Mina händer mot din hud

3

Jacob

Elsa svarade inte på min fråga utan stod bara kvar i min famn. Jag höll om henne hårt och strök henne över ryggen. Jag kollade mot Sofie och försökte på något sett se om hon var okej och hon kollade mer på mig som att hon mer brydde sig om Elsa än om sig själv. Elsa och Sofie har varit vänner så länge jag kan minnas och jag ser henne själv nästan som en lillasyster. Tillslut drog Elsa ifrån och tittade upp mot mig. Om inte omständigheterna var som de var så hade jag lätt skrattat åt hur hon ser ut just nu. Hon har svart mascara över kinderna, hennes näsa är jätteröd och hennes hår är som ett fågelbo.

"Är du okej?" Frågade jag igen.

"Jag tror det." Svarade hon efter en stund.

"Sofie sover här inatt, jag vill inte vara själv." Sade hon sen.

"Okej. Har ni ätit något?" Frågade jag de båda och de skakade på huvudet. Jag gick ut till köket och satte på lite pastavatten åt de.

"Jag sätter på pastavatten och så kan ni värma på köttfärssåsen själv. Mamma och pappa kommer hem ganska sent, men jag ska ingenstans så jag kommer vara hemma." Sade jag till dem och gick upp till mitt rum, med en arg känsla i mitt bröst. Jag kommer inte komma över dethär.

*

Efter några timmar hade klockan redan blivit 23:00 så jag gick för att säga godnatt till Elsa och Sofie. Jag knackade lite lätt på dörren och öppnade den sedan. Det var mörkt men ljuset från en mobil fick min blick. Det var Sofies. Bredvid henne låg Elsa och sov. Sofie tittade upp mot mig.

"Tänkte bara säga godnatt, men jag ser ju att ni nästan sover ändå." Viskade jag med ett leende. Hon svarade med ett leende och viskade godnatt tillbaka.

"Du Jacob, jag är glad över att hon har dig, och det är hon också. För hennes skull, gör inget dumt." Viskade Sofie igen innan jag han gå ut. Jag stannade till lite men stängde dörren och gick ut. Jag blev varm av hennes ord.

Flashback, 10 år sedan

"Jag hatar dig. Ge tillbaka min docka skrek!" Skrek Elsa förtvivlat när hon sprang efter mig ner för gatan.

"Om du vill ha den får du ta den." Retades jag och fortsatte springa. Det var en varm sommarkväll och inga bilar som åkte omkring på gatan, så vi kunde springa mitt i vägen om vi ville.

"Jacob, ge mig den!" Fortsatte hon att skrika på mig. Vi kom nu till en nedförsbacke. Plötsligt hörde jag hur hon skrek till och så hörde jag hur något rullade. Jag stannade upp och såg Elsa rullandes nerför backen. Hon lär ha ramlat.

"Elsa!" Skrek jag när jag hörde hur hon grät. Jag lyckades få tag i henne och jag såg att hon hade skrapsår överallt på hennes bara armar och ben.

"Hur gick det?" Frågade jag oroligt när hon var i min famn.

"Det gör ont!" Grät hon ut. Hon höll hårt i mig.

"Lämna mig inte här." Grät hon igen. Jag fnös åt henne.

"Jag kommer aldrig lämna dig, ditt pucko." Svarade jag på hennes påstående. Hon grät mindre nu.

"Lovar du?" Frågade hon. Jag nickade.

"Jag lovar." Hon kramade om mig och jag kramade henne.

"Men kom, vi måste hem nu och så att mamma får tvätta dina sår." Sade jag och nickade. Jag hjälpte henne upp och gav tillbaka hennes docka. Hon skrattade.

Flashback slut

Minnet flög förbi framför mig och jag log åt det. Jag kommer ihåg den dagen än idag. Hon var 8 år och jag var 9 år. Det var den dagen jag lovade att aldrig lämna henne, och jag har och kommer alltid att hålla det löftet.

