Mira

Kapitel 1

"Miranda Jones"
Jag vaknar av att mitt namn ropas ut i högtalarna på skolan.

Shit nej, har jag somnat?!
Jag tittar upp och ser elever gå förbi i korridoren.
Jag sitter på en stol som endast består utav en rund träsitts, inget ryggstöd, med huvudet vilande på mina armar som ligger som ett D på bordet.

Jag samlar snabbt ihop mina skolböcker som både ligger på bordet och nu också på golvet.

"Miranda Jones till expeditionen, NU" hörs ännu en gång i högtalarna.

Rektorn verkar arg.

Jag skyndar mig genom korridorerna med böcker och väska i famnen. Några av de "coola" tjejerna skrattar åt mig och några andra elever skakar hopplöst på huvudena.

Jag har aldrig varit någon direkt plugghäst. Hela skolan ser mig som ett hopplöst fall, att jag aldrig kommer få något jobb och de flesta förstår inte ens hur jag kom in på en högskola som denna, men jag gör mitt bästa.

"Hej Mrs Jensen" säger jag och stänger dörren bakom mig, "förlåt att jag är sen"

Mary Jensen är rektorn på skolan, hon är trevlig men väldigt rak på sak. Trotts att jag varit väldigt slarvig med tiden många gånger så ger hon mig nya chanser, det är otroligt att hon inte redan har relegerat mig från skolan.

"Fröken Jones.." börjar Mary och sätter armbågarna i skrivbordet och knäpper ihop händerna. "Du har nu missat två hela lektioner idag, viktiga lektioner"

"Ja, men.." Jag hinner inte säga mer innan Mary avbryter mig.

"Nej nu pratar jag." Säger hon och håller upp ett finger i luften. "Jag vet att du varit i skolan för du var på första lektionen. Men vart har du varit de två andra lektionerna?" Frågar Mary.

"Eh.." är det enda jag får ur mig. Jag vet inte vad jag ska svara.

"Miranda.." säger Mary och suckar, "har du sovit i korridoren igen?"

"Ehm.." Jag sväljer, "Ja.." Säger jag lite bekymrat och rynkar pannan.

Mary suckar igen, "Jag borde inte ge dig fler chanser, men jag gör det ändå" hon skakar hopplöst på huvudet, "Du har lektion nu, så skynda dig iväg så du inte missar den också" säger hon och viftar med handen mot dörren.

Jag tittar snabbt på klockan och inser att min lektion börjat för 5 minuter sedan.

Tjejerna står fortfarande kvar i korridoren och skrattar åt mig när jag kommer gåendes. "Äh, håll käften!" Ropar jag åt dem och fortsätter mot lektionen.

Jag smiter in i klassrummet och stänger dörren efter mig.

"Mira!" Ropar en tjej lite tyst ifrån en bänk längre ner i rummet, det är Cassidy.

Cassidy Dawn, skolans plugghäst. Cassidy är raka motsatsen av mig, men vi funkar bra ihop. Hon är min enda vän här i skolan och jag är nog hennes enda vän också. Hon älskar skolan och att plugga, av någon oförklarlig anledning.. men de "coola" tjejerna i klassen mobbar henne, troligen för att hon är så mycket smartare än dem.

Jag smiter ner och sätter mig bredvid Cass.

"Mira du måste sluta sova på rasterna" Viskar Cassidy när jag satt mig ner.

"Jaja, mamma" Svarar jag och lägger ner väskan på golvet bredvid skolbänken.

Ibland beter hon sig verkligen som om hon vore min mamma när hon håller på och berättar vad som är bäst för mig och bla bla.. Jag struntar oftast bara i det, det är enklast så.

"Sluta Mira, jag menar bara att hjälpa dig, dessutom så har du-"

Jag får en känsla av att någon iaktar mig och kollar instinktivt runt i klassrummet. Cassidys ord mattas ut och hörs bara som ett mummel i bakgrunden när jag får upp en doft som jag inte känner igen, jag vet inte hur jag gör det, men jag har alltid haft ett speciellt luktsinne, på ett sätt som andra människor inte verkar ha.

Jag kan känna dofter på långt håll och identifiera olika personer, jag kan till och med känna på en persons doft ifall den är nervös eller liknande. Jag vet inte hur, jag bara kan det.

Jag får ögonkontakt med en kille vid en bänk på andra sidan av rummet.

Han ler lite smått när våra blickar möts och vänder sedan ansiktet mot läraren som försöker förklara någonting framme vid tavlan.

Han luktar speciellt, inte som alla andra. Mer som.. mig?

"Hallåå! Lyssnar du ens på mig?" Frågar Cassidy irriterat.

Jag kniper ihop ögonen och kollar misstänktsamt på killen som glott på mig. "Vem är han?"

"Vem? Vad?"

Jag inser att jag just sa det där högt.

Cassidy kollar fundersamt på mig, sedan vänder hon blicken åt samma håll som jag.

"Rhydian?" Fnyser hon och rynkar på näsan.

Jag släpper direkt blicken på killen och tittar istället på Cassidy. "Vet du vem han är?"

"Ja. Och det hade du också vetat om du varit här på de tidigare lektionerna"

En pik åt mig, jag fattar.

"Han är ny i klassen" fortsätter Cassidy. "Vad jag hört så verkar han bo i den övergivna delen"

Det finns ett ställe lite avlägset här i staden som är nästan helt övergivet, det är mestadels bara skummisar och hemlösa som hänger där. Inga lampor eller någonting fungerar och husen där har ingen brytt sig om på många år.

Det konstiga är att Rhydian inte alls ser ut som någon skummis eller hemlös. Ja, visst att det är någonting som känns skumt med honom, men han ser ut som vilken annan människa som helst. Han har rena kläder, fixat hår och ser allmänt välvårdad ut.

Plötsligt kommer rektorn Mary in genom dörren och går med snabba steg fram till läraren Måns som sitter vid sitt skrivbord längst fram i klassrummet. Hon böjer sig fram och viskar någonting till honom.

Jag sluter mina ögon, tar ett djupt andetag och lyssnar...

..Polisen är här, du måste komma, nu..

Jag kan inte förklara det heller, men om jag fokuserar så kan jag höra allt. Och då menar jag verkligen allt.

Måns lyssnar och nickar, sedan tittar han med stora ögon upp på Mary.

Cassidy tittar oroligt på mig, hon vet förstås inte vad de sa, det är bara jag som vet. Men hon, som alla andra i klassrummet, förstår såklart att det är någonting som hänt.

Jag vänder blicken mot Rhydian men inser att han inte är kvar vid bänken, när försvann han? Och vart?

~☆~

Där var första kapitlet slut!

Jag tror att den här boken kan bli bra.. Jag hoppas det!

Bilden högst upp ska föreställa Miranda. (Ja, det är Elena Gilbert från TVD, för er som vet ;))
Men ni får såklart bilda er egen uppfattning om hur ni vill att hon ska se ut!

Lämna jättegärna en liten kommentar här och där så jag vet vad ni tycker!

Nu ska jag inte babbla mer utan försöka fortsätta skriva på berättelsen istället. ♡