Eveline har sedan länge bestämt sig för att motarbeta Voldemort och hjälpa de som motsätter sig hans mörker, men nu blir hon tvungen att ta med sig Draco i hennes riskfyllda planer.
Som adopterad av Severus Snape inleder hon sitt sista år på Hogwar...
Juldagen började med den sedvanliga lite småtidiga uppstigningen, även om vi inte var uppe lika tidigt som vi brukade. Vi tog oss tid att klä på oss innan vi gick ner till de väntande julklapparna under granen. Högen var inte så stor, men det var vackert inslagna paket med omsorgsfullt gjorda dekorationer. Jag tog upp det första paketet och såg Dracos namn på den lilla lappen bredvid rosetten. Jag räckte honom paketet med ett leende och kikade på nästa. Allt som allt hade vi fått ungefär sju paket var. Jag brydde mig inte om att räkna då det inte spelade så stor roll. Av Narcissa och Lucius fick vi båda en del kläder. Handskar var något vi båda fick. Draco fick även en slips och en ny skjorta. Han fick lite mer av Lucius och Narcissa än jag fick, men de var ju hans föräldrar, så det hade nog varit konstigt om han inte fått det. Själv fick jag en vacker pälskrage av Severus. Den skulle vara under kappan, men över kläderna. Lite som en extra krage med samma funktion som en halsduk. Av Bucky fick jag ett par stickade, vita sockor med sidenband i rosett runt fotleden och av Kväk ett handgjort litet träskrin. Mina husalfer var tydligen väldigt händiga. Jag hittade ett gemensamt paket till oss båda med en vacker ljusstake i som var från Blaise och Theodor. ”Till vårt värdpar”, stod det på lappen, så det var tydligt att vi fått julklappen som tack för vistelsen i slottet över julen. Till sist hade vi bara varandras julklappar kvar, vilket hade varit lite min tanke. Jag tog upp det lilla paketet som var från mig till Draco. ”Jag vet inte vad du kommer att tycka om min julklapp i år”, sa jag och räckte paketet åt honom. ”Varför skulle jag inte uppskatta den? Jag tycker alltid om de julklappar du ger mig”, sa han och lossade pappret runt den lilla asken. ”Jo, fast i år så är den lite udda...” Han höjde ena ögonbrynet och såg forskande på mig. ”Du har väl inte dödat någon och lagt deras tänder i paketet?” undrade han. Det ryckte till i munnen av ett leende, innan jag skakade på huvudet. ”Nej, men det där med kroppsdelar är inte så långt ifrån...” Jag hoppades att min ledtråd inte var allt för kuslig. Han höll min blick en stund, innan han tog fram asken ur pappret och öppnade den. Hans ansikte lystes upp lite av innehållet med ett varmgult sken, men det var bara nätt och jämnt att ljuset nådde fram till honom. Han betraktade sin gåva en stund, innan han försiktigt lyfte upp den lilla flaskan ur asken. Det glödande innehållet såg ut att röra lite på sig likt flammor eller ett virvlande dis. Flaskan gick att hänga om halsen och hade en liten drake i rött guld som ringlade sig kring det nästan hjärtformade glaset.
Rất tiếc! Hình ảnh này không tuân theo hướng dẫn nội dung. Để tiếp tục đăng tải, vui lòng xóa hoặc tải lên một hình ảnh khác.
”Jag har till viss del lärt mig att kontrollera min förmåga med djävulselden... Flaskan håller för nästan vad som helst och jag placerade lite av min eld i flaskan... Det var förstås innan jag kom på att det kanske skulle ses som att jag häller mina kroppsdelar i en flaska och ger det till dig att bära om halsen...” Jag väntade spänt på hans reaktion. Min djävulseld sades finnas i mitt blod, så det var väl kanske som att jag hällt mitt blod i en flaska åt honom. Jag hoppades att han inte fann det makabert. Draco höll upp flaskan framför sig och granskade innehållet. Den varma eldens glöd speglade sig i hans ögon. För ett ögonblick såg han nästan hypnotiserad ut, innan han sänkte handen igen och lät flaskan vila i handflatan. ”Så den innehåller din eld?” undrade han och såg på mig. ”Ja. Det är en mycket liten portion av min djävulseld.” Han tog den tunna kedjan som flaskan hängde i och lade den om halsen på sig själv. Sedan höll han upp flaskan och såg på den igen. ”Än en gång får du min gåva att tyckas ganska simpel i jämförelse”, mumlade han. ”Så du tycker inte att den är makaber då?” undrade jag. ”Nej. Inte alls. Det är lite som att ha en lock av ditt hår i en berlock, fast hundra gånger häftigare.” Jag log av lättnad. ”Jag är ju ganska resistent mot magi, så jag hoppades att den skulle bli lite som en skyddstalisman eller något. Inte för att jag vet om det fungerar, men hoppas kan man ju alltid.” Han log mot mig och räckte mig paketet som han hade åt mig. ”Min gåva är inte lika häftig som djävulseld i en flaska, men du är inte så lätt att hitta på gåvor åt.” Jag tog emot paketet. ”Vad det än är så är jag helt säker på att det blir min favoritjulklapp”, sa jag tvärsäkert och öppnade pappret. Asken innanför pappret påminde om den som jag fått mitt halsband, Glimmer, i. På ett underlag av smaragdgrön sammet låg ett armband som påminde mycket om mitt halsband. Det var samma typ av släta silverorm, fast med svarta detaljer. Glimmer hade som sagt ett blått och ett guldfärgat öga för att efterlikna mina – även om mina hade halva irisen i var färg på båda ögonen. Den här ormen var inte samma typ av levande smycke som Glimmer, men armbandet var helt klart gjort för att matcha halsbandet. Silvret kändes mjukt när jag stack handen genom armbandet. Det var elastiskt när det gled över handen och satt sedan tätt runt handleden på ett bekvämt sätt. Jag betraktade den vackra ormen när den låg tätt runt min handled och lyfte sedan blicken för att le mot Draco. ”Perfekt”, sa jag leende och han log tillbaka.
