𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 (HP-fanfic)🇸🇪

10.Sista förberedelserna

Jag gav Pansy ett litet leende, samtidigt som jag försökte att inte visa min överraskning över att Draco gett mig ett smeknamn. Jag hade aldrig haft ett smeknamn tidigare. Alla hade rätt och slätt kallat mig Eveline i alla år.
Evi... Jag måste säga att jag gillade det. Dock märkte jag snabbt att Pansy inte för allt i världen tänkte besvara mitt leende. Hon såg ut att försöka döda mig med blicken och hennes mörkbruna ögon fick en svart nyans när hon blängde kallt på mig. Uppenbarligen hade Draco en beundrarinna som inte uppskattade min konkurens om honom det minsta. ”Hur har du haft det då?” undrade Draco, utan att låta särskilt intresserad.
Pansy vaknade till och såg på honom. ”Helt okej...”
”Bra. Vi ska ge oss av hemåt snart, men vi ses ju i skolan sen.”
Hon flackade med sin blick via mig, innan hon såg på Draco igen.
”Vi?” undrade hon förbryllat.
”Ja. Evi bor hemma hos oss tills skolan börjar.”
Pansy såg ut att må illa eller något och för ett ögonblick såg hon ut att vilja säga något mer, men efter ett kort andetag vände hon på klacken och gick igen.
”Vän till dig?” undrade jag. ”Klasskompis”, svarade Draco med en axelryckning.
Jag undrade om han förstod hur hon kände för honom och om han i så fall brydde sig. Nu verkade han inte ha brytt sig om henne i alla fall, men om han kände till hennes känslor hade jag ingen aning om.

Precis på rätt klockslag stod vi på vår överenskomna mötesplats. Min blick drogs till skyltfönstret där en ensam trollstav låg på en kudde. Den såg ut att vara gammal och dammig, vilket var en känsla som hela butiken utstrålade, men ändå väckte det min nyfikenhet. Då jag aldrig haft en trollstav så fascinerade det mig. Historien om min egen träpinne var väl inövad nu. Den hade tillverkats av en trollkarl i Amerika, var gjord av avenbok och hade en kärna av hjärtesträngen från en drake. Biten med avenbok var sann, resten hade pappa funderat ut och präntat in i huvudet på mig. Jag hade fortfarande lite svårt för att få staven med mig när jag gick någonstans, men vanliga häxor och trollkarlar föredrog förstås att ha sina med sig hela tiden. Det var också en lite skrämmande tanke att någon ville titta närmare på min stav och kanske prova den.

”Vad har du för trollstav?” undrade jag medan jag tankfullt betraktade staven i skyltfönstret.
Draco såg på mig innan han följde min blick till skyltfönstret.
”Hagtorn med kärna av enhörningshår... Du då?”
”Avenbok med hjärtesträng av drake.” ”Din är inte härifrån, va?” undrade han.
”Nej. Den är tillverkad av en trollkarl i Amerika. Pappa fixade den åt mig...” Han nickade.
”Ni har rest ganska mycket har jag hört”, fortsatte han sedan.
”Jo... En hel del... Oceanien, Nordamerika, Sydamerika, Asien och runtom i Europa.”
”Det måste ha varit häftigt att se så mycket.”
Jag ryckte på axlarna.
”Jag följde inte med på så många ställen, utan fick mest stanna hemma – där nu hemma råkade vara. Nog såg jag en hel del ändå, men jag hade inte många möjligheter att lära känna någon eller göra roliga saker som jag själv ville göra. Pappa rörde sig ofta på platser som inte var så lämpade för barn, så jag fick jobba med skolarbete hemma istället.”
Draco betraktade mitt ansikte och jag hoppades att jag inte avslöjat för mycket. Jag skulle ge sken av att jag hade en perfekt familj och inte berätta att jag suttit hemma och pluggat i alla ensamhet.

