Rockstar

1.0

○Angelina Jackson○

Jag har skickat iväg flera meddelanden till Lion efter det väldigt märkliga uttalandet han gav mig.

"Jag önskar att du var här." Varför då? Det är det enda som dyker upp i mitt huvud. Varför då?

På ett sätt blev jag nästan glad av meddelandet. Vem skulle inte blivit det av att få något sånt från någon som man på något sätt ändå är attraherad av och finner intressant. Däremot kan jag inte förstå hur han skulle ha ett intresse för mig. Jag är bara någon helt vanlig och det finns definitivt, utan tvekan, fler som precis mig. Helt vanliga personer. Iallafall för honom, han är ju ja, han är Lion Prince och han kan få precis vem han vill. Varför skulle han då vilja ha mig? Jag har ingenting som någon annan inte har. Så klart vill jag tänka att jag inte är som alla andra utan kanske något lite extra, iallafall för honom, han har faktiskt börjat följa mig på Instagram och han skrev till mig. Han tog upp kontakten med mig. Hade han gjorde om det inte var för alla tidningar som läckte mitt namn för hela världen, är dock oklart och något jag fundera på fram och tillbaka. Jag vill tro att det är så att han hade gjort det ändå men samtidigt, hade det inte varit för tidningarna, varför skrev han då inte till mig förrän efter jag fick så mycket uppmärksamhet av pressen? Allt är bara en enda röra i mitt huvud och han har inte ens svarat mig. Jag var orolig först för att han inte svarade men jag slutade med det efter ett tag, han har mycket mer för sig än att prioritera att svara på mina meddelanden.

"Vad tänker du på?" Jag tittar upp på Lilly som sätter sig vid bordet tillsammans med Jessie och Hannah.

"Ingenting, det är mycket på jobbet så är bara lite uppe i det typ..." Säger jag och drar upp luvan på min hoddie då väldigt många i cafét har börjat vända sig om och titta på mig.

"Säkert? Inte på honom då?" Jag rör om i kaffet som står framför mig och skakar på huvudet även om det är det enda jag tänkt på de senaste dagarna.

"Nej, jag tänker inte på honom."

Till min lättnad börjar de prata om något helt annat och jag försöker att bidra till konversationen så mycket som möjligt för att inte få frågan fler gånger men även för att bara bete mig helt normalt. Det finns egentligen ingen anledning till att jag inte ska bete mig "helt normalt", Lion är ingen till mig, han har skrivit till mig i några dagar men han är han och jag är jag. Jag har mitt liv och han har sitt, något som högst troligt kommer att bli bestående. Sannolikheten att något något extraordinärt skulle hända är väldigt liten och som sagt han är ingen till mig och jag är ingen till honom.

Dagen flyter på hyfsat men av någon anledning känns allt lite trögare än vanligt. Jag kan inte fokusera och det stör mig. Jag kolla även min telefon konstant vilket jag också stör mig på men som jag samtidigt inte kan låta bli att göra. Även fast att jag vet att det inte fanns något meddelande från honom precis och att det inte kommer finns det om fem sekunder heller ligger mitt fokus på min mobil hela tiden.

Jag sitter kvar på cafét ett tag men väljer till slut att gå hem då det började kännas alldeles för jobbigt med alla blickar och viskningar till höger och vänster. Hela tiden och hur mycket jag försökte att koppla bort det och bara fokusera på mina vänner, gick det inte. Allt blev bara extremt obekvämt.

När jag kommer in genom dörren märker jag att jag är ensam och gå då in till vardagsrummet där jag slår på tv:n innan jag lägger mig i soffan. Jag kollar inte på tv:n över huvudtaget utan har den mest igång för att jag hatar tystnaden när ingen är hemma. tystnaden som bara blir till ett brus i öronen tillslut. Jag skrollar igenom Instagram och håller nästan på att somna då jag sov väldigt dåligt inatt, när jag får ett meddelande.

Lionprince: Menar det jag skrev. Du är något speciellt.