Någon drog mig in i biblioteket och satte mig på en svart stol. Ogge. Det var Ogge. Såklart. Vem annars?
"Snälla förlåt mig, Melina det var ett av dom största misstag jag någonsin gjort" bad Ogge.
"Ogge, vi båda vet att jag kommer säga nej, men innan jag säger det så; kan jag ens lita på dig längre?" frågade jag.
"Ja, Melina, ja! Jag lovar, jag kommer inte svika dig"
"Kan jag lita på dig nu då?"
"Ja! Jag lovar! Du är fantastisk för att du ens förlåter mig!" sa Ogge och kramade mig. Hårt. Väldigt hårt.
"Ey, vad händer här!"
"Jo, jag bara insåg att du -Lola- är en känslolös, kall, elak idiot utan hjärna." sa Ogge argt.
"Men, jag har inte gjort någonting! Hon har gjort något!" sa hon och pekade på mig. "Hon har gjort allt! Allting! Jag har bara liksom stått där!" gnällde Lola.
"Så, med 'bara stått där' menar du knullat min pojkvän, hatat mig och få se här; gå runt i kläder som slutat där dom börjat?"
"Det är fantastiskt att hon ens förlåter mig" Ogge gav Lola en örfil.
Lola suckade och gick ut ur biblioteket. Jag lovar, hennes röv guppar. AF.
(Om någon inte vet vad af betyder så betyder det 'As Fuck')
Ogge ställde sig framför mig och lutade sig närmare.

SOMEBODY THAT I USED TO KNOWWhere stories live. Discover now