Okej först vill jag säga att detta är inte ett vanligt kapitel, utan allt kommer från någon slags "berättares" perspektiv. Bara så ni vet, älskar er, njut av kapitlet.
Oh, och om ni ska klaga på korta kapitel, så är jag nog fullt medveten om det, och behöver inte påminnas.
----------------------------------
Melina satt nu på toalettlocket med rakbladet inklämt i handen. Alla dessa hatkommentarer. Egentligen så vet hon själv att hon egentligen inte ska bry sig. Men att läsa några kan hon inte stå emot. Hon är fullt medveten om att långt inte i deras kalla själar finns en underbar människa som faktiskt är glad för Ogges skull, men vill hänga med dom andra som inte vågar visa det, inte dom heller. Innan hon drog bladet mot armen tog hon försiktigt på sig halsbandet hon tidigare fått av sin älskade pojkvän. Hon drog några vågräta linjer och lät blodet sippra ut.
"Vad fan gör du?!" Dörren slås upp och Ogge kommer in.
"Ogge jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer" grät Melina och gjorde någon cirkulerande gest med armarna.
"Får jag se?"
"Nej, Ogge" svarade Melina kallt.
"Det var ingen fråga, Melina, får jag se?!" skrek Ogge. Hon sträckte ut vänstra armen och visade. Ogge fann inga ord. Han var stum. Allt han fick ur sig var bara små "Men" som var så otydliga så man inte kunde höra ett dyft.
KAMU SEDANG MEMBACA
SOMEBODY THAT I USED TO KNOW
Fiksi PenggemarFinns du här för mig när jag mår dåligt? Är du den sortens kille jag tänkt mig? Är du farlig? Vill du skada mig, en av världens största YouTubers? Är du anledningen till att jag skar mig? Är du anledningen till att jag är kvar här? Är du anledninge...
