𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)🇸🇪

9. En tur till Hogsmeade

Myntet gjorde det lättare att hålla kontakten och jag hade möjlighet att själv höra av mig om jag behövde. Dessvärre blev det bara värre med förbannelseövningarna och sådant var svårare att hjälpa till med. Framför allt när det skedde i alla klasser. Det gjorde förstås inte saken bättre när jag kunde känna förbannelserna som ilade likt tandvärk genom slottet. Neville höll mig lugn och lovade att alla var okej och att jag inte behövde ta det så hårt. Att jag var tvungen att hjälplöst titta på var oerhört frustrerande, men Neville försäkrade att jag var till stor hjälp ändå.
Jag fortsatte att hela skador och låta möten ske under de pass som jag och Draco hade på kvällarna och om det räckte för Dumbledores Armé så fick jag väl vara nöjd med det.

Dagen då vi fick göra vårt första besök i Hogsmeade kom.
Vi fick bara gå två och två enligt skolans regler, så jag gick förstås med Draco.
I vanlig ordning strosade vi i butikerna först, innan vi gick till Tre Kvastar för en fika.
Det var trångt inne på Tre Kvastar och jag misstänkte att alla elever som fått lämna skolan hade gjort det.
Det var säkert skönt att slippa ut ur slottet en stund och kunna slappna av lite.
Jag kunde garantera att jag själv njöt av varje minut, så det var säkert en ännu större lättnad för alla andra.

Jag bokade ett bord för två åt Draco och mig medan han gick för att beställa något åt oss.
Medan jag väntade lät jag blicken svepa genom lokalen för att se lite vilka som var där.
Jag märkte att inte någon från DA var där, vilket fick mig att undra om de hade något hemligt möte någonstans i Hogsmeade. Kanske på Svinhuvudet?
Sedan fick jag syn på Blaise som satt mittemot Theodore Nott.
Min blick fastnade vid dem när jag tyckte att det var något lite ovanligt över dem.
Blaise som betraktade Theodores ansikte så snart Theodore tittade bort och sedan Theodore som gjorde samma sak när Blaise tittade åt ett annat håll.
Jag väcktes ur tankarna när Draco ställde ner ett litet fat med en chokladbakelse på.
Jag tittade upp och log mot honom.
”Du är ju förstjust i choklad”, sa han med ett leende.
”Absolut. Tack.”
Han slog sig ner mittemot mig och tog en klunk av sitt honungsöl innan han såg sig om.
”Packat med folk”, mumlade han.
Jag nickade och sög på skeden en stund när bakelsens kladdiga karamellfyllning fastnade på den.
Han sneglade snart på mig och log lite.
”Vad?” undrade jag när jag tagit skeden ur mun.
Han fick mig att undra om jag hade choklad smetat runt munnen eller något sådant.
Han skakade lite på huvudet.
”Inget särskilt... Jag kom bara att tänka på att trots att allt är så eländigt på skolan i år så känner jag mig avsevärt bättre än jag gjorde förra året. Jag gör förstås inte så mycket då det mest är du som är räddaren i nöden... Men att inte planera en massa onda drag eller tjäna mörkret hela tiden så...”
Han såg ut att behöva samla sig lite när orden inte räckte till.
Jag satt tyst och lät honom tänka färdigt i lugn och ro.
”Jag känner bara att jag behöver tacka dig för möjligheten att inte bara göra onda tjänster hela tiden... Jag har nog inte insett tidigare hur klarsynt och skärpt du är... Jag menar... Jag har alltid fattat att du är smart, men jag har väl inte tagit in hela vidden av det tidigare. Du verkar alltid veta vad du ska göra och tänker steget längre än många andra. Dessutom har du en fantastisk förmåga att ha överseende och förlåtelse när andra inte inser samma sak som du gör. Jag vet att både jag och mina föräldrar föll för mörkret och allt vad det innebär, men du såg väl rätt igenom allt det med en gång?”
Han mötte min blick och jag nickade lite i brist på bättre saker att säga.
”Så du har varit emot mörkret från första stund?”
Hans röst blev mer dämpad, som om han var rädd att någon skulle höra oss.
Jag svepte själv över vår omgivning med blicken innan jag nickade igen.
”Jag har sett vad som händer när man försöker styra över andra för mycket. Dels egen erfarenhet, men också hur andra tar det när folk styr för mycket. Att styra genom att göra andra rädda är också något som aldrig kommer att fungera. Förr eller senare kommer någon som inte är lika lättskrämd och när en är modig så börjar folk följa den personen istället. Man kan säga att Neville är ett sådant exempel. Det är många fler som vågar protestera nu än i början då Neville visar öppet att han inte är rädd. När folk inser att man är starkare i grupp så börjar samarbetet sprida sig och de som styr är dömda att falla. Jag har aldrig gillat sådana som försöker styra över andra och framför allt inte när man gör det med hot och våld. Någon måste ju förstås vara ansvarig och ta ledarrollen, men det gör man bäst med förståelse och bra kontakt med de man har under sig. Jag ska inte nämna några namn, men vissa verkar tro att bara de är mäktiga nog så kan man leka Gud.”
Draco nickade.
”Jag tror att jag förstår vad du menar...”
Jag log lite och ryckte på axlarna.
”Jag är ingen expert, men jag ser när någon trampar på folk och tror att det är deras rättighet. Sådant beteende fungerar inte i längden.”
Jag fortsatte äta min bakelse och vi valde lite lättare, vardagliga samtalsämnen efter det.