He's a angel with a shotgun

Kapitel 7

Jag vaknar av att en fluga surrar i mitt ansikte. Fan låt mig sova. Jag öppnar ögonen försiktigt och viftar med handen framför ansiktet. Men det är ingen fluga. Det är Emma med en fjäder i handen som fnissar åt mig. ”Godmorgon” säger hon glatt och jag sätter mig upp, men lägger mig ner igen när jag märker hur jävla bakis jag är. ”Fuck mitt huvud” stönar jag och håller handen för mitt ansikte. ”haha D/n sorry men du måste upp, du måste ta bussen till din pappa tyvärr” tjatar Emma och drar mig upp ur soffan. 

Vi går till köket och båda dricker ett glas vatten. ”fan jag har ju inget att byta om till” skrattar jag Emma flinar. ”Låna något av mig att åka i då” föreslår hon och ställer ner glaset i diskmaskinen. ”säkert att det går bra?” frågar jag innan Emma springer in i sitt rum och tar fram ett par ljusa slitna jeans och en vit Hollister tshirt. ”Tack!” säger jag och byter om. 

Efter en halvtimme har jag fixat mig lite så jag inte ser helt förstörd ut och tar mina väskor i handen. ”hejdå Emma, kommer sakna dig så jävla mycket” säger jag och krama henne hårt och länge. Hon kramar mig tillbaka och ingen av oss vill någonsin släppa den andra. ”Hejdå D/n, jag kommer och hälsar på dig snart” säger hon tillslut och vi blir tvungna att släppa för att jag inte ska missa bussen. 

Jag går ner till gatan och börjar gå mot Tunnelbanan och åka till Slussen. Jag kollar på min lite spruckna mobil och ser att pappa ringt mig typ hundra gånger. Jag trycker efter en stund på ring och det hinner inte gå många signaler innan pappa svarar. ”VART  FAN VAR DU IGÅR?!” säger han argt i telefonen innan han äns säger hej. ”sorry pappa, jag var med Emma” säger jag tyst medan jag sätter mig på ett av tågen till Slussen. ”MEN DU KUNDE INTE RINGA OCH SÄGA DE ELLER?!” nästan skriker han i andra änden och jag tar mobilen längre ifrån örat eftersom jag blir så känslig mot höga ljud när jag är bakis. 

När jag kommer till Slussen har pappa äntligen börjat prata med lugn ton i telefon. ”Var u verkligen hemma hos Emma igår D/n?” frågar han. Varför inte bara säga det? han kommer ändå märka det sen så lika bra att säga de nu. ”Nej jag var faktiskt på fest” säger jag kort. ”D/N HAR DU BÖRJAT DRICKA IGEN?!” säger pappa ännu argare än vad han var ifrån början. ”nej, eller bara igår typ” säger jag kanske lite för drygt. ”Jag hämtar dig på busshållsplatsen så pratar vi om det här då” säger han och lägger på. Kul att ha en arg pappa efter sig nu då.

Jag sitter på bussen en timme och lyssnar på ED sheeran hela vägen. Asså hans musik alltså <333. När jag kommer fram till busshållsplatsen står pappa redan där. Han kollar både surt och besviket på mig. Han tar mina väskor och sätter sig i bilen utan att säga ett ord. Fine. 

Vi börjar åka mot huset. För mig känns det som om jag är mitt ute i ingenstans. Bara massa skog typ. ”Du får utegångsförbud tillsvidare” säger pappa kort. ”Va? kunde du inte komma på något bättre? räcker det inte med att jag är här eller?” frågar jag irriterat. ”Du måste ändra ditt beteende D/n annars får du inte gå ut på hela sommaren och sedan får du flytta ifrån stan hit istället” säger pappa lite mer argt. skämtar han eller?

”Pappa lägg ner nu, det var ju bara en fest herregud” säger jag och kollar ut genom fönstret. ”D/N DU MÅSTE SLUTA VARA MED EMMA OCH DINA KOMPISAR I STAN DOM ÄR INTE BRA FÖR DIG!” nästan skriker pappa. vilket fantastiskt första möte på typ ett år. Pappa stannar bilen på uppfaten till det stora vita huset. Jag går direkt ut ur bilen och börjar med raska steg gå upp mot huset. ”D/N STANNA NÄR JAG PRATAR MED DIG” ropar pappa och jag stannar. ”OM DU SÄGER ATT JAG INTE FÅR VARA MED DOM TÄNKER JAG INTE PRATA MED DIG MER” säger jag väldigt upprört. ”NU RÄCKER DET, DU STANNAR HÄR NU” säger pappa och slår igen bildörren och går förbi mig in i huset. Jag suckar och drar upp mobilen och ser att Simon skickat ett sms med orkar inte kolla just nu.

”D/N?” hör jag någon ropa från gatan. Jag kollar upp och ser Fredde, min bror stå på andra sidan vägen med några andra killar på en basketplan. Fredde kommer springandes mot mig och stannar precis framför mig. ”får man en kram av syrran eller?” frågar han och öppnar upp sina armar för mig. Jag ler och ger honom en kram. ”Hej brosan” skrattar jag. ”Vilken entré jag gjorde..” flinar jag och Fredde skrattar. 

Felix perspektiv:

Freddes pappa kommer med bilen från att ha hämtat Freddes syrra. När bilen åker förbi oss kan jag inte låta bli att kolla vem hon är. Fredde hade inte nämnt förrens idag att han hade en syrra så de är väll klart man vill kolla vem hon är eftersom hon bara skulle vara ett år yngre än mig. När jag ser hennes ansikte fastnar min blick. Jävlar va snygg hon är. Jag bara stod som ett fån och stirrade på på bilen som åkt förbi. ”Eyy Felix jorden anropar!” ropar Omar och kastar bollen till mig. Jag hinner precis ta emot den och dribblar mot korgen och sätter en perfekt träff. 

Jag ser att Fredde står still och kollar mot bilen. ”D/N STANNA NÄR JAG PRATAR MED DIG!” hör jag deras pappa ropa och hon vänder sig om. Hon är så jävla snygg. She´s the one. Hon måste bli min. Så jävla vacker och snygg. Det verkar som om dom bråkar för både hon och Peter står och skriker på varandra innan Peter går in i huset. 

Fredde går fram till henne och dom kramas. Sedan vänder sig Fredde om och ropar ”Eyy guys kom och hälsa!”. 

D/ns perspektiv:

”Eyy guys kom och hälsa!” ropar Fredde bak till sina kompisar. Bakom honom ser jag fyra jävligt snygga killar komma mot oss. ”Killar de här e min syrra D/n” säger Fredde och alla hejjar. En efter en kommer de fram och hälsar. Först kommer en kille med ljusbrunt hår och gröna ögon fram och tar min hand. ”Oscar, men kalla mig Ogge” säger han och skakar min hand. Sedan kommer en lite mer mörkhyad kille fram och säger ”Heej Omar” och skakar min hand på samma sätt som Ogge. Sedan kommer en kille med blå vackra ögon och stort fluffigt hår fram och presenterar sig som ”Oscar” och skakar min hand. Efter honom kommer den sista fram och tar min hand och säger ”Felix Sandman” och ler och kysser min hand. ”Eyy inget haff på min syrra tack!” flinar Fredde och jag ler lite för Felix va ju ändå jävligt snygg.