𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

33.Konsekvenserna

Snape satte sig vid sitt skrivbord och tog fram papper och penna. Jag stod mitt i rummet och betraktade honom utan att säga något.
”Vill du berätta varför du går omkring i slottet mitt i natten?” undrade han. ”Helst inte...”
Snape höjde blicken från pappret och blängde på mig.
”Jag skulle rekommendera att du säger som det är.”
Jag suckade lätt.
”Jag såg när professor Lupin förvandlades till varulv och valde att följa efter honom på min kvast för att se till att inget hände honom.”
Snapes ögon såg ovanligt svarta ut när han naglade fast mig med blicken.
”Du valde att följa efter en varulv in i den förbjudna skogen?” frågade han kallt.
”Ja, jag ville vara säker på att han inte råkade illa ut, eller att någon råkade illa ut på grund av honom.”
Snape såg på mig ett ögonblick innan han lutade sig över pappret och började anteckna. Jag stod tyst och sneglade på alla de saker som han hade i sina hyllor medan ljudet av fjäderpennan som raspade mot pappret och knastret från den falnande elden i öppna spisen var det enda som hördes.
Det gick en god stund innan Snape tittade upp igen.
Jag mötte hans blick.
”Det kommer att bli tjugo poängs avdrag för Slytherin och du kommer att få straffkommendering. Är det förstått?”
”Ja, professorn.”
”Har du något mer att tillägga?”
”Nej.”
Han höll min blick en stund.
”Du ser inte särskilt ångerfull ut”, påpekade han sedan.
”Jag tycker att det är lite synd med poängavdragen, men jag har inget emot att ta mitt straff.”
Han betraktade mig ett ögonblick. ”Terminen är snart slut, så jag är rädd att din straffkommendering kommer att ske under ditt sommarlov. Jag är säker på att dina föräldrar inte protesterar mot det. Jag hade kunnat dra av fler poäng, men att skydda andra elever och en lärare samtidigt är ändå lite hedervärt, även om ditt beslut var oerhört dumt och jag avråder starkt från att du gör något liknande igen.”
Jag nickade snabbt.
”Jag meddelar om din straffkommen-dering när jag har allt ordnat och klart. Du kan gå och lägga dig.”
”Tack, professorn.”
Jag vände om och gick mot dörren, men Snape stoppade mig igen. ”Devltree.”
Jag vände mig om och mötte hans blick igen.
Han såg på mig med något som liknade förundran i blicken.
”Det hör inte till vanligheterna att en elev säger ’tack’ efter att jag förkunnat deras dom. Jag sa att ditt straff kommer att ske på sommarlovet och du svarar med att tacka mig. Får jag fråga varför?”
Jag höll hans blick en stund.
”Är inte det uppenbart, professorn? Jag ser inte fram emot att åka hem till mina föräldrar, så vad mitt straffarbete än blir så är det nog något jag hellre gör än träffar mina föräldrar. Dessutom ser jag ett straff som ett tecken på att man bryr sig. Mina föräldrar har inte brytt sig om jag utsatt mig själv för fara och det har jag aldrig blivit straffad för. Straff är en form av uppfostran som ska se till att personen i fråga tänker efter en extra gång om något liknande händer igen. Håller du inte med?”
Snape rörde inte en min, men han verkade ha tappat målföret.
”Hm... Nåväl, Devltree. Gå och lägg dig”, fick han fram efter en lång stund. ”God natt, professorn.”
Jag lämnade Snapes kontor och gick raskt till elevhemmet innan något mer skulle hinna hända.

När jag steg in i sovsalen steg Pansy direkt upp ur sängen och såg på mig. ”Var har du varit?” väste hon surt.
”I förbjudna skogen”, svarade jag och drog av mig kläderna.
”Varför?”
”Inget särskilt. Spionerat på varulvar i månskenet.”
”Är du inte klok? Tänk om du åker fast!”
”Det gjorde jag. Snape kom på mig när jag var på väg tillbaka.”
Pansy blev tyst för ett ögonblick.
”Fick du straffkommendering?”
”Japp.”
Pansy hade låtit skadeglad, men såg ut att tappa det när jag svarade så oberört.
”Vad sa han då?” undrade hon sedan. ”Inte så mycket. Min straffkommen-dering kommer att ske på sommarlovet, men det är jag helt okej med. Jag tänker ta och sova nu. Jag är sjukt trött. God natt, Pansy.”
Utan att säga mer kröp jag ner i min säng och drog täcket över mig.
Pansy blev stående en stund, innan hon lade sig i sin säng. Jag log lite för mig själv innan jag somnade. Om hon trodde att jag skulle vara uppriven över att jag fått straffkommendering så hade hon fel. Jag var helt okej med att ta mitt straff, så det jag sagt till Snape var helt sant. Även straffkommendering var roligare än att vara ensam med mina föräldrar.

