Mira

Kapitel 24 - Sarah

Plötsligt stör någonting vår romantiska stund. En gren knäcks.

Jag vädrar direkt och fiskar upp en doft jag svagt känner igen men inte kan komma på varifrån.

"Vem där?!" Skriker Rhydian och reser sig upp.

En till gren knäcks och vi båda förvandlas och springer ut i skogen. Rhydian får syn på en varg och hänger på honom, jag med.

Det är en liten varg, normalt grå.

Vi hinner ikapp och Rhydian slänger sig över honom. De båda förvandlas tillbaka i luften och Rhydian sitter över honom, redo att smälla till honom i facet.

Jag förvandlas också tillbaka och går fram för att se vem det är. Då känner jag doften tydligare och minns vartifrån jag känt den senast. Det var hos Cassidy i skogen, när hon hade blivit attackerad.

Till min förvåning så är det en liten grabb, en skitunge, kanske bara 15 - 16 år.

"Är det du som nästan dödade min bästavän?!" Vrålar jag.

Jag kan känna att Rhydian är lika arg som mig.

"Jag.. kan ha råkat döda någon.." nästan viskar killen.

"Råkat!? Du har gjort det! Erkänn"

"Ja okej, jag dödade en tjej och en annan skadade jag ganska rejält.. men jag tror hon överlevde!" Säger han och skiner upp.

"Tror!? Det var på gränsen!" Fräser jag innan Rhydian tar över.

"Du ska med oss, nu." Säger han och drar upp killen på benen.

"Nej jag måste träffa min mamma" protesterar han.

"Du har inget val" säger Rhydian med ihop-bitna tänder.

Killen börjar yla när vi drar med oss honom, troligen för att signalera till sin mamma att komma och hjälpa honom.

"Håll käften!" Skriker Rhydian precis innan vi hör ett skott avlossas, kulan träffar ett träd alldeles bredvid oss.

Hans mamma är här och hon är beväpnad.

"Gå ifrån min son! Nu!" Skriker hon. Sedan tittar hon upp på mig och ser besvärad ut.

"Miranda är det verkligen du?" Utbrister hon och börjar halvspringa fram mot mig, men blir stoppad utav Rhydian.

"Ge fan i henne, främling! Vem är du?"

"Förlåt mig, jag borde presenterat mig" säger hon och harklar sig. "Jag heter Sarah, jag är Mirandas mamma"

"Mamma..?" Får jag ur mig "är det verkligen du?"

"Ja, jag har letat efter dig så länge! Katarina bara gick upp i rök och tog dig med sig. Jag har känt din doft här, därför har vi stannat. Annars brukar vi röra på oss hela tiden för att inte bli tillfångatagna utav andra varulvar.. vi vet reglerna, men Alex kan inte behärska sig, jag vet inte varför"

Jag tittar mot pojken. "Är han din son?"

"Ja, din halvbror. Han heter Alex, kom och presentera dig!"

Rhydian släpper motvilligt Alex som kommer fram till oss och sträcker ut en hand.

"Hej, Alex" säger han och suckar. "Kan vi gå hem nu mamma?"

"Jag tror inte han kommer tillåta oss" svarar hon och nickar mot Rhydian som står med armarna i kors.

"Verkligen inte" svarar han.

"Det är bara att göra som han säger Alex"

Vi går tillbaka till lägret och Rhydian går för att hämta Leah som ska bestämma vad som kommer hända med Sarah och Alex.

"Kan jag ge dig en kram?" Frågar Sarah och sträcker försiktigt ut händerna.

Jag svarar inte utan bara kramar om henne.

"Jag fick nyss reda på att du va min mamma, Katarina har hållit det hemligt hela tiden"

"Fy, jag hatar henne"

"Jag med"

Rhydian kommer tillbaka med Leah som går direkt fram till Alex. "Vet du straffen för sådana här brott?" Frågar hon.

"Njae, nä.." svarar han och kollar upp på Sarah.

"Dödsstraff" svarar Leah. "Men.. eftersom du är minderårig så blir ditt straff mildare"

Alex ser oroad ut och jag kan höra hans hjärtslag slå hårt.

"Det är jag som väljer straffet, men det måste godkännas av vår alfa Komo" förklarar Leah.

Plötsligt ringer min telefon och jag kollar på skärmen 'Cassidy' står det.

"Jag måste gå!" Slänger jag ur mig och springer iväg och svarar. "Hallå! Cass?"

"Hej Mira! Jag har blivit utskriven, vill du ses?"

"Absolut"