Rockstar

2.4

○Lionel Carter○
Jag känner hur mitt medvetande faller ut och in.

"Skriv på då din jävla hora!"

Hon tar ett stadigt tag om min hals vilket gör att jag får svårt att andas.

Jag tar ett skyddande tag om mig hals och vänder mig om för att föröka få bort människorna runt om mig som jag innerst inne vet bara är i min fantasi.

Någon tänder en stark låga framför mig vilket gör att jag försöker stänga ögonen men inte så mycket att jag inte ser vad som händer. Ett skrik lämnar mina läppar när det bränner mot min hud.

"Vilken fin tatuering, synd att jag inte gillar fina saker."

"Sluta. Snälla sluta." Ber jag med en skakig röst medan försöker att ställa mig upp. Jag känner flera händer på min kropp som trycker ner mig i stolen igen innan jag desperat gör ett försök till att dra mina händer ur metallen som håller de tillsammans. Ett slag träffar mig i ansiktet innan jag känner ännu en nål som trycks ner i min arm.

"Nej!" Jag skriker och måste titta på mina handleder för att vara säker på att de är fria. Min syn börjar blekna och allt framför mig blir suddigt innan jag faller ner på golvet.

○Rick○
Jag går genom korridoren och drar på mig mig jacka.

"Han ska inte till något jävla sjukhus!" Ryter jag och vänder mig mot Jake.

"Han svimmade av och det går inte att få liv i honom, han bara sluddrar! Vad är det du inte fattar?!" Jag går närmre honom och flinar.

"Han spelar ett spel. Om det här kommer ut, vad tror du händer då?!"

"En massa jävla skitsnack är vad som kommer att hända."

"Precis. Folk som inte har med oss att göra kommer lägga sig i och börja snoka igen."

"Snoka? I vad? Och vadå igen?" Jag ångar mina ord direkt och skakar på huvudet.

"Ingenting. Få honom att skärpa till sig för han har konsert ikväll. Om 8 timmar närmare bestämt." Jake tittar på mig med en blick formad av patetisk ilska och undran.

"Är du galen? Vill du att han ska dö eller?"

"Vet du vad? Jag är jävligt trött på detta. Han får ha den där jävla tjejen här borde han inte vara lite, kanske bara lite tacksam för det istället för att hålla på att tramsa på det här viset?"

"Tacksam? För vadå? Att han får en procents frihet eller? Du låter inte ens honom åka hem till sin familj. Hon stör inte ens, hon bara är här."

"Jag inte tillåter? Vadå har han sagt det eller?"

"Det behöver väl ingen säga något om för att man ska fatta? Du kontrollerar varenda steg han tar och han får inte göra en enda grej som han känner för att han vill göra."

"Jag tycker att du ska passa dig för vad du säger."

"Vad ska du göra?"

"Sparka dig vore inte helt fel faktiskt."

"Gör det då? Nej! Precis för det kommer du inte göra. Varför? Jo för att du inte pallar med att göra allt det som jag och de andra redan gör för Lion. Du tycker ju inte ens om honom."

"Det räcker! Nu är det du som går och får liv i honom för jag tänker inte ställa in en enda konsert till. Är jag tydlig nu eller?" Han tittar på mig en lång stund innan han skakar på huvudet.

"Du är sjuk i huvudet...och jag hoppas verkligen att du vet om att den enda som kommer stå ansvarig för om något händer Lion, är du." Säger han med en besviken röst innan han vänder sig om.