Mira

Kapitel 9

Mina ögon börjar brännas och jag minns plötsligt vad Rhydian sagt.

"Ingen får se dina ögon.."

Jag vänder bort ansiktet från henne och knyter mina nävar för att försöka kontrollera mig själv.

Snälla förvandlas inte nu.. tänker jag gång på gång men kan inte kontrollera ilskan jag känner inom mig när jag hör Jenna konstant morra åt mig bakom ryggen.

Jag vänder mig om och tittar henne rakt in i ögonen och morrar hotfullt tillbaka.

"Mira nej!" Hör jag Rhydian vråla, men det är för sent.

Jag greppar snabbt ett tag om nacken på vargen och slänger iväg henne. Hon flyger orimligt långt och slår sedan i marken med en duns och förvandlas tillbaka till människa.

Hon ser ut att vara i min ålder, har långt lockigt blont hår och är överdrivet sminkad i ansiktet. Hon ser ut som en riktig diva, som om hon tror att hon är bäst i världen. Jag ogillar henne redan.

"Vad fan!" Skriker hon och kravlar sig upp från marken och borstar av sina kläder.

"Jenna sluta" säger Rhydian allvarligt och ställer sig emellan mig och Jenna med en hand i luften som för att visa att hon inte ska gå nära mig.

Jag vänder mig om så jag står med ansiktet in mot skogen och ryggen mot Rhydian och Jenna.

Lugna ner dig Mira, lugna ner dig.. upprepar jag i mitt huvud och känner till sist hur mina klor och huggtänder dras tillbaka.

Jag vänder mig om och pekar mot Jenna "Vem fan tror du att du är?!" Skriker jag och försöker gå mot henne, men Rhydian stoppar mig.

Zack, Tara och några fler från lägret har hört oss och står nu på gräsmattan och kollar på.

Tara springer fram till mig och frågar vad som händer.

"Hon Jenna kom fram från ingenstans och började morra åt mig!" Halvskriker jag till svar.

"Lugn" säger Tara och lägger en hand på min axel. "Jenna kan vara en bitch, jag vet.. men låt det inte påverka dig såhär. Du måste kunna kontrollera dig!"

Tara vänder blicken mot Rhydian och jag ser att de delar några menande blickar med varandra innan Tara vänder sig mot mig igen.

"Jag kör hem dig" Säger hon och gestikulerar med handen mot trucken som står parkerad en bit bort på en grusplan alldeles bredvid sjön.

***

"Jag tror att Jenna kan ha sett mina ögon" berättar jag när vi sitter i bilen påväg hem till mig.

"Ingen fara, Rhydian tar hand om det" svarar Tara lugnt och växlar ner för att sedan svänga vänster in bland hyreshusen.

Hon stannar trucken utanför porten. "Du måste komma tillbaka till lägret imorgon, det finns mer du behöver veta" säger hon och drar lite på munnen så ett bekymrat leende syns några sekunder innan hon går tillbaka till en neutral min.

"Mer?" Upprepar jag förvånat. "Som vadå?"

Tara skakar på huvudet med ett leende. "Bry dig inte om det nu, du har redan blivit bombad med information idag. Vi tar det imorgon"

"Kan du iaf säga vad det handlar om?" Envisas jag och knäpper av mig bilbältet.

"Det handlar om dig Mira. Det finns något du måste göra för oss. Men tänk inte på det nu, gå in och sov istället. Lova att du kommer tillbaka imorgon bara?"

Jag lovar henne att jag ska komma tillbaka till lägret innan vi säger hejdå och jag hoppar ut ur bilen. Jag vinkar en sista gång och går sedan in i porten och upp till min lägenhet.

Det är alldeles mörkt i lägenheten. Inte en lampa lyser så jag börjar gå runt och tända lamporna i fönstren innan jag går in i köket och tar en macka och lite juice.

När jag ätit upp så går jag raka vägen till sängen och somnar direkt.

Väckarklockan ringer 07:30.

Jag vaknar motvilligt upp och sträcker på mig.

Skolan, jag måste till skolan..

Jag klär på mig och går på toa, äter en snabb frukost och skyndar sen ut till bussen som är 5 minuter sen.

När bussen väl kommer så kliver jag på och går och sätter mig någonstans i mitten, det är bara jag och två till på hela bussen, det brukar vara mer folk.

Innan jag satt mig ner så får jag ögonkontakt med en kille som sitter i sätet mitt emot mig på andra sidan utav gången.

Hans ögon borrar sig in i mig och för en sekund så tror jag att jag hör hans tankar.. men jag kan inte forma det till ord, bara ett hummande ljud.

Jag bryter ögonkontakten och sätter mig ner.

Jag använder mitt luktsinne och vädrar lite i smyg.

Hans doft påminner om min egen och Rhydians, kan det betyda att han är en varulv.. Jag menar, varg.. som mig och de andra? Är han från flocken Snow? Jag känner inte igen varken honom eller hans doft ifrån lägret, han känns helt ny, vart kommer han ifrån?

Han har kort svart hår, ser ut att vara några år äldre än mig och har på sig en svart t-shirt. På hans vänstra arm, som är åt mitt håll syns en tatuering, det är bara två breda svarta streck som går runt överarmen, jag undrar vad den betyder..

Bussen stannar och pyser till innan dörrarna öppnas och vi är framme vid skolan.

Jag kliver av bussen och ser sedan i ögonvrån hur killen med tatueringen också kliver av här. Jag släpper det ganska direkt när jag ser Cassidy kommer springandes mot mig.

Hon stannar upp framför mig. "Har du rapporten?" Frågar hon direkt, med stora förväntansfulla ögon.

"Eh.." Jag vet inte vad jag ska svara riktigt så jag bara slänger ur mig något. "Jag var till Katarina, men det blev värsta bråket så jag drog därifrån.." säger jag utan att nämna någonting om varu.. Jag menar, skiftare, vargmänniska, whatever..

Cassidys förväntansfulla ögon övergår till sorgsna och besvikna ögon.

"Men.." säger jag men ångrar mig direkt.

"Men vadå?" Frågar Cassidy och hennes ögon tänds än en gång av förväntan.

"Jag.. såg rapporten" säger jag motvilligt.

Vad ska jag säga? Nu trasslar jag bara in mig själv allt mer och mer..

Cassidy skiner upp.
"Gjorde du?" Utbrister hon. "Såg du några bilder? Såg det ut som en vargattack?"

Jag förvånas över hur lätt hon tar på det, det känns nästan lite respektlöst mot Maria så som hon pratar om henne, som om allt som betyder något är hur uppriven och sönderbiten hon såg ut.

"Ja, det såg ut som en vanlig vargattack" ljuger jag för att slippa trassla in mig mer. "Tyvärr Cassidy, men din teori om varulvar verkar inte stämma"

Jag ser hur hennes ögon blir alldeles svarta. "Du sa att du trodde mig!" Utbrister hon argt.

"Förlåt! Jag menar bara att Marias död inte har någonting med varulvar att göra. Men det du såg kan ju fortfarande vara sant" försöker jag för att inte göra henne mer upprörd.

"Det är sant!" Säger hon högt, med betoning på är.

Plötsligt dyker en kille upp och ställer sig bredvid Cassidy.

"Vad är sant?" Frågar han och tittar på mig och sedan på Cassidy och tillbaka på mig.

Jag känner igen honom, det är killen med tatueringen, han på bussen!

Cassidys arga blick går snart över till ett leende när hon tittar upp mot killen och sedan på mig igen. "Det här är Sam" säger hon glatt.