade vi lite smått att vi nu hade ett bra lag inför nästa år. Flint hade nog lite väl höga förväntningar på mig, men eftersom det gjorde alla glada så såg jag ingen skada i det. Lyckligtvis pratades det mest om hur snabbt jag dykt för att fånga Draco och inte om hur jag lyckats transferera mig.
Med lite tur skulle det inte tas upp allt för mycket heller.