Mina händer mot din hud

5

Elsa

Klockan är 10:50 när jag slår upp ögonen. Det är lördag morgon och bredvid mig ligger Sofie och snarkar. Jag smyger försiktigt mot badrummet och går på toa och tvättar mitt ansikte. Det är ju absolut inte den vackraste synen jag sett. Mitt ansikte är blekt, det är mörka ringar runt ögonen och håret är fettig som bara den. Jag orkar inte göra något åt det nu.

Vi har bott i det hör huset i många år nu och man lär sig i trappan vart man ska gå för att den inte ska knaka. Jag går på kanterna och kollar ut mot hallen. Mamma och pappa är hemma. Jag sätter på kaffemaskinen och bestämmer mig för att göra iordning frukost åt hela familjen.

Efter att ha gjort äggröra, bacon, ställt fram massor av pålägg, bröd, juicer osv kom de ner en för en. Jacob kom först.

"Men åh kolla dig. Jag är så jävla hungrig. Tack för att du tog oss hem igår och för värktabletterna, de behövdes ska jag säga dig." Sade han med ett leende när han satte sig vid matbordet. Jag besvarade honom med ett leende.

"Ja, jag vill ju inte ha att göra med värsta surpuppan det första jag gjorde på morgonen." Retades jag. Han skrattade. När alla satt vid bordet började vi äta och bara prata om massor av grejer. Mamma och pappa pratade om hur de skulle jobba i veckan och sen pratade vi om prov och inlämningar i skolan osv. Jag har inte berättat för mamma eller pappa om det som hände i stan förra veckan men jag känner inte att de behöver veta det.

"Det var jättegott, gumman." Sade pappa när han ätit klart. De andra instämde med lite hummande. Jag log. Mamma och pappa började plocka av och jag och Sofie gick till mitt rum. Jacob kom in efter ett tag.

"Elsa, hur kom vi hem igår? Jag hoppas att ingen av oss körde." Frågade Jacob medan han kliade sig lite i håret.

"Ehm, William körde hem oss." Sade jag snabbt.

"Varför?" Frågade han igen.

"Därför att du var aspackad, Sofie med och jag har inget körkort. Han såg att jag skulle försöka få med mig er fullisar hem, så han insisterade på att köra." Förklarade jag. "Och han hade inte druckit något." Lade jag till. Han nickade lite tveksamt men gick till sitt rum.

"Jag har ett svagt minne av att ni två var lite flörtiga igår." Sade Sofie med vickande ögonbryn. Jag skrattade åt henne.

"Nej, det var inget sånt. Absolut att han är snygg men det är bara han som försöker." Svarade jag med ett skratt.

"Men jag vet att du inte skulle bli besviken om det hände något." Sade hon med ett flin. Jag skrattade ännu mer och kastade en kudde på henne.

"Jajajaja." Svarade jag.

Vi låg i min säng ett tag och bara snackade, men sedan behövde Sofie dra hem. Jag gjorde inget speciellt utan kollade bara på lite serier och pluggade en del. Även fast jag hatar att plugga så gillar jag att ligga lite längre fram så att man inte halkar efter. Jag duschade, gjorde mig iordning, kollade på många filmer och serier och gick sedan och la mig.

Måndag

Klockan är 10:30. Jag fick extra sovmorgon denna morgon för att våran matte blev inställd, så just nu sitter jag på bussen och lyssnar på musik men mobilen i mitt knä. Idag har jag bara ett par blåa momjeans och en vit hoodie med mina Uggs och Peak jacka.

Jag gick av vid min station och gick mot skolan. Treornas lektion slutade precis så det var smockfullt med människor i korridoren att jag knappt kom fram till mitt skåp. Jag la in min väska och hängde in jackan innan jag tog fram min SO mapp. Jag slog igen skåpet och begav mig mot klassrummet. På vägen ser jag William och hans kompisar sitta vid ett bord och jag kollar snabbt dit. Jag får ögonkontakt med William och han lerflinar (?) mot mig. Jag vänder bort blicken och fortsätter gå.

Idag är Sofie sjuk så jag är nästan helt ensam. Det klart att vi har andra kompisar också men inga som vi riktigt umgås med, men de är sköna och vi brukar äta med de ibland så det lät jag ju göra idag. Väl i klassrummet sätter jag mig på min vanliga plats och kollar lite på mobilen innan lektionen börjar. Vi ska ha historia.

Lektionen går på som den ska och snart är det lunch. Jag tog min mat och gick och satte mig vid Amelie och Saga.

