Som aldrig förr

Kapitel 6 - Okänd

Jag vaknade mitt i natten av att det plingade till i mobilen. Jag försökte somna om, men konstigt nog var jag nyfiken på var det stod i meddelandet. Så jag satte mig yrvaket upp och sträckte mig för att få tag i mobilen. Jag kisade av den starka ljusstyrkan när jag låste upp den och skulle läsa meddelandet. Det var från någon okänd. Jag ryckte till när jag läste det och fick läsa om det flera gånger för att förstå vad som verkligen stod.

'Du behöver inte vara rädd för mig' stod det. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag satt bara och stirrade på den märkliga texten. Vem kunde det vara?

Efter ett tag fick jag intalat för mig själv att det nog faktiskt inte var till mig. För varför skulle någon skriva något sånt till mig? Och varför mitt i natten? Så jag suckade lite lätt och la tillbaka mobilen på sängbordet igen. Men när jag blundade och försökte somna om igen hade jag fortfarande många tankar och funderingar kring det konstiga meddelandet. Jag kunde verkligen inte släppa det. Tänk om det faktiskt var menat till mig? Men jag hade inget minne av att jag var rädd för någon. Fast det som skrämde mig mest var hur denna person fick tag på mitt nummer. För om det inte var så att han eller hon skickat fel, måste den personen tagit reda på mitt nummer på något sätt. Men hur då? Och varför? Mer hann jag inte fundera innan jag somnade om igen.

Jag vaknade nästa dag av solen som sken in genom mitt fönster. Jag hade tydligen glömt att dra ner rullgardinen dagen innan. Jag gäspade och tog upp mobilen från bordet. Klockan var halv 9. För ett ögonblick fick jag panik att jag hade försovit mig, men sedan kom jag på att det var lördag. Jag la mig lugnande tillbaka i min varma säng som jag helst aldrig ville lämna. Det var då jag plötsligt kom på det. Jag hade nästan glömt bort det okända meddelandet jag hade fått mitt i natten. Även om jag helst ville förtränga det. Jag ville inte att det skulle vara till mig. Men det fanns bara ett sett att ta reda på det. Så jag tog fram meddelandet på mobilen och svalde tungt innan jag med osäkra fingrar började knappa in ett svar.

'Jag tror du har skickat fel' skrev jag. Jag tvekade länge innan jag skickade iväg det. Sedan gick jag upp ur min sköna säng och gick iväg till badrummet för att ta mig en dusch.

Väl inne i duschen hörde jag att det plingade till i mobilen som låg på handfatet. Jag sköljde ur balsamet snabbt för jag var på något sätt ivrig över att få se vad denna personen hade svarat. Så jag gick ut ur duschen och virade in mig i en handduk. Jag tog upp mobilen från handfatet och läste meddelandet långsamt. Jag stirrade förskräckt på skärmen. Jag kunde inte röra mig.

'Jag skickar aldrig fel, Tova' stod det.