Mina händer mot din hud

11.

Elsa

Hela veckan har gått och idag är det fredag, alltså Williams fest. Jag vill egentligen inte gå, men ändå står jag nu framför min sminkspegel och fixar min inför en fest jag inte vill gå på, för att Sofie vill gå. Anledningen till att jag inte vill gå är för att jag inte vill träffa William. Han ignorerande mitt sms som jag skickade i tisdags, och sedan har han inte ägnat en enda blick åt mig under dessa dagar. Egentligen borde jag inte bry mig. Men det känns. Jacob har inte heller pratat så mycket med mig de senaste dagarna, och det känns inte heller så bra.

"Är du klar?" Frågade Sofie helt plötsligt. Jag nickade och drog ett sista drag på ögonfransarna med mascara. Klockan är 21:30. Vi gick tillsammans ned för trapporna.

Jag har på mig ett par blåa högmidjade momjeans, en vit croppad off-shoulder blus med lite spets och ett par svarta Eytys. Till det har jag massa olika guldsmycken och min svarta Zadig väska. Håret har jag lockat och satt upp halvt.

Medan jag drog på mig min pälsjacka hör jag steg i trappan. Min blick mötte Jacobs och han log ett snett leende mot mig.

"Hej, vart ska du?" Frågade han mig samtidigt som han kom emot oss.

"På en fest." Svarade jag uttråkad. Jag tittade på honom med en tom blick. Jag känner mig faktiskt ganska sårad över att han knappt sagt ett ord till mig under veckan.

"Hey, vad är det?" Frågade han oroligt och kom emot mig i ett försök att krama om mig, men jag drog ifrån.

"Det är ju verkligen inte så att du typ har ignorerat mig helt de senaste dagarna och att jag typ har oroat ihjäl mig." Svarade jag sårat. Han log ett ledsamt leende mot mig. Jag kände tårarna påväg att rinna över.

"Förlåt, men det har varit mycket." Svarade han ångerfullt och gick mot mig.

"Och det tror du inte att det varit för mig? Du har inte sagt ett ord om någonting som hänt, till mig." Svarade jag. Han var påväg att svara men jag avbröt honom. "Vi ska dra nu. Nu är det faktiskt min tur att inte prata med dig. Hejdå, ha det bra." Sade jag, och med Sofie i släptåg gick vi.

När vi kom fram till Williams hus, var det inte svårt att missa att festen pågått ett tag. Det stod folk inprincip överallt med drickor i händerna. Folk som dansade, hånglade, pratade osv. Jag hängde av min jacka på ett litet avskilt ställe så att jag enkelt skulle hitta den sedan, men jag behöll min väska på. Sofie och jag splittrades ganska snabbt, men det gjorde mig inget då jag ändå såg folk här som jag kände. En mugg placerades snabbt i min hand men jag gick istället ut med den till köket och ställde den på köksbänken och fyllde ett glas vatten till mig istället. Jag var inte så sugen på att dricka.

"Jag trodde inte att du skulle komma." Sade han chockat men jag kunde ändå höra att han var glad över det, eller så inbillar jag mig det. Jag frös till i några sekunder innan jag vände mig mot honom.

"Jag trodde inte du pratade med mig." Svarade jag spydigt och mötte Williams blick. Jag hade ju såklart ställt mig in på att träffa honom ikväll, och då hade jag även tänkt ut att ha en hård fasad mot honom, men jag känner att den planen kommer misslyckas snart.

"Varför säger du så?" Frågade han nästan lite sårat. Jag släppte ut ett humorlöst skratt.

"Hmm, jag vet inte. Låt mig tänka. Kanske för att du har, som min bror, ignorerat mig hela veckan. Och, snälla, snälla, snälla svara mig inte med något hybrisaktigt nu." Utbrast jag, självsäkrare än jag förväntat mig.

"Jag trodde inte att du skulle bry dig." Svarade han skamset och tittade ned i marken. Jag kände hur irritationen steg inom mig.

"Vad får dig att tro det? Jag vet inte ens själv varför jag reagerar så starkt, men nu gör jag det." Svarade jag med en hög ton. Skit i planen om att köra det nyktert ikväll, för nu hällde jag upp en mugg med lite sprit som jag snabbt svalde med ett svep.

