𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

14.Avund och blod

När jag vaknade följande morgon kunde jag se ett svagt grönt sken på andra sidan om förhängena runt sängen. Lite nyfiket reste jag mig på ena armbågen och kikade ut i hörnet mot väggen. Genom fönstret kunde jag se sjövatten omvandla morgonens första solstrålar till ett lite gulgrönt sken som dansade lätt över väggen bredvid min säng.
Av tystnaden i rummet att döma så sov alla andra fortfarande, så jag slankt ur sängen för att bättre kunna se ut. Ovanför kunde jag se ytan på sjön bölja lätt och framför mig djupnade sjön ner i ett mörker. Det var kusligt, men vackert på en och samma gång. Jag skulle omöjligt kunna somna om då min första skoldag låg framför mig, så jag bytte tyst om och gick ut till grupprummet. Ingen var där, så jag hade möjligheten att se mig om utan att bli störd. Fönstren i grupprummet hade samma gröna utsikt som i sovsalen. I den öppna spisen knäppte det lite lätt från glöden som låg och pyrde. Nyfiket gick jag runt och tittade närmare på allt som väckte min nyfikenhet. Bland porträtten av berömda personer som gått i Slytherin lade jag mest märke Merlin och Corvinus Gaunt. Porträtten betraktade mig under tystnad och resten av dem verkade sova. Till slut tog jag en bok och satte mig i en av sofforna. Jag kunde lika gärna ta det lugnt medan jag hade möjligheten. Resten av dagen skulle säkert bli hektisk. I alla fall när jag inte var van vid skolan och alla människor.

Jag hade suttit och läst i lugn och ro en god stund innan det började höras röster från sovsalarna. Dracos röst kände jag direkt igen.
”Vadå vet inte vart hon tog vägen? Jag trodde att jag sa åt dig att hålla ett öga på henne?”
Han lät irriterad och jag hörde Pansy fnysa något till svar om att det inte var hennes fel om ”hon” smet ut utan att någon märkte det.
Jag antog att det var mig de pratade om.
”God morgon”, sa jag med ett leende när de steg ut i grupprummet.
Draco fick syn på mig och kom bort till mig direkt.
”Har du suttit här länge?” undrade han och satte sig bredvid mig.
”En stund. Jag ville inte väcka de andra när jag vaknade tidigt, så jag gick hit istället.”
”Jag trodde du var sur för att hon stack?” muttrade Pansy.
”Jag var sur på dig för att du inte höll ett öga på henne som jag sa åt dig”, muttrade Draco tillbaka, som om han försökte undvika att jag skulle höra dem.
Pansy gjorde en sur grimas innan hon marscherade iväg.
”Kommer du till frukosten?” frågade Draco mig med betydligt trevligare uppsyn.
”Gärna.”
Jag slog ihop boken och gick tillbaka med den, innan jag följde med honom och några andra till Stora Salen.

Frukosten hade varit helt okej, om inte Draco gjort upprepade låtsassvimningar för att reta Potter. De andra skrattade högt åt honom medan jag gjorde mitt bästa för att le artigt. Så rolig var han inte, men jag hade förstått att Potter var ett hett ämne för Draco. De måste ha kommit ordentligt på kant med varandra under tidigare år.

Min första lektion var i talmagi med professor Vector. Talmagi var inget lätt ämne och Vector var en stäng lärare med stort intresse för sitt ämne. Min lättnad låg i att vi inte använde trollstav alls under lektionen när det gick ut på magi och spåkonst med hjälp av tal och siffror. Granger gick i den klassen, men inte hennes två vänner. De hade tydligen valt spådomskonst med professor Trelawney istället. Jag hade valt bort spådomskonst av den enkla anledningen att jag inte visste vad man kunde förutspå om mig. För mycket av min hemlighet kunde avslöjas då jag inte var säker på vad det gick ut på, så talmagi kändes tryggare, även om det var ett ganska så svårt ämne.

Vid lunch satt jag bredvid Draco som vanligt och följde sedan honom och Crabbe och Goyle ner till Hagrids stuga för en lektion i skötsel och vård av magiska djur. Draco skämtade med dem om att de borde klä ut sig till dementorer och skrämma Potter, vilket de skrattade gott åt. Jag började överväga att verkligen ta tag i Dracos dåliga attityd, men jag var rädd att misslyckas med min uppgift att placera mig som framtida fru åt honom. Pappa skulle inte bli glad om jag misslyckades med det, så det fick bli ett mer långsiktigt projekt. Just nu var händelsen med dementorn för färsk för att jag skulle kunna påverka den, så jag fick klistra på mitt artigaste leende och bara leva med det. Jag kunde ju hoppas att de skulle ledsna snart.

Hagrid var väldigt entusiastisk över sin roll som lärare, med togs nog ner på jorden ganska hastigt när Draco hånade böckerna som man tydligen skulle klappa på ryggen för att kunna öppna. Jag hade redan uppfattat att Draco inte gillade Hagrid och nu började jag ana att det hade att göra med Potter. Hagrid var uppenbarligen vän med Potter och hans kompisar, vilket kanske stack i ögonen på Draco. Draco ville nog ha ganska mycket bekräftelse och det fick han inte mycket av från Hagrid.

Lektionen handlade om hippogriffer. Hagrid hade en som vi skulle lära oss att hälsa på och Potter fick förstås gå fram först för att vara med och demonstrera för oss andra hur det skulle gå till.
Draco hängde mot mig med en arm om mina axlar medan han föga imponerat iakttog Potters försök. Själv var jag ändå ganska imponerad över Potters mod med det skrämmande djuret, men jag vågade inte visa för mycket av det.

Efter att Potter flugit en tur på Vingfåle skulle vi andra försöka. Draco släppte mig och var inte sen att visa sig på styva linan. Oroligt höll jag blicken på honom när han gick fram till Vingfåle. Han hade uppenbarligen blivit avundsjuk när Potter fått applåder över sitt försök. Han ville inte vara sämre själv och dessvärre försämrade det hans omdöme.
Med hjärtat i halsgropen såg jag hur Vingfåle reste sig på bakbenen och rev Draco på armen efter att Draco varit oaktsam. Chockat såg jag honom falla på rygg med sin arm i ett hårt grepp till ljudet av andra elevers förfärade rop. På sekunder var jag framme vid honom och slet av mig min slips för att binda den om hans blödande arm. Han jämrade sig högljutt medan Hagrid fångade in Vingfåle och försökte få situationen under kontroll. Snart hade Hagrid fått upp Draco i famnen och skyndade sig tillbaka till Hogwarts med honom. Jag hade ett hårt grepp om Dracos arm för att hålla tillbaka blödningen och fick springa för att hålla jämna steg med Hagrid. Bakom mig hörde jag bråk utbryta bland de skrämda eleverna som blivit chockade av händelsen. Mina klasskamrater tyckte att Hagrid hållit en livsfarlig lektion och borde avsättas som lärare och de i Gryffindor tyckte att Draco fick skylla sig själv som varit oaktsam.
Själv var jag för chockad själv för att lyssna på vad de sade och höll ett hårt grepp om Dracos arm med hans blod smetat över mina händer.