𝙾𝚁𝙼𝙴𝙽𝚂 𝙳𝙾𝚃𝚃𝙴𝚁 𝟻 (HP-fanfic)🇸🇪

11. Jullovets början

Vinden ven utanför fönstren när jag vaknade. Det lät som att en ordentlig snöstorm drog fram över klipporna runt slottet.
Mittemot sängens fotända stod en öppen spis och brann trivsamt.
Veden hade blivit ordentligt torkad, så det knäppte inte och knastrade om elden som det kunde göra om man använde lite för fuktig ved.
Jag antog att Bucky eller Kväk smugit in och lagt på mer ved under natten för att elden inte skulle brinna ut, eller om de använt lite magi för att förhindra att det slocknade.
Det var i alla fall mycket mysiga ljud att vakna till med både stormen och elden. Egentligen var det lite tur att gästdelen av slottet varit helt klar och att våra gäster med stor förtjusning valt att bo där. Inte för att det hade stört nämnvärt att ha dem några rum ifrån vårat, men det kändes ändå som att vi fick vara helt för oss själva i vår egen del av slottet.
De två delarna av slottet satt ihop med en liten hall, så vi kunde besöka varandra utan att behöva gå ut i stormen.
Jag hade satt Kväk som deltidsansvarig för gästboendet, så han hade säkert städat och vakat över de öppna spisarna under natten hos Blaise och Theodore.
Bucky var mest ansvarig för vår del av slottet, så hon var nog upptagen med att förbereda frukosten nu.
Buckys nybakade bröd var nog bland det bästa man kunde äta till frukost, så det såg jag redan fram emot.

Jag sträckte på mig och kurade sedan ihop mig tätt mot Draco. Han tog ett djupare andetag, men jag var inte säker på om jag råkat väcka honom eller inte. Han rörde i alla fall inte på sig och andades lika lugnt som tidigare.
Jag trodde att han sov fortfarande, tills han höjde armen som han hade bakom mig och lade den om mig. Jag log, innan jag höjde huvudet så att vi kom ansikte mot ansikte. Han öppnade en smal springa på ögonen och log sedan mot mig med värme i blicken.
”Verkar som att det är snöstorm utanför”, mumlade jag.
”Det låter som det, jo”, svarade han i samma lite slöa ton.
”Ingen idé att stiga upp än på ett tag då”, tillade han sedan.
”Som om vädret skulle förändra något. Vi har ju inte stigit utanför dörrarna sedan vi kom”, påpekade jag.
”Det var inte det jag menade...”
Jag höjde på ena ögonbrynet mot honom.
”Vad menade du då?” undrade jag.
”Jag tänkte att vi kunde ligga kvar här ett bra tag till.”
Hans hand letade sig upp under linnet som jag hade på mig innan han drog mig närmare.
Ett leende spred sig över mitt ansikte.
Ett leende som Draco verkade försöka äta upp bara sekunder senare.
Mitt leende försvann när min mun blev upptagen med annat och stämningen övergick från skämtsam till mer allvarlig.
Det dröjde inte länge innan vi bara låg hud mot hud under täcket.
Vindens vinande och eldens dansande flammor var snart bortglömda och totalt ignorerade.
Det var riktigt glädjande att känna hur Draco återfått mycket av sin vikt sedan fjolårets ständiga stress.
Att hjälpa folk istället för att tjäna mörkret hade verkligen påverkat honom positivt, även om han fortfarande räknades som smal.

Vi glömde tid och rum medan vi gav oss hän åt varandra.
Inte förrän vi hämtade andan efteråt hörde jag att stormen ven oförändrat utanför fönstret och att det kom vindstötar som tog sig ner genom skorstenen.
Elden dansade bara till lite häftigare, så viddraget i skorstenen påverkade inte nämnvärt. Det var mest bara ett tecken på att stormen fortfarande rasade över halvön runt slottet.
Vi låg kvar en lång stund och lyssnade på vindens vinande och flämtningarna från elden när den dansade till i den öppna spisen.
”Bucky kanske undrar var vi är snart”, mumlade Draco efter en lång stunds tystnad.
”Jag tror nog att hon vet var vi är och varför vi är sena”, sa jag med ett litet leende.
”Förvisso... Det lär Blaise och Theodore också lista ut...”
”Dom ligger säkert kvar lite extra länge i sängen av samma anledning.”
Draco log.
”Det två verkar trivas i gästdelen av slottet.”
”Ja. Det känns bra att ha kunnat rädda julen för dem. De flesta har nog åkt hem från Hogwarts över jul, så de hade fått gott om tid att umgås utan att bli störda där, men det är ju något helt annat att faktiskt bo tillsammans som vi har förmånen att göra.”
”Vi kanske har ett par framtida hyresgäster där. Båda verkar tycka mycket om gästdelen och ärligt talat är det ingen liten gästdel. Stort kök, matsal, fem sovrum, ett eget litet bibliotek, tre badrum, en finsal och en vinkällare. Det vore konstigt om de kände sig trångbodda.”
”Jag skulle gärna hyra ut den delen av slottet åt dem. Det här slottet är stort nog för att vi skulle kunna inreda flera gästbostäder och ändå ha kvar deras del. Den här delen som vi bor i har ju närmare tolv sovrum utöver alla salar, rum och förrådsutrymmen så trångbodda lär vi inte bli själva.”
Draco nickade.
”Vi säger väl det. Det hänger bara på vad de själva vill, men vi kan ge dem förslaget vid ett passligt tillfälle”, tyckte han.
Jag suckade lätt och lade kinden mot hans bröst.
Han strök mig över håret medan han lät tankarna vandra en stund.
”Nu börjar jag faktiskt bli hungrig”, konstaterade jag efter ytterligare några minuter av tystnad.