"Hej tjejer, hur är det?" Sade jag när jag satte mig ned vid bordet.

"Elsa, hej. Jo det är bra, själv då?" Frågade Amelie med ett leende.

"Ja, det flyter väll på liksom." Svarade jag. Vi satt och små pratade lite och åt maten. Under tiden fick jag ett sms av pappa.

Pappa <3

"Hej gumman. Farmor har åkt in på sjukhuset nu igen och mår verkligen inte bra den här gången. Jag tror att det är nära nu. Jag kommer inte hem ikväll utan tar tåget ner till Göteborg direkt. Älskar dig.

Jag suckade och sade hejdå till tjejerna och gick snabbt därifrån och ut. Jag skyndade mig till mitt skåp och letade och letade. Där. Cigarettpaketet och tändaren. Jag drog snabbt på mig min jacka och drog ut till skolgården.

Jag röker väldigt väldigt sällan, men ibland händer det. Farmor har åkt ut och in från sjukhuset på grund av hennes cancer i flera år nu. Och det var väll för något år sedan när hon faktiskt höll på att dö som jag tog några cigg för att lunga ner mig lite. Jag vet att det absolut inte är bra, men ibland händer det.

Jag hör i gruset hur någon kommer och ser i ögonvrån att det är Jacob. Han sätter sig ned bredvid mig. Jag trodde att han skulle bli jättearg för att jag rökte men han tog själv en cigg från bordet och tittade ut i bara intet.

"Jag är så trött, du vet. På allt det här. Att inte veta hur länge hon kommer att leva eller så. Det är liksom så påfrestande för hjärnan och kroppen överlag att vara konstant orolig." Sade jag utan att titta på honom.

"Mm, jag vet. Men vad som än händer så måste vi kunna prata om det, okej?" Svarade han. Jag tittade på honom och kände hur tårarna började rinna. Han såg det. Han tog min cigg från mind hand och fimpade båda två. Han drog upp mig på fötter och drog in mig i en kram. I en varm och trygg kram. I en kram där jag är en liten tjej igen och behöver min storebror, för jag är fortfarande henne, jag behöver honom fortfarande. Han drog sin hand över min rygg och jag kände hur min kropp började skaka lite och tårarna rann mer och snabbare.

"Jag ber mamma sjukanmäla oss och så kan vi åka hem och bara kolla på film." Sade han sedan när vi dragit ifrån. Jag nickade och kollade på klockan, 12:45. Jag såg på honom hur han också var nära till tårar. Vi gick in till skolan. Det var ju såklart många människor som var där, och folk kollade ju och såg att jag hade gråtit. Han gick med mig till mitt skåp eftersom att det ligger närmast. Vi gick till treornas korridor för att gå till hans skåp. Där var det ju såklart också mycket människor. Påväg därifrån stannade vi upp. Han skulle ju såklart säga hejdå till sina kompisar.

Jag stod väldigt obekvämt och pillade på mina naglar och lyssnade på när de pratade. Ibland mötte jag deras blickar, speciellt Williams. Det var som om han drog min blick till honom. Han kollade oroligt på mig. Jag log lite svagt, vilket han besvarade.

"Vi ses imorrn. Hejdå Elsa." Sade Alex och la en värmande hand på min axel när vi gick därifrån. Han är lite som en extra bror för mig. Jacob och Alex har varit bästa vänner enda sedan de var små. Jag log värmande mot honom.

"Hejdå killar." Sade jag när vi gick därifrån. Vi satte oss i bilen och åkte hem. På vägen så snapade jag med Sofie och berättade hur läget var och hon blev väldigt ledsen för min skull. När vi kom hem gick jag upp, bytte om och drog med mig täcket ner. I vardagsrummet hade Jacob ställt fram popcorn, lite choklad och läsk, och så hade han satt på Netflix på TVn. Jag satte mig bredvid honom och la täcket på oss, och så satt vi till kvällen, och bara kollade på film.

Asså jag är så hemskt ledsen för att det tagit sådan lång tid för mig att uppdatera. Om jag ska vara ärlig så har jag haft så sjukt mycket i skolan att jag inte ens kommit på vad jag ska skriva om osv. Men jag ska föröka att bli bättre, kommande vecka kommer vara ganska lugn iallafall.

Men jag hoppas att ni tyckte om kapitlet och att det var värt väntan!! <33

Ha en bra fredag imorrn och en fin helg, så hoppas jag att det inte dröjer över en månad till nästa gång. Kram på er <3