Ikea-ljus & Vissna Rosor

11. Välgörenhet, du vet?

Leonardos perspektiv:

Fredag

Just nu sitter jag på en buss till ett läger. För några dagar sedan skrev jag upp mig på ett papper för att vara med på detta lägret. Orsaken till att vi är på lägret är för att samla pengar till en välgörenhetsorganisation. Innebandylaget hade tydligen fått hälften av summan för inträdet på de matcher dem vann denna säsongen. För att få in de sista pengarna så ska hela laget och de andra som vill delta i insamlingen, åka till ett ställe och baka kakor och muffins, göra banderoller och ha en kiosk och sedan sälja bakelserna. 

Vi ska vara där i tre dagar från fredag till söndag. På lördagen ska vi baka allt och fixa all rekvisita och på söndagen är då vi ska sälja det.

På bussen sitter jag ensam. Det är en två timmar lång resa dit och det enda jag har gjort är att lyssna på musik, spelat på mobilen och läst en bok. Det är cirka 20 elever på denna bussen så det är inte det lättaste att koncentrera sig. Jag sitter på en plats i bakre delen men närmre mitten för innebandy laget sitter längst bak och är de med högmälda av alla. 

Vi har suttit i bussen i en timme  och det börjar bli väldigt drygt nu. Jag skrev upp mig på listan för att jag inte har något annat att göra i helgen och det verkade roligt men mestadels för att Niko skulle med. 

Efter denna timmen har huvudvärken växt från 0 till 100. Jag lutar mitt huvud mot sätet för att vila det och kommer på att jag kan skriva till 'HeWhoMustNotBeNamed'.

14:23
Jag: 

Hej hej, nu är det jag som har tråkigt. Vad gör duu?

Det tar några minuter innan han svarar. 

14:28
HeWhoMustNotBeNamed:

Hello, sitter på en buss till den där välgörenhetsgrejen du vet. Eller du kanske inte vet, vet inte om det är en grej hela skolan fått veta eller om det bara var lappen som blev uppsatt lol, dd?

Mitt hjärta dunkade snabbare för varje sekund som gick. Plötsligt blev jag nervös men på samma gång exalterad. Jag sticker upp huvudet snabbt över sätena för att kolla om det är någon som är vid mobilen just nu. Det är lite svårt att se men av vad jag ser sitter nästan alla med mobilerna förutom de flesta i bandylaget som bara sitter och pratar högt. 

Efter att har vänt bort huvudet från laget kan jag inte undvika att lämna en sista blick mot Nikolas. Jag tänkte bara kolla dit i en halv sekund men det blev längre när jag märkte att han också kollade mot mig. Efter några sekunders stirrande lämnar jag hans blick med ett lätt leende på läpparna. Han gör detsamma. 

Jag vänder blicken mot mobilen igen för att svara. 

14:30 
Jag: 

Va är du på bussen? Jag tror vi är på samma buss, eller var där flera bussar? 

Mina tankar yrade omkring på vem det kunde vara men de ledde mest till att det var någon från laget. Varför vet jag inte. 

'HeWhoMustNotBeNamed' svarade inte på ett tag och jag antog att han inte skulle göra det på resten av biten heller så jag satte på musik och gick in i min egen värld igen.