Rockstar

1.4

○Lionel Carter○

Jag öppnar sakta ögonen av att min telefon ringer. Min ögonlock är tunga och min kropp säger ifrån när jag försöker att sätta mig upp. På min säng ligger det massor av ihopknycklade papper, min dator och gitarr samt ett anteckningsblock som det inte står något speciellt på vad jag ser härifrån. Jag tar upp min telefon och sätter mig upp innan jag öppnar meddelandena från Rick. 

Jag lät dig åka hem så jag förväntar mig 3 låtar när du är tillbaka. Inte 1 inte 2. 3! 

Ett meddelande efter ett annat med hot som jag inte ens orkar bry mig om. Jag försöker att tänka på vad jag har gjort inatt och flyger då upp ur sängen när jag kommer på. Jag rycker upp badrumsdörren innan jag sätter mig på huk för att plocka upp alla tabletter som åkt ur sin behållare. Min blick landar sedan på det lilla bordet där det står en vas i sällskap med mitt bankkort och en tusenlapp. Jag tar alla saker och går sedan ut till sovrummet igen där jag slänger ner det i min väska som jag sedan stänger. Precis när jag ska ställa mig upp kommer jag att tänka på vad fan som mer hände igår kväll. 

"Din fucking jävla idiot Lion!" Mumlar jag åt mig själv och drar mina händer genom mitt hår. Jag måste lösa detta. Jag var helt hög framför min lillebror och jag har ingen som helst aning vad jag sa till honom, om jag sa något dumt eller om jag gjorde något dumt. Snabbt går jag in till badrummet och tar en dusch samtidigt som jag försöker att komma på vad jag sa till honom. Det är helt tomt i huvudet och det enda jag kan se är hur han bara står och tittar på mig med en chockad blick. Jag åker härifrån inatt och jag kan inte lämna honom med den bilden av mig, det går inte. Jag drar handduken genom mitt blöta hår innan jag slänger den i tvättkorgen och går in till min garderob som är fylld med kläder jag aldrig använder. Klockan visar 11.47 och då jag inte har tid för att stå och välja i fem år tar jag bara på mig ett par svarta jeans och en grå hoddie med någon vit text på innan jag slänger på mig ett par vita sneakers. Mitt rum är en fullständigt röra och för att mamma inte ska säga något plockar jag snabbt undan mina saker och slänger alla papper i papperskorgen innan jag ställer tillbaka gitarren i sitt ställ. Jag plockar upp anteckningsblocket som jag precis ska stänga när jag ser vad jag skrivit. Om och om igen. Angel. Jag tittar bara på det och stänger sedan igen boken när det knackar på min dörr. 

"Kom in!" Jag slänger ner boken i min väska och tar på mig ett par solglasögon för att försöka dölja mina röda ögon innan jag vänder mig om och ser Liam stå i dörröppningen. "Hej! Bra att du kom. Jo jag tänkte att eftersom jag inte kan vara här på din födelsedag om tre veckor så ska jag ge dig lite pengar och sen också alltså utöver det, drar vi till stan och du får köpa vad du vill! Kul va? Bra ide, visst?" Jag tar min telefon och skriver in ett belopp på 20.000 innan jag skickar över det till hans konto. "Såja, bara lite fickpengar men om det tar slut så säg bara till så löser jag det."

"Tack, men jag klarar mig nog."

"Ja! Herregud, det är klart men lite extra sådär." Han ler snett och höjer på ögonbrynen. Fan, jag måste lugna ner mig. Jag märker själv hur jag pratar extremt fort och hur det känns som att allt jag gör, varenda liten rörelse går i 190. 

"Tack. Mamma och pappa har gått, de kommer sen och vill äta middag men inte hemma tror jag så vi är ensamt bara så att du vet."

"Jaha, ja men ska vi också gå då? Jag vill köpa något fint till dig eftersom jag inte kan vara här under din födelsedag." 

"Lionel. Jag uppskattar det...men jag tycker helt ärligt att du borde vila istället." Fan. Fan. Fan. Fan. Helvete. Idiot Lion att du är så dum att tillåta dig bli så påverkad runt din bror. Du är världens sämsta storebror. Jag ler och nickar. 

"Jag förstår vad du menar men jag mår bra. Det som hände igår var bara en engångssak. Jag mår bra, jag lovar." 

Det gör ont i mig men jag måste ljuga för honom. Jag har inte hjärta till att säga hur det egentligen är, även om han är smart nog att förstå det själv, jag kan inte erkänna. Det går inte. Jag måste ljuga för min lillebror har nog det största hjärtat i världen och jag vet hur orolig han blir och att det tar upp all hans energi. Jag kan inte göra så mot honom. 

"Lova? Annars går vi inte." 

"Liam. Jag lovar dig." 

Fy fan att jag kan se honom i ögonen och ljuga så. Jag är världens sämsta jävla bror. 

○Angelina Jackson○

Jag vet att det är fel. Jag borde inte sakna någon som jag inte ens känner men vi har skrivit så länge nu att det känns som att jag ändå gör det. Den stunden vi var tillsammans, jag kan inte sluta att tänka på det, även om det är sjukt och även fast det kanske inte var något speciellt. Det enda jag kan tänka på är hur mycket jag vill träffa honom igen. Samtidigt är det komplicerat. Trots att det är det enda som dyker upp i mitt huvud varje sekund, kan jag inte undgå att samtidigt tänka realistiskt. Han och jag? Det skulle aldrig gå. 

Jag tittar på meddelandet en gång till innan jag skickar iväg det. Jag måste testa och se om jag inbillat mig massa saker eller om han verkar tycka samma. Han har väl skrivit något liknande men jag har inte gjort det. Och jag vill se om hans reaktion på det är som jag önskar. Vilket den förmodligen inte kommer att vara, men då var detta kul så länge det varade. 

○Lionel Carter○

"Kommer du eller?" Jag nickar åt Liam och tittar på meddelandet igen. Läser jag fel? Skrev hon precis...? 

"Ja, vänta...en sekund." 

@Angelinajackson: Jag saknar dig.