"Men du är så kall mot mig hela tiden. Du pratar inte med mig om jag inte börjar prata med dig osv." Svarar han och gick ett steg närmare mig. Jag hällde upp ännu en mugg och svepte den.

"Men nu är så jävla självsäker och har så mycket hybris att jag inte vill prata med dig. För fan William, du har ju typ legat med alla tjejer i skolan. Det är vidrigt." Svarade jag lite oklart, antagligen pågrund av att alkoholen börjar göra sitt. Jag var påväg att fylla min mugg än en gång, men William lade sin hand utan på min för att stoppa mig. En rysning spreds längs hela ryggraden och jag mötte försiktigt hans blick. Han tittade på mig med snälla men sorgsna ögon. Jag börjar ångra lite vad jag sade.

"Elsa..." Började William. Han lade sina händer vid min midja och flyttade mig bak mot köksbänken. Min puls steg och det känns som att mitt hjärta ska hoppa ur bröstkorgen.

"Jag är ledsen över att jag bettet mig illa, inte bara mot dig men mot andra också." Viskade han väldigt nära mitt ansikte och fuktade sina läppar. Ena handen satte han bredvid mig på köksbänken och den andra tog han till mitt ansikte där han försiktigt smekte min kind och drog bort en hårslinga som tagit sig loss och lagt sig över mitt ansikte.

"Mhm." Var det enda jag kunde få ut. Jag andades hackigt och såg in i hans vackra ögon. Jag bet mig svagt i underläppen och såg att han gjorde likadant. Handen solmogna använde till att föra bort hårslingan med, lade han nu försiktigt på min käke och höll min kind i hans hand. Utan att jag hade märkt det, så hade han kommit närmare mig.

"Kyss mig bara." Viskade jag snabbt ut, utan att hinna tänka mig för. Ett lekfullt leende tog plats på hans läppar, vilket även fick mig att le. Han kom, om möjligt, ännu närmare mitt ansikte så jag kunde känna hans andetag mot mig. Han lade din fria hand runt min midja och drog mig närmre honom, så vi nu stod pressade mot varandra. Han lutade sig framåt, och precis när våra läppar skulle kollidera hördes höga röster komma in i köket vilket fick oss att dra ifrån.

"Fuck." Mumlade han vilket fick mig att börja skratta lite lätt. Han föll in i skrattet och jag log mot honom.

"Vad skrattar ni åt då?" Frågar ingen mindre än min bror. Mitt skratt dog ut och jag suckade när jag mötte hans blick. Bakom honom stod Alex, Isaac och Max. William började snappa upp att jag inte vill säga något så han svarade på frågan istället.

"Det var en video på Instagram bara, där det var fails med barn. Jag skulle visat det för er också men det försvann." Svarade han så trovärdigt som möjligt. Jag nickade med och skrattade lite.

"Aha okej." Svarade Jacob och började sedan samtala med de andra killarna igen. Jag mötte Williams blick och han log mot mig. Jag kände en svag rodnad krypa fram vilket fick honom att flina lite smått.

"Nästa gång kommer vi inte bli avbrutna, och då kommer det inte heller vara sista gången." Viskade han charmigt så att bara jag hörde och blinkade med ena ögat. Jag himlade svagt med ögonen men kunde inte undgå från att le. Jag tog med mig en mugg ut till dansgolvet där jag snabbt mötte upp några tjejer ifrån klassen. Vi dansade och höll på hela kvällen, och hela tiden kunde jag känna brännande blickar från William, vilket fick mig att le lite för mig själv.

Kvällen blev till natt. Jag, min bror och hans kompisar sov kvar hos William när alla andra hade gått hem, så killarna var snälla och lät mig sova själv i ett av gästrummen så jag slapp dela rum med någon av de. Vi alla vet ju hur det är att dela rum men en bror, en killkompis, en killkusin eller en pojkvän. När jag lagt mig i sängen och nästan precis skulle somna, öppnades dörren och en manlig figur tog plats i glipan.

"Godnatt, prinsessan." Sade William med en vänlig röst. Jag log.

"Godnatt, William." Med det sagt stängde han dörren efter sig och jag somnade strax därefter i en djup sömn.

Detta sög, förlåt.