Rockstar

1.7

○Lionel Carter○

Jag tittar på henne och kan inte riktigt förstå hur att faktiskt äntligen får spendera tid med henne. Jag kan inte fatta att jag sa ifrån till Rick och jag kan inte heller på något sätt sluta tänka på vad som kommer att hända när hon gått och Rick har mig lindad runt sitt lillfinger igen. Om jag inte gör som han säger kan han förstöra allt för mig. Ångest. Jag tycker verkligen om henne men jag kan inte heller slita mig ifrån tanken av att Rick har sådan makt över mig och att jag kanske måste tvinga välja bort henne även fast jag inte vill. 

"Du är underbar." Säger jag och kan inte riktigt greppa situationen som jag varit rädd för så länge. Hon ler och tittar ner i marken för en sekund innan hon suckar. 

"Jag önskar detta kunde vara längre." Jag blir först stum eftersom det betyder att hon faktiskt också känner någon speciellt. 

"Det kan det." Hon flinar och skakar på huvudet. 

"Nej...du kan inte komma hit varje vecka och jag har verkligen inte råd att flyga över hela jordklotet fram och tillbaka till dig, det skulle aldrig funka."

"Klart det skulle?"

"Vadå, över Skype då eller?"

"Du tror väl inte på fullaste allvar att jag hade låtit dig betala för att flyga till mig. Pengar är det minsta problemet, det är inte ens ett problem. Det som är ett problem är tiden och det faktum att du har ett liv här och mitt liv är...i luften typ." 

"Tror du att det skulle gå?" Jag tänker efter en stund men nickar och tar hennes hand. 

"Man kan ju alltid testa, jag menar vi är ju bara vänner än så länge och det kanske är dumt att avgöra redan nu om det är omöjligt eller inte." 

"Det är sant..." Jag ler mot henne innan hon lutar sig mot mig och det för första gången på länge känns som att alla problem är som bortblåsta. 

○Angelina Jackson○

Jag skrattar åt något han säger när vi går genom korridoren mot hans hotellrum, när en dörr plötsligt öppnas och hans maneger stannar framför oss. Lion stannar och hans grepp om min hand hårdnar, precis som att jag skulle försvinna vilken sekund som helst. 

"27 minuter över två på natten, välkomna in i värmen eller vad är det man nu säger?"

"Var det något speciellt du ville eller?" Lions attityd ändras helt och han känns nästan lite rädd. All lycka bara rann av honom och hans leende lika så. 

"Det kan vi ta senare..." Hans maneger tittar på mig och sedan tillbaka på Lion. "I enrum."

Vi går in på hans rum och Lion stänger först dörren efter sig innan en suck lämnar hans läppar. 

"Han...är lite speciell." 

"Han verkar så arg." 

"Ja, förmodligen för att han är arg. Han är alltid arg på mig." 

"Varför det?" Han tittar på mig men en helt tom blick som på något sätt gör ont i mig. 

"För att han kan." 

-

Inte alls bra eller spännande men det är något iallafall, orkar verkligen knappt hålla ögonen öppna men jag ville ge er något åtminstone. Lovar att det blir bättre med uppdatering snart. Har massa idéer. Förlåt <3