𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

21.Julmorgon

Snart hade vi åkt med tåget och innan middagen dagen före julafton så stod vi i snön utanför Malfoys herrgård och blev kramade av Dracos föräldrar. Det var första gången de kramat mig, vilket kändes lite ovant. Mina föräldrar kramade inte mig i onödan, om man uttryckte sig så. Med breda leenden och ett varmt välkomnande vallades vi in i huset av Lucius och Narcissa som om det var rena himmelriket för dem att ha oss hemma. Inte frågade de om betyg och skolgång heller, vilket mina föräldrar brukade börja med så snart jag steg innanför dörren. Istället skickades mitt bagage upp till rummet och vi lotsades vidare in till ett fulldukat middagsbord som ordnats för att välkomna oss hem. Nog för att de brukade fjäska lite för mig, men det kändes ändå annorlunda. Det var något mer äkta med deras leenden, vilket kändes ovant. Inte ens mina föräldrar log mot mig på det där viset. Narcissa som verkade så kall och reserverad annars var plötsligt riktigt varm och såg nästan lite fuktig ut i ögonen när hon såg på mig.

Vi pratade om skolan vid middagen, men mest om vad vi upplevt under året och vad vi gjort, inte så mycket betyg och skolämnen.
Det var först efter vi ätit som Narcissa tog tillfället i akt när Draco och Lucius gick till salongen för att sätta sig framför brasan.
Hon kom fram till mig och lade en hand på min axel.
”Jag vill bara tacka dig för att du tog hand om Draco vid händelsen med hippogriffen. Jag hörde att du höll tillbaka blödningen på honom hela vägen till sjukhusflygeln och att du sedan sprang med posten åt honom varje dag med allt jag skickade. Det var snällt av dig”, sa hon varmt.
”Det var inget. Draco hade nog gjort det samma för mig”, svarade jag. Narcissa böjde sig fram och kramade om mig, vilket tog mig med överraskning. Hon hade redan kramat mig, så jag hade inte väntat mig att bli kramad igen.
Efteråt log hon varmt mot mig och lade en hand på min axel medan hon följde mig till salongen där Lucius och Draco satt.
Efter att ha grillat marshmallows i öppna spisen var det dags för oss att gå och lägga oss. Jag var så trött efter resan och den goda middagen att jag somnade med en gång.

Jullovets första officiella dag började med stora snöflingor som byggde på det redan fluffiga täcket runt herrgården. Draco och jag ägnade en lång stund efter frukosten åt ett vilt snöbollskrig, innan vi fick gå in och värma oss framför brasan inrullade i tjocka filtar. Narcissa kom med varm choklad åt oss som smakade underbart.
Malfoys herrgård hade passat på vilket julkort som helst – alla rum och alla vinklar av det. Det stod vackra julgranar i många av rummen och det hängde tjocka dekorationer med järnek nästan överallt. Det fanns kandelabrar och mistelknippen, skålar med julgodis eller nötter på många av borden och julgransbollar i gnistrande färger hängde lite överallt. Så hade vi inte firat jul hemma, så jag hade en varm och härlig känsla i hela kroppen. Det enda som dämpade all julglädje var den märkliga känslan jag fick av Draco. Han stannade upp ibland och bara såg på mig, som om han tänkte på något. Vad det än var som han tänkte på så såg han inte så överdrivet glad ut. Han såg snarare fundersam ut, som om han tvekade över något. Jag fick en allt mer orolig känsla i magen. Nu när jag insett att jag var kär i honom kändes det oerhört bittert om han fick för sig att dumpa mig. Visst skulle våra föräldrar skuffa ihop oss i framtiden, vare sig vi ville eller inte, men jag hade hoppats att han tyckte om mig ändå, oavsett vad våra föräldrar bestämde.

Julafton tillbringade jag mycket tid ensam i biblioteket. Draco pysslade med något annat, jag var inte säker på vad, men han visade sig inte mycket. Jag kände mig lite mörk till sinnes när jag lade mig den kvällen. Julmorgonen skulle säkert bli roligare än jag var van vid, men Dracos konstiga humör gjorde mig osäker. Jag hoppades innerligt att han inte skulle ge mig dåliga nyheter när jullovet var slut.