Elsa

Jag vaknade upp med en stark huvudvärk. Klockan är 06:13 och jag vaknade 1,5 timme för tidigt. Men det gör inget. Jag såg Sofie sova bredvid mig, och hennes mobilen på bröstet, hon lär ha somnat med den i handen. Jag skrattade lätt åt henne och tog en snabb bild innan jag tog hennes mobil och satte den på laddning bredvid henne.

Jag steg upp ur min säng och gick in i duschen. Där stod jag länge och tvättade håret och hela min kropp, 3 gånger. Känslan av hans hand kändes fortfarande, men eftersom att inget allvarligt faktiskt hände så har jag kommit över det en del. Jag kollade mig själv i spegeln och såg mina röda ögon och de puffiga kinderna och min svullna läppar. Varje gång jag gråtit sväller mina läppar upp och är så någon dag efter.

Jag gick in i mitt rum igen, väckte Sofie, vi fixade oss och åt och sedan skjutsade Jacob oss till skolan. I bilen gick mina tankar hit och dit och jag var väldigt ofokuserad, jag hörde hur Sofie och Jacob småpratade lite och spetsade öronen om jag hörde mitt namn men mer än det hörde jag inte.

"Elsa, om du vill hem eller det är något ring mig på en gång, okej? Jag kan skjutsa hem dig närsomhelst." Sade Jacob innan vi skiljdes åt i skolan. Jag nickade och log ett varmt leende. Jag gav honom en lång och varm kram och tackade honom. Han log och gick sedan därifrån.

Jag och Sofie gick till våra skåp. Vi småpratade lite, tills jag hörde att par välkända klackar mot stengolvet.

"Det där såg ut som en kärleksfull kram." Skrattade hon drygt fram.

"Hej, Erika. Vad vill du?" Svarade jag henne tröttsamt. Erika är väll den tjejen som legat med alla killar men som nästan ingen gillar. Om folk gör det är det väll för status, för hon är ganska populär. Hon går i min och Sofies parallellklass.

"Stumpan, den där trötta attityden kommer du ingen vart med. Tänkte bara höra med dig hur livet går, jag har ju inte sett dig på ett tag. Vi kom hem från Thailand igår." Sade hon spydigt. Jag himlade med ögonen.

"Livet rullar på som vanligt, själv då?" Frågade jag henne artigt fast jag inte kunde bry mig mindre.

"Ja du, bättre än vanligt. Men du, vi ses i skolan, annars ses vi väll kanske på Williams fest. Puss puss tjejen." Sade hon över-trevligt samtidigt som hon gick därifrån.

"Hon är verkligen något." Sade Sofie när Erika gått därifrån. Jag hummade bara tillbaka och kollade efter henne. Jag släppte blicken och vände den tillbaka till mitt skåp. Jag tog fram svenska mappen och mitt pennskrin. Jag slog igen skåpet och tog fram min mobil, 9:46. Jag börjar om en kvart. Jag kollade mot Sofie, som också stod med mobilen, och jag log. Jag har världens vackraste bästa vän.

"Varför ler du?" Frågade hon med ett svagt skratt.

"Du är liksom den vackraste jag vet, och jag är så glad att jag har dig som bästa vän." Svarade jag ärligt, med lite svaj på rösten. Hennes ögon lös upp mer än vanligt och de glänste en aning.

"Gumman, detsamma. Jag älskar dig så mycket." Sade hon. Jag slog igen mitt skåp och gick fram till henne och gav henne en kram.

"Kom nu." Sade hon. Jag rätade till byxorna och tröjan.

På vägen till klassrummet gick vi förbi William och hans gäng. Jag vågade knappt kolla på honom men när jag kände hans blick på mig kände jag mig nästan tvingad. Jag log ett svagt leende och mimade 'tack för hjälpen'. Han svarade med ett flin-leende och en blink med ögat. Jag himlade med ögonen men kände en liten rodnad spridas på mina kinder.

Okej så detta var tredje kapitlet, inte alls händelserikt. Men det kommer att komma sådana ibland då det inte kan hända saker hela tiden. Aja hoppas ni tyckte om det. Jag har lov nu och tänkte skriva mycket. Ha det bra!! <33

Förresten så får någon jättegärna hjälpa mig med en bild för boken, jag tycker det har blivit jättesvårt haha. <3