Följande morgon hade de andra låtit mig sova, så jag vaknade först strax innan lunchen. Ryktet om min natt i skogen hade spridit sig som en löpeld och nu visste alla att varulven jag följt efter var professor Lupin. Jag hörde att han sagt upp sig samma morgon och jag förstod varför. Det tyngde mig att han blivit tvungen att sluta, men då Snape ”råkat” nämna att Lupin var en varulv så förstod jag ändå orsaken. Draco var inte glad över att jag flugit runt i skogen efter en varulv, men jag såg det som ett tydligt tecken på att han verkligen brydde sig om mig.

Senare samma dag kallades jag till Snapes kontor för att bli informerad om min straffkommendering. Han hade tydligen varit snabb med att skicka en uggla till mina föräldrar för att diskutera saken, så med lite tur skulle jag samtidigt få veta hur min sommar såg ut.

”Jag ska hålla tummarna för dig”, sa Draco innan jag gick in till Snapes kontor.
Han hade valt att följa med mig och skulle vänta utanför tills jag kom ut igen för att höra hur det gått.
”Du behöver inte oroa dig”, sa jag mjukt och kysste honom snabbt. Sedan knackade jag på Snapes dörr. Han svarade nästan direkt och jag steg in i det mörka kontoret.
Jag stängde dörren efter mig och ställde mig mitt i rummet som jag gjort natten innan. Snape satt vid skrivbordet och antecknade något precis som tidigare.
Det tog en stund innan han tittade upp på mig.
”Fröken Devltree... Jag har skrivit till dina föräldrar och jag fick deras svar ganska nyligen. De är helt med på den straffkommendering som jag valt åt dig och det betyder att du inte kommer att åka hem med tåget med de andra. Du kommer att stanna här för att sedan följa med mig på en två veckor lång resa för att hjälpa mig att samla in ingredienser till skolans trolldryckslektioner.”
Jag stod förstummad för ett ögonblick. ”Två veckor?” fick jag sedan fram.
”Ja. Två veckor. På de veckorna ska vi samla in ingredienser både till lektioner och till mitt privata förråd. Efter det hälsade dina föräldrar att du får åka hem till Malfoys.”
Snape reste sig och gick runt skrivbordet.
”Det kommer att bli mycket arbete med insamlandet. Gräva upp rötter och dyka efter växter är bara början. Det kommer att bli arbetsamt och krävande, men jag räknar med att du anstränger dig och gör ditt bästa.”
Då jag fortfarande var mållös steg jag bara fram och slog armarna om midjan på Snape. Han stelnade till och stod chockat stilla. Jag lät inte kramen vara för länge, utan steg tillbaka efter en kort stund.
”Tack, professorn. Jag ska göra mitt bästa”, log jag.
”Hm... Du kan gå.”

Draco såg oroligt på mig när jag kom ut, men när jag smålog lite såg han ut att slappna av.
”Vad blev det?” undrade han.
”Två veckor på resa med Snape för att samla ingredienser till trolldrycks-konsten.”
”Två veckor? Och det är du glad över?”
”Absolut. Resa runt och se var ingredienserna kommer ifrån. Det blir både intressant och lärorikt. Efter det kommer jag hem till dig.”
Han mjuknade med ett leende.
”Ja, bara du är nöjd så ska jag inte klaga. Ska bli roligt att ha dig hemma hos mig också.”

Vi sökte oss tillbaka till elevhemmet för att återgå till våra studier. Slutproven skulle börja nästa vecka och vi hade mycket att pränta in i våra huvuden innan dess.
Jag kände ändå att jag borde ha en hyfsad chans att klara mig bra på proven, men det var lika bra att läsa lite extra. Det kunde inte skada att satsa på toppbetyg. Om inte annat skulle det göra mina föräldrar tillräckligt nöjda för att fortsätta låta mig bo hos Malfoys och inte pressa mig till så många lektioner hemma.