Lucius kom fram till oss innan Draco hunnit fråga om saken.
”Är ni klara?” undrade han.
Vi nickade och följde med honom till spisen som vi kommit genom.
”Gå först du, Eveline, så kommer Draco strax efter”, sa Lucius och gav flampulver åt mig.
Jag gjorde som jag blev tillsagd och steg snart ut ur spisen i Malfoys herrgård. Narcissa kom precis ut ur salen bredvid och mötte mig. ”Välkommen tillbaka. Hade ni roligt?” undrade hon vänligt.
”Väldigt. Jag hoppas att vi kan göra om det någon gång”, sa jag med ett leende.
Hon log mot mig och såg inte lika stel ut som hon gjort tidigare.
”Det är roligt att ni kommer överens och ni kan säkert åka tillsammans igen någon gång. Utan mig och Lucius kanske rent av”, sa hon och blinkade med ena ögat åt mig.
Jag besvarade hennes leende medan spisen bakom mig flammade till och jag hörde Draco komma fram till mig. ”Så. Det var det. Ska vi hitta på något?” undrade han och såg på mig. ”Ni kan ju börja packa era koffertar”, föreslog Narcissa.
Draco suckade djupt.
”Kan vi inte göra det imorgon?” undrade han.
”Imorgon kan ni gå igenom allt och se att ni inte har missat något, så är vi helt säkra på att vi är klara innan vi ska med tåget”, sa hon och gav Draco en skarp blick.
Jag var inte säker på om det betydde att Draco slarvat med något tidigare, eller om Narcissa bara var en ordningsmänniska som ville att allt skulle vara färdigt i tid för att allt skulle löpa smidigt.
Draco och jag vände i alla fall våra steg mot trappan till övre våningen för att gå till våra rum. Lucius steg ut ur de gröna flammorna i spisen precis när vi lämnade den stora hallen och jag hörde honom och Narcissa prata om något medan jag följde Dracos ryggtavla till korridoren där våra sovrum låg.
I mitt rum låg alla mina nyinköp på sängen. Monsterboken morrade i påsen med de andra böckerna och jag kunde inte låta bli att ta fram den för att titta lite närmare på den. Den var lite kuslig, men ändå spännande. Jag hoppades bara att det inte skulle bli allt för svårt att använda sig av den. Det lät som en spännande bok, så jag hade gärna läst lite i den, men vågade inte lossa på remmen som höll ihop den.
Istället vände jag min uppmärksamhet mot min koffert och såg till att den var prydligt packad. Då jag packat den hemma så hade jag inte så mycket att göra. Jag packade i alla fall ner mina nyköpta saker i den och tittade igenom att jag inte glömt något. Skulle nu något saknas skulle jag säkert kunna skicka en uggla för att be mina föräldrar eller Malfoys att skicka grejerna i efterhand, så jag var inte så nervös. Det ordnade sig nog på något sätt. Om inte annat hade jag pengar med för att kunna köpa saker i Hogsmeade.

Efter middagen verkade Draco ha packat färdigt sin koffert och vi tilläts hitta på något roligt. Dracos förslag var direkt att flyga några sista turer på hans kvastar, innan de skulle packas med för skolresan – han hade erbjudit sig att ta med sig sin Komet åt mig, ifall jag ville flyga på skolan. Självklart ville jag öva på att flyga lite. Nu när jag började få kontroll över kvasten så var det riktigt roligt.
Snart susade vi fram genom skogarna och kastade övningsbollar åt varandra. Jag var inte lika duktig som Draco på att fånga dem, men han såg till att göra enkla kast så att jag fick försöka.
Det blev dock mörkt ganska tidigt, så vi fick snart ge upp och gå in för kvällen. En mysig kopp te framför öppna spisen i salen och så var det bara att gå och lägga sig. Jag kände mig riktigt nöjd med dagen. Nu var det bara en ledig dag kvar innan vi skulle åka till Hogwarts och jag kände mig riktigt förväntansfull. Jag visste att det kunde bli jobbigt, men det var det ändå värt. Jag var inte van att ha massor med folk runt mig eller att sitta på lektioner med en hel klass, men det kunde inte vara värre än mina föräldrars lektioner där hemma. Det var nog inte mycket som skulle kunna vara värre än det...