Jag väcktes av en duns i sängen och slog upp ögonen. Draco flinade mot mig i det svaga skenet från oljelampan som han tagit med sig.
”God jul. Sugen på julklappar?” undrade han.
Yrvaket såg jag mot fönstret. Det var fortfarande mörkt ute.
”Vad är klockan?” undrade jag.
”Strax efter sex på morgonen... Jag skulle vilja visa dig julklappen som jag ordnade till dig innan morsan och farsan vaknar.”

Hand i hand gick vi ner till granen i salongen. Brasan brann redan hemtrevligt i spisen och granen gnistrade med sina vita dekorationer. Vi satte oss bredvid varandra på den vita skinnfällen bredvid granen och Draco tog upp en låg ask som var stor nog att båda mina händer krävdes för att täcka locket på den. Jag tog upp den svarta asken med vit rosett som jag ordnat åt honom. Med ett leende bytte vi paket och öppnade dem sedan varsamt.
Draco hejdade sig i sitt öppnande och sneglade på mig när jag lyfte av locket. För ett ögonblick satt jag med locket i handen och bara såg på innehållet i den vita asken. På en botten av mörkblå sammet låg en hopringlad silverorm. När jag såg på den höjde den huvudet och såg på mig med gnistrande ögon av zirkoner – ena ljusblå och andra guldbrun.
Jag hade hört talas om levande smycken. En dam i Diagongränden tillverkade dem av de finaste ädelmetallerna och ädelstenarna och lade sedan en besvärjelse över dem så att de fick liv, lite som choklad-grodorna, fast mer varaktigt. Varje smycke var specialbeställt och särskilt anpassat för personen som skulle bära det. Att säga att ett sådant smycke inte var billigt var en underdrift.
Hjärtat tycktes bulta hårt och stå stilla på en och samma gång.
Silverormens ögon var utan tvekan en spegling av mina egna, även om de hade olika färg istället för blandat på båda.
Den såg på mig en stund, innan den ringlade ur asken och virade sig några varv runt min handled likt ett armband. Jag hade väntat mig att den skulle vara kall, men det var nästan lite varmare än mig.
”Du kan ha det som halsband också. Du bara lägger den runt din hals, eller håller den nära halsen, så lägger den sig runt likadant som nu”, sa Draco lågt.
Han iakttog mig lite blygt för att försöka läsa min reaktion.
”För den delen bits den om någon hotar dig, eller försöker skada dig. Den har ruggigt vassa tänder, så det borde vara effektivt om det skulle hända dig något”, tillade han.
Jag höjde handleden med ormen nära min hals och ormen ringlade över till halsen för att lägga sig runt den. Ormen var behagligt slät och bekvämare smycke hade jag nog aldrig haft på mig. Snart låg den med huvudet nära halsgropen och svansen krökt under sin nos.
”Tycker du om den?” undrade Draco. Jag saknade ord. Ingen hade slösat en så fin present på mig tidigare.
Jag mötte hans blick och i brist på ord lutade jag mig fram och tog ett mjukt grepp om nacken på honom.
Min mun trycktes mot hans medan han satt helt stilla.
Efteråt tippade jag tillbaka så att jag satte mig på knä igen.
Plötsligt hördes steg från hallen utanför och Narcissa dök upp i dörren med morgonrocken om sig.
”Jaså där är ni. Det borde jag ha förstått”, log hon och gick vidare mot köket.
Lite blygt mötte jag Dracos blick och han såg tillbaka på mig med en svag rodnad på sina kinder.
”Tack”, fick jag fram.
Han log blygt.
”Varsågod.”
”Nu känns min julklapp till dig ganska futtig”, mumlade jag sedan.
Draco öppnade den och såg på innehållet.
”Inte alls. Det här är perfekt. Nu matchar vi”, log han.