Mina händer mot din hud

13.

Elsa

Jag torkade mig lite snabbt under ögonen när jag gick ut från kliniken. Jag såg Jacobs bil stå lite längre bort än vad den gjorde när han släppte av mig, antagligen för att det står bilar i vägen. Jag vill inte gråta men ändå känner jag hur några tårar rinner ner för mina kinder när jag hoppar in i bilen. Jag möter Jacobs oroliga ögon, vilket får mig att gråta mer. Han märker det och drar in mig i en så bra kram man kan ge när man sitter i en bil.

"Elsa, varför är du ledsen?" Frågade han oroligt. Jag drog ifrån och torkade ännu en gång bort tårarna.

"Jag vet inte. Vi pratade om farmor och allt som hände innan det." Viskade jag ut. Han nickade och det såg ut som att han inte visste vad han skulle svara. Han gav mig en medlidande blick och log ett svagt leende som jag besvarade. Sedan startade han bilen och började köra iväg. Vi hade en radiokanal på med låg volym, men tystnaden var skön.

"Du förresten, William är hemma hos oss." Sade han sedan lite försiktigt. Jag vände blicken mot honom med höjda ögonbryn.

"Varför?" Svarade jag trött och släppte ut en suck.

"För att han inte hade något att göra, men jag antog att det inte skulle göra något för dig då du ändå skulle vara på ditt rum." Argumenterade han. Jag nickade och lutade huvudet mot bilrutan och så åkte vi hem i tystnad.

När vi kom hem gick jag raka vägen förbi vardagsrummet och till mitt rum utan att ägna en enda blick mot William, men jag kunde ändå känna hans brännande blick på mig. Jag skyndade mig uppför trapporna och in på mitt rum, där jag snabbt bytte om och sedan slängde mig i sängen. Jag mår skit. Massor av tankar virvlar runt i huvudet på mig, jag känner knapp igen mitt egna tankesätt.

Ett knackande på dörren avbröt mina tankar och jag väntade otåligt på att personen skulle komma in. Det var William. Hans blick var orolig och han lutade sig mot dörren.

"Är du okej?" Frågade han oroligt och jag fnös till åt hans fråga och tittade irriterat på honom.

"Det ser du väll att jag inte är?" Svarade jag, kanske lite för drygt.

"Har jag gjort något?" Frågade han och ställde sig lite mer upprätt.

"Det som höll på att hända igår borde inte ha gjort det och det ska inte hända igen." Sade jag och refererade till kyssen som höll på att hända, vilket han också förstod. Han tittade chockat på mig och kom lite närmare sängen.

"Okej. Varför?" Frågade han förvirrat.

"Jag bryr mig inte om du är eller var en fuckboy, men jag tänker inte vara näst på din lista." Svarade jag hårt och bet mig i kinden. Jag känner mig arg.

"Elsa, jag har inte någon lista. Visst att jag har hållit på med tjejer innan, men de betyder ingenting. Om jag nu hade en lista, så skulle du vara den sista." Sade han lugnt och jag tittade förvirrat upp på honom.

"Va? Vad snackar du om?" Frågade jag och spände blicken i honom. Han skrattade till lite och log.

"Jag menar bara att du behöver inte tänka så. Jag ser dig inte på det sättet som jag sett andra tjejer, det kommer jag aldrig att göra." Svarade han och tittade varmt på mig. Jag kunde inte undgå att le.

"Aha, okej." Svarade jag lite blygt och tittade upp på honom. Han log, men snabbt byttes hans leende ut mot ett flin.

"Så det som höll på att hända igår, du vill alltså inte det?" Frågade han med ett flin och satte sig på sängen. Jag himlade med ögonen åt honom, men log.

"Vi får väll se." Svarade jag och blinkade med ena ögat som ett skämt.

"Så du menar alltså att, om jag skulle kyssa dig nu så skulle du inte kyssa mig tillbaka?" Frågade han flörtigt och snabbt ändrades stämningen. Han la sin ena hand på mitt lår och en värmde spred sig i kroppen. Min hud brann under hans hand. Ett chockat flämt for ur min mun.

