Ikea-ljus & Vissna Rosor

1. Okänt Nummer

© 2019 ReverieWriterz Alla Rättigheter Förbehållna

Följande händelser och karaktärer som visas i denna historia är fiktiva. Likhet till faktiska personer, levande eller döda är ett rent sammanträffande.

Denna bok är skriven av två personer!

Futzer

MajaDahlber

Futz skriver: Nikolas perspektiv
Maja skriver: Leonardos perspektiv

Hoppas ni gillar det!

Leonardos perspektiv:

Måndag

Jag går in genom gympasals dörren och möts av en stor folkmassa.

Alla nya elever skulle samlas i gympasalen där vi skulle bli indelade till våra klasser. Det stod lärare med färgglada skyltar där det stod de olika linjerna, jag antog att de som höll skyltarna var mentorn för linjen som stod skriven på skylten.

Jag gick till läraren som var mentor i linjen jag skulle gå i, samhälle. Vi alla samlades och vi skulle gå till våra respektive klasser.

Många var livliga och hade mycket energi när vi kom in i klassrummet. Jag tog en plats längre bak.

När alla hade valt platser och lugnat ner sig så började vår lärare, som heter Åke, ge ut viktig information, såsom regler och vad som gäller vid brandlarm och annat. Han var en sån lärare som man ville ha, rolig men sa till på skarpen när det blev för mycket ljud i klassrummet.

Vi fick våra scheman och gick till vår första riktiga lektion.

Efter några lektioner känner jag att jag har börjat vänja mig vid skolan. Den är som ett typiskt high school som man ser i filmer och serier, fast en liten lugnare variant.

På väg till lunchen ser jag att skolan har en anslagstavla i korridoren utanför matsalen. Jag går sakta till tavlan och kollar på de olika lapparna som folk har satt upp. På tavlan finns det en lapp där det står det yrkesvägledarens nummer och ett annat papper står det regler. Den lappen ser rätt ny ut men folk har redan ritat och kladdat på den.

Det är ett papper på tavlan som jag lägger extra märke till som är en ansökningsblankett till en musik-klubb. Man behöver skriva upp sitt namn, nummer och årskurs. På pappret står det att det inte är alla som kommer med då det är många söker varje år. Om man inte får ett sms från numret som står på pappret inom 20 dagar, har man inte kommit med.

Jag spelar mycket piano när jag är hemma själv, vilket jag är väldigt ofta. Jag skriver upp mitt namn, nummer och årskurs, sen går jag vidare in i matsalen.

Matkön är lång men jag har inget annat val än att ställa mig i kön och vänta. Jag tar en tallrik, lägger på den mat jag vill ha och går till ett tomt bord med fyra platser.

Medans jag äter sätter sig fyra killar vid ett bord framför mig. De är högljudda och skriker mycket.

En av dem, den längsta och mest högmälda, skojar med en annan krullhårig kille genom att försöka mata honom med en köttbulle. Av reflex höjer han handen och skjuter bort köttbullen som då lämnar gaffeln. Jag vänder ner mitt ansikte i ett försök att gömma mitt skratt.

Jag följer bullen med blicken, den landar på golvet nära mina vita Adidas skor. När jag vänder blicken från köttbullen till gruppen igen så ignorerar de två killarna mig. Jag kollar sen på de andra två och möter blicken med en av dem. Efter att vi stirrat på varandra i vad som känns som en evighet vänder han bort blicken samtidigt som mig.

Med rosiga kinder återgår jag till min lunch och försöker lugna ner min puls som hastigt steg under de senaste tre sekunderna. Vad hände precis?

Jag ser sedan hur den långa killen och den krullhåriga killen springer förbi mitt bord. Efter några sekunder kommer de två andra, en efter en, springandes efter.

De försvinner ur mitt sikte. Jag plockar ihop mina saker och går ut ifrån matsalen med mina tankar fortfarande surrande runt den där killen jag fick ögonkontakt med.

Medans jag går ut ifrån matsalen slänger jag en blick på anslagstavlan. Någon sätter upp ett nytt papper.

Jag går till tavlan när personen har gått iväg. Jag läser det som står på pappret, som ser mer ut som ett reklampapper. Det ska vara en innebandy match efter skolan.

Min bror sitter bara inne på sitt rum och spelar dator 24/7. Mina föräldrar jobbar och kommer inte hem förens kl 22.
Jag har inget bättre för mig efter skolan så jag tänker gå till matchen och kolla.

Mina tre sista lektioner passerade och jag går till mitt skåp. Jag sätter in de böckerna i skåpet som jag inte behöver ha med mig hem. Omedvetet, rullar jag mina ögon när jag tänker på hur de delade ut läxor redan på första dagen, jag hade hoppats på att ha en liten mild start i alla fall.

Eftersom gympasalen är i en annan byggnad så ger jag mig iväg dit redan nu. Matchen börjar 16 och klockan är nu 15:41.

Jag sätter mig på en tom rad på läktaren, eftersom jag är tidig är det bara ett fåtal människor här. I morse stängde jag av mobilen så att den inte skulle störa mig under dagen så jag tänkte att det var dags att kolla vad jag hade fått för notiser.

Min mobil var seg med att starta så jag kastade en blick mot planen och sittplatserna runt om mig. Mer folk hade kommit nu.

Jag kollar ner i mobilen igen och ser att jag fått en massa meddelande och notiser.
Någon från ett okänt nummer har sms:at mig. Jag drar ihop mina ögonbryn och går in på appen för att kolla meddelandena.

Idag, 12:21
Okänd:
Hallooo

12:21
Okänd:
Jag tycker om dig! ;)

Jag tittar mig omkring. Allt är normalt, ingen kollar konstigt på mig.

Jag scrollar igenom meddelandena och läser dem igen. Vem kan detta vara? Är det nån som prankar mig?

15:55
Jag:
Vem är detta?

Jag släcker mobilen och lägger ner den i fickan igen.

Matchen börjar om fem minuter och lagen har börjat samlas på planen. Jag ser de killarna från lunchen, det verkar som att de ska vara med att spela.

Av någon anledning känns det omöjligt att bryta blicken från killen jag fick ögonkontakt med tidigare. 

------------------------------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet tjohoo 

Hoppas ni gillade det och att ni fortsätter läsa :D