𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

20.Annalkande jul

Draco rörde på sig så att jag vaknade till. Han hade svängt sig så att han nästan lade sig på mig, men vaknade till själv av det överraskande sällskapet. Med ett ryck lyfte han huvudet och såg på mig. Kvickt lade jag pekfingret över munnen för att visa att han skulle vara tyst. Han höjde ena ögonbrynet.
”Mardröm”, viskade jag.
Någon rörde på sig i en av de andra sängarna och vi stelnade till.
Det blev tyst igen, men vi låg orörliga en stund för säkerhets skull. Sedan knuffade Draco lite på mig för att jag skulle stiga ur sängen.
Vi tassade sedan båda tysta genom sovsalen för att komma ut där vi kunde prata.
”Du drömde en mardröm och bestämde dig för att sova med mig?” undrade han när vi kom ut från sovsalen.
”Ja. Det kändes bäst så och jag ångrar mig inte.”
Han log lite snett.
”Du får nog vara lite försiktig. Inte för att jag inte uppskattar sällskapet, men blir vi ertappade så finns risken vi förlorar elevhemspoäng, eller ännu värre; att du får straffkommendering. Jag vill inte att du råkar illa ut.”
”Jag ska vara försiktigare nästa gång”, lovade jag.
Han log igen.
”Jag menade nog mest att du kunde försöka att låta bli, men för all del. Vi kanske kan gömma dig under min säng när alla stiger upp, så får du smyga ut när kusten är klar.”
Plötsligt kom Blaise Zabini ut från killarnas sovsal och gäspade.
”Och här står ni och hänger”, sa han sedan med ett litet leende.
”Vadå? Jag skulle på toa och råkade stöta på Evi”, sa Draco.
”Jaså det var därför hon låg i din säng? För att berätta att du behövde gå på toa?” flinade Blaise retsamt. Draco drog efter andan för att säga något, men Blaise hann före.
”Det är lugnt. Jag ska inte säga något. Men börja inte med något högljutt när ni delar säng. Jag vill inte hållas vaken av sånt”, sa han retsamt och gick mot toaletterna.
Dracos öron blev lite rödare, vilket avslöjade att han blev generad. Jag log varmt mot honom.
”Jag ska nog gå och krypa ner i min egen säng, innan någon hinner märka att jag saknas. Det räcker med att en person vet”, sa jag mjukt och kysste honom på kinden innan jag gick.

Hösten avlöpte sakta men säkert och vintern närmade sig.
Jullovet hägrade efter allt skolarbete.
Sista helgen före jullovet kom vårt andra besök i Hogsmeade. Givetvis var julklappar på min inköpslista då jag inte haft några andra möjligheter att köpa sådant. När vi varit till Hogsmeade vid allhelgona hade jag inte riktigt tänkt så långt och det hade dessutom varit en dejt som jag inte velat förstöra med julkappsshopping. Nu skulle det däremot köpas julklappar och jag funderade febrilt på vad jag skulle hitta på åt alla. Jag skulle ha julklappar åt Draco, Lucius, Narcissa, mamma och pappa. Så många andra vänner hade jag inte fått än, så jag trodde inte att det skulle bli mer än så. Jag kunde inte komma på fler som skulle kunna tänkas köpa julklappar till mig i alla fall.
För några dagar sedan hade jag fått ett brev från mamma och pappa som upplyst mig om att jag skulle tillbringa julen hos Malfoys, vilket kändes som en underbar idé.
Mamma och pappa skulle ut på en handelsresa, så de skulle inte vara hemma. Jag tänkte ändå köpa julklappar åt dem som de kunde få öppna när de kom hem igen, om de inte hann få dem innan de åkte. Frågan var bara vad jag skulle hitta på. Draco kunde jag nog köpa en slipsnål eller en brosch med en orm som passade till hans Slytherinklädnad. En silverorm passade nog honom annars också. Framför allt när han ofta gick klädd i svart och hans pappa hade ju en trollstav med ett ormhuvud som handtag, så ormar verkade vara en familjegrej.
Planerna utvecklade sig medan vi gick mot Hogsmeade. Draco gick arm i arm med mig som vanligt, men jag planerade att skicka honom till en annan butik när jag köpte hans grejer.

Efter att ha gått och tittat en god stund kände jag att jag hade bestämt mig. Mamma fick en tekopp i vackra färger som höll teet varm av sig själv och pappa fick ett anteckningsblock som krympte när man ville stoppa det i fickan. Till Lucius köpte jag ett par svarta handskar i mjukt skinn då jag märkt att han nästan alltid hade det på sig och de han hade började bli lite smånötta. Narcissa fick ett vackert halsband med en glittrig diamant som jag tror att skulle framhäva henne riktigt bra.
Sedan var det bara Draco kvar.
När han gått till Spökande stugan med några klasskompisar passade jag på att köpa matchande slipsnål och brosch i silver och tillhörande manschettknappar. Ormar som tema på alla saker, smakfullt gjorda.
Expediten stod och slog in klapparna när Milli och Tracy kom in i butiken. ”Hej”, sa båda i mun på varandra. ”Hej. Köper ni också julklappar?” undrade jag vänligt.
”Japp”, sa Milli och såg sig om medan Tracy nöjde sig med att nicka lite frånvarande.
”Lycka till”, log jag mot dem och tog emot kassen från expediten innan jag gick.
De log mot mig när jag passerade dem. Tracy och Milli var det inget större fel på. Synd bara att de ofta umgicks med Pansy och Daphne.

När mina inköp var klara gick jag till Tre Kvastar och hittade ett bra bord att sitta vid. Draco var inte där än, men jag antog att han skulle komma snart. Mina sista inköp hade trots allt gått snabbt och smidigt och han hade kanske räknat med att det skulle ta en stund.
Jag satte mig ner och beställde en honungsöl. Jag kunde lika gärna dricka något varmt medan jag väntade.

Jag satt och betraktade folk i min omgivning och funderade på vad helst min hjärna valde att plocka fram. Efter en god stund kom Draco och satte sig med en duns på stolen mittemot.
”Väntat länge?” undrade han.
”Nej... Inte alls...” mumlade jag lite småsömnigt.
Draco log mot mig.
”I morgon åker vi hem till mig. Det ska bli skönt med en paus från skolan”, sa han med leendet kvar över ansiktet.
Jag mötte hans blick och såg än en gång den djupt funderande blicken som jag anat mig till tidigare. Jag undrade vad han tänkte på, men än en gång kändes det inte som rätt tillfälle att fråga.
”Har du packat väskan färdigt?” undrade jag.
”Nix. Behöver ingen väska. Jag har allt jag behöver här och allt jag behöver hemma. Det är bara onödigt att släpa en massa grejer med sig.”
”Sant... Jag har förstås inte så mycket hemma hos dig, så jag är nog tvungen att ta med mig lite grejer, men den väskan är i alla fall färdigt packad.” Han nickade.
Av någon anledning kändes samtalet lite trögt, vilket hörde till ovanligheterna. Det var något nytt med honom. Något han verkade tänka på allt oftare, men jag hade ingen aning om vad. Av någon anledning kändes det lite oroligt i kroppen när jag inte visste vad det var. Började han ledsna på mig? Han kanske tyckte att vi kunde ha mera distans tills vi var tvungna att vara tillsammans för våra föräldrar? Han kanske hade någon som han hellre hängde med än mig?
Jag vet inte varför det var dit mina tankar drogs, men jag kunde inte låta bli att oroa mig över att han inte ville ha med mig att göra längre.
Plötsligt slog det mig;
Jag var kär i Draco – på riktigt.