"D-du får väll ta reda på det." Svarade jag osammanhängande, tydligt påverkad över situationen. Han flinade stolt mot mig, men det var inget kaxigt flin, utan mer ett sexigt. Han kom närmare mitt ansikte med sitt ansikte. Med hjälp av sin hand tog han bort en hårslinga från mitt ansikte och placerade den bakom örat. Mitt hjärta bankade hårt i bröstet. Hans vackra bruna ögon borrade in sig i mina. Jag kunde inte andas. Han kom ännu närmre och jag kände nu hans lätta andetag mot min kind. Handen han tidigare tog hjälp av, kupade han runt min ena kind, och den andra använde han som stöd när han placerade den mot väggen. Han återfuktade sina läppar, och jag trodde att jag skulle dö.

Han kom närmre, och kraschade äntligen sina läppar mot mina och jag mina mot hans. Det var som en eufori. Det var ett helt zoo i magen. Om det hade varit en tecknad film hade fyrverkerier exploderat ovanför våra huvuden, djur hade dansat, människor applåderat. Han flinade lätt vilken på sätt och vis avslutade kyssen.

"Sluta flina." Mumlade jag bestämt mot hans läppar över försökte återta kyssen, men han sprack bara upp i ett större leende. Jag drog ifrån och kollade djupt in i hans ögon. Jag kunde inte heller hindra från att spricka upp i ett leende. Men efter några sekunder av att studera varenda millimeter av varandras ansikten, tog jag tag i hans käke och drog honom mot mig igen, rättare sagt hans läppar mot mina.

Vi enades i en kyss ännu en gång. Den var passionerad, efterlängtad, kärleksfull. Alla slags synonymer till underbar. Han drog oss ned mot sängen så att jag låg underst med William på mig. Hans ena arm använde han som stöd för att inte kväva mig. Vi fördjupade kyssen och jag drog mina händer igenom hans mjuka hår. Han drog ifrån för att ta en liten andningspaus. Jag mötte hans ögon. Några hårslingor av hans hår hade hamnat framför hans ögon, och jag drog bak de till hans hår men han ruskade på huvudet så att de tillsammans med många fler slingor, föll fram igen. Jag fnittrade till och han log. Sedan när fnittrar jag?

"Du är så vacker." Sade William plötsligt och strök min kind. Jag fnös åt honom men log ändå.

"Kanske, om du gillar söndergråtna och slitna tjejer." Svarade jag sarkastiskt. Nu fnös han.

"Säg aldrig så om dig själv." Sade han sexigt med sammanbitna tänder vid mitt öra vilket skapade en rysning i min kropp. Han kysste mig nedför halsen och träffade sedan mina läppar igen. Efter ett tag drog han ifrån och reste sig upp. Jag tittade frågade på honom.

"Jag är hos er på grund av din brorsa. Även fast jag inte vill det så måste jag vara med honom. Jag har varit borta orimligt länge." Svarade han oskyldigt. Jag skrattade till och nickade. Han kysste mig en sista gång.

"Kom in sen igen." Sade jag innan han gick.

"Om jag ska." Sade han glatt med ett litet flin. Jag svarade bara honom med ett leende. Han gick ut och stängde sedan dörren efter sig. Jag log för mig själv och tog upp datorn. Tänk att han kunde ändra mitt humör så mycket, att han fick mig att må bättre. Hela eftermiddagen låg jag i min säng och tittade på youtube och Netflix.

"Hej. Du, jag måste dra hem. Men vi kan väll ses imorrn?" Frågade William när han kom in i mitt rum efter några timmar. Jag nickade och sträckte ut mina armar som ett tecken på att han ska komma till mig. Han skrattade till men kom mot mig och han kramade varmt om mig.

"Jag vill lära känna dig bättre." Mumlade jag i kramen och han nickade till.

"Jag vill också lära känna dig bättre." Svarade han och drog ifrån och log mot mig. Jag la min ena hand mot hans kind och gav honom en kyss. Han kysste mig mjukt tillbaka.

"Hejdå, hjärtat." Sade han med ett leende när han stod vid dörren. Jag svarade honom bara med ett leende. När han hade gått drog jag fram datorn igen och låg så i sängen resten av kvällen.