Mina händer mot din hud

10.

Elsa

Med snabba steg går jag i korridoren för att nå mitt skåp. Imorse försov jag mig, eller rättare sagt så vaknade jag 5 minuter innan jag började. Jacob började för en timme sedan så han kunde jag inte åka med. I stress fick jag då snabbt fixa mig iordning, för att inte komma alltför sent.

Men nu var jag i skolan. Irriterad och försenad. Mitt skåp kändes extra långt borta från entrén. Jag började 9:00 och nu är klockan 9:40, egentligen slutar lektionen om 20 minuter så egentligen borde jag ju bara strunta i att gå dit. Då kunde jag ju fått lite mer tid på mig och inte behövt stressa så enormt mycket. Jag släppte en hög suck åt mig själv.

När jag rundade hörnet till korridoren som mitt skåp låg i, krockade jag in i något, någon. Jag stängde hårt ihop ögonen i väntan på fallet, men det kom aldrig. Istället fångade ett par starka armar upp mig som hindrade mig att nudda det hårda golvet. Snabbt lyfte jag blicken för att kolla vem det var som fångade mig, och en suck flög ur mig när jag mötte en flinande William. Han hjälpte mig upp och jag backade irriterat ifrån honom.

"Se dig för." Sade jag irriterat och blängde på honom. Han skrattade roat till och flinade mot mig.

"Har prinsessan vaknat på fel sida?" Frågade han roat. Jag blängde bara mot honom och började gå därifrån, men blev genast tillbakadragen då han tog tag i min handled. Vi hamnade väldigt nära varandra och jag kände hur min puls steg, så jag backade ifrån honom några steg. Det roade flinet på hans ansikte hade nu ersatts av ett oroligt ansiktsuttryck.

"Varför är du sur?" Frågade han lite oroligt. Jag suckade.

"Jag är inte sur. Jag är irriterad. Jag försov mig så jag behövde stressa, och jag hatar att försova mig och stressa." Svarade jag och gjorde ett nytt försök till att gå därifrån, men blev tillbakadragen igen.

"Men det gör väll inget om du blir lite sen?" Frågade han och sökte efter ögonkontakt.

"Nej, men det är ändå inte nice med paniken man får när man inser att man försovit sig. Kan jag få gå nu, eller ska du bara dra mig tillbaka igen?" Frågade jag irriterat. Han skrattade åt mig och släppte min hand. Det blev genast kallt på området där han hade sin hand. Jag gick mot mitt skåp och han gick efter mig. Jag kollade tröttsamt mot honom men han log bara till svars.

"Du, det är fest hos mig på fredag. Du borde komma." Sade han. Jag skrattade till.

"Allt du gör varje helg är att festa eller?" Frågade jag med ett litet flin. Han skrattade till, antagligen för att mitt påstående stämde.

"Så, kommer du eller inte?" Frågade han och gungade lite fram och tillbaka på fötterna.

"Vi får se." Svarade jag bara ärligt och tog fram mina grejer till min nästa lektion. Han stod kvar hela tiden och jag höjde frågandes på ögonbrynen.

"Har inte du lektion?" Frågade jag och smällde igen skåpet samt låste det med mitt kodlås.

"Ja, men jag bryr mig inte riktigt. Mycket roligare att stå här med dig." Svarade han charmigt med ett litet flin. Jag skrattade till lite men blev ändå lite varmare än normalt i kroppen.

"Då, min vän, måste jag be om ursäkt för att jag inte är det bästa sällskapet just nu." Svarade jag med ett litet skratt och började gå. Han höjde flinandes på ögonbrynen och följde efter.

"Aha, så vi är vänner alltså?" Frågade han roat.

"Nja, vet inte riktigt om vi är där än." Svarade jag också roat och flinade lite. Han